Min Galna Hage

Ja, nu är glada julen slut slut slut och imorgon åker vi hem. My har bestämt sig för att stanna hos mormor ett tag till. Julafton passerade förbi oss i lugn och ro, god mat och fina klappar. Igår kväll kunde jag dock ana en halsbränna i min kropp och tog en novalicol och väntade på bättring men icke! Inatt vaknade jag och min enda önskan var bara att få kräkas, vilket jag inte gjorde. Så har känslan varit hela dagen. Jag har somnat till och från, lite här och där. Tog mig ändå i kragen och gick ut och lekte i snön med barnen. Vi fick låna 2 sparkar som vi hade jätteskoj med. Men fasen vad jag hatar att må illa. Har ju knappt druckit kaffe och det är ju katastrofi! Igår kväll tittade vi på "tomten är far till alla barnen" och jag fick någon sjuk känsla att det där kommer att vara jag om ett par år! Jag vet att både mamma och Lotta tänkte samma sak:) - vad är det för speciell dag i dag barn? - alla våra riktiga pappor kommer!! Det enda jag kan säga om det är Dö då föri

Nu sitter vi här i Dalarna i snö och driva. Mysigt och kallt! Men igår vid den här tiden trodde jag nog inte att vi skulle komma iväg. Allt började med graninköpet, ni Som läst min blogg tidigare vet ju hur det brukar gå när den ska anskaffas. Åt helvete helt enkelt. Den här gången, däremot, gick det relativt smärtfritt. Granen hamnade i sin fot, nätet klipptes bort. Barnen var glada julmusiken ljöd ur högtalarna och sen... Var är julgransbelysningen?? Letade igenom alla gömmor i lägh, ner i källarn och rotade runt, men icke! Iväg till Rusta och jag kastade mig in i havet av människor som precis fått lön och var allmänt irriterade och hysteriska. Greppade en belysning och sen hem igen. Jag köpte ett sånt där nät. Det visade sig att jag köpte ett för litet så det är bara 3/4 av granen som lös. Jaja, det var väl inte hela världen. Efter en stunds pyntande och en massa mys började mina ögon att klia, och det kliade mer och mer. Ögonen blev helt röda och matchade fint ihop med juldu

Ett snabbt litet inlägg såhär på fredagskvällen.. Idag på em Var jag och handlade på Ica maxi med My, Thilde och Lotta. Väl ute från hysterin gick vi till bilen. Jag stoppar in thilde i bilstolen, Lotta packar in kassar i bagaget och My lämnar vagnen. Då känner jag hur bilen sakta men säker börjar rulla. Lotta skriker, My står och stirrar och jag fortsätter, i min stress, att få fast thilde och skriker till My att hon ska hoppa in i bilen och dra i handbromsen - vilken är det!!!!!! Skriker hon, jag kan inte!!!! Lotta fick agera betongsugga och jag sprang och drog i handbromsen och sen var det hysteriska skrattanfallet ett faktum!! My säger senare lite uppgivet - ja, tänk att vi aldrig kan göra något utan att det händer någonting!

Onsdagskvällen har nu passerat och jag ligger i sängen solbränd efter dagens besök på solarieöarna.. Skönt var det men man får ju akta sig för att bli brun som en pepparkaka;) men vad är det för debatt som pågår angående den saken.. ???Om vi nu ska bli hysteriska över den beståndsdelen i luciatåget kanske det bör tas en närmare titt på den lilla stjärngossen längst bak i ledet. Bara tanken på att någon suttit och tänkt på att en människa med mörk hy tar illa upp/känner sig kränkt av att ett barn klär sig i bruna kläder med Kristyr på .. Asså, Den personen måste verkligen ha för lite att göra på dagarna. Nä, men på allvar.. Lägg ner bara! LÄNGE LEVE PEPPARKAKSGUBBARNA OCH GUMMORNA!!!!!!

Försökt blogga tidigare i veckan via min Ajfån, när jag påtat ihop en massa text sa det ”plupp” och allt var borta… blev en aningen irriterad och gjorde inget nytt inlägg men nu så…. Och sedan dess har det hänt en hel del så det var väl någon mening med det också. Helgen som begav sig var min kära mamma här och hjälpte mig mitt i all min förvirring. Vi bakade lussebullar med för lite socker i, upp med julstakar och julgardiner, nejlikor stoppades flitigt in av 20 små fingrar vid köksbordet och det doftade ljuvligt i lägenheten. Sen var det då dags för bygget av pepparkakshuset. Ni som läst min blogg tidigare vet hur det gick förra året så i år… köpte jag en färdig byggsats. Tyvärr hittade inte Thilde texten ” hanteras varsamt” på kartongen vid inköpet så det första jag fick göra var att LAGA byggbitarna. Socker smälltes och fort ska det ju gå eftersom det stelnar så fasligt fort. Som ni kanske förstår såg/ser huset ut som ett rivningshus när det var hopsatt. My och Thilde räddade

Nu ska jag göra mitt första inlägg från min iPhone, så får vi se hur det blir. Ja, livet rullar på i mitt ensamstående, enastående liv. Jag har haft svårt att få struktur på mitt liv och min vardag och vad det beror på vet mina nära och kära men orkar och vill inte dra hela den skiten. Jag har nu, äntligen, fått känslan av att vilja förändra och komma vidare. Så som steg nr 1 ska jag ta med mig min kasse med återvinningspappar ner till stationen. Så det blir lite luftigare under köksbänken. Sen ska jag ta tag i min garderob som ser ut som ett bombnedslag! Det är inga stora saker som ska göras men för mig har det varit en tung börda som har känts för stor för att ta reda på. Men nu så! Sen har jag ju större planer på G också men det ser jag lite mer som ett framtidsprojekt, om en vecka eller så:) Min frustration över Thildes livsituation har jag sakta men säkert börjat acceptera, jag kan inte förändra en annan människas känslor och handlingar gentemot sitt barn. Hur fan tänkte

Vet inte om jag är i rätt fas att skriva om detta ämne just nu.. jamenaaa jag är ju faktiskt singel. Men jag Gört! Min mage är i obalans, jag började ju typ äta regelbundet för ett tag sedan efter en period av svält/hetsätning. Vilket har medfört rejäla gaser.. och då menar jag rejäla. Och visst, det vore väl inte hela världen och släppa lite gaser i tid och otid… men dem är fyllda av nicht gut bouquet. Som i morse. Jag hade precis fått på mig skorna. My och Thilde befann sig i närheten. Och då kom den, Morgonfisen, den bästa av alla fisar. My lade in backen av doften och försvann in i mot köket med kommentaren – Maaammmaaaaa!!! Thilde däremot stog och snurrade precis i rumphöjd, helt oberörd och lycklig. Efter en stund sa jag åt thilde att hämta nappen inför avfärd till dagis. My stod fortfarande i köket men med ett nöjdare -fisen-är-borta-fejs... Ända tills Thilde passerade henne… -          Åhh mamma, det luktar om Thilde!!  Vad ska man säga.. Världsklass!

Har precis läst en blogg som en vän till mig är ägare av… Det gör så ont i hela min själ och kropp att läsa om hennes saknad till sina 3 barn som hon förlorade för drygt ett år sedan. Tänk att behöva gå igenom en sådan fruktansvärd händelse. Jag blir så berörd av denna person livsöde. Jag menar, här sitter jag på min kammare och tycker att mitt liv är rätt kasst just nu med tanke på allt som sker.. men jag kan ju bara tänka mig vad hon går igenom varenda jävla dag, minut och sekund. Det måste vara en sorg utan slut, åtminstone måste det kännas så… Jag tänker ofta på henne och hennes sambo, och önskar att dem sluppit den hårda stig dem just i detta nu och helt år tillbaka har tagit sig fram på. Men jag är så otroligt imponerad av att dem fortätter tålmodigt på stigen bland toppar och dalar med sina tunga ryggsäckar. Genom skratt och tårar och förmodligen rejäla skoskav. Men vart ska man gå om inte framåt. Det är väl därför dem kämpar på, för att framåt är den enda vägen

Imorse när jag stod framför spegeln i min vita, nytvättade tröja och drog på mig mascara svepte en tanke igenom mitt huvud. ”Vad jobbigt det skulle vara om jag tappade mascaraborsten på tröjan nu, vad ska jag ha på mig istället? En halvsekund senare tappar jag borsthelvete mitt på tröjan.. Men hur är det möjligt!? Jag har tänkt på det här under dagen. Det är många negativa tankar som jag tänkt som ”tyvärr” blivit besannade. Det har hänt ibland att jag tänkt, när My var liten, ”Tänk om dem kunde ringa från dagis nu och säga att My är sjuk, jag vill hem” 7/10 gånger har det hänt! Är inte det helt sjukt!? Jag har också haft en del ”konstiga” tankar som infriats.. Låt mig förklara den meningen.. När jag jobbade i Sthlm en gång i tiden hände det, i början, en gång när jag skulle dricka kaffe med mina nya kollegor att skeden som var i koppen gled neråt i precis lagom hastighets när jag drack så att skaftet åkte in i näsan. Den chansen/risken att det händer är 1/1000. Men varj

sitter här och försöker blogga med Mys surfplatta. Men det är inte lätt kan jag säga. Jag trodde det skulle vqrq smidigt och lätt men a,et sitter inte där det ska och det finns inte åà,ä och ö finns inte på självasre tangentbordet. så jag lägger ner det och bloggar på den gamlavanliga datorn i morgon...

Idag har vi alltså varit på öppet hus på Scania Vi var alla väldigt förväntansfulla när vi banade oss iväg i bilen. Jag, Thilde, My, Amanda och Cassandra. Första problemet var vi att hitta en parkering. Efter mycket om och men lyckades vi hitta en tom gräsplätt som vi intog. Sen vi tog oss in på området, alla var fortfarande glada. Av någon anledning följde vi bara med strömmen av folk  och hamnade på ”här monterar vi lastbilar för fulla muggar” huset. Det vi hade missat var en skylt med texten: Det här området är lika stort som 8 fotbollsplaner och det tar ca 50 min att ta sig igenom. Jag trodde jag skulle dö! Det var så mycket folk så att försöka vända var inte att tänka på. Efter 5 min hade Thilde toktröttnat och började sakna sin pappa så hon kastade sig åt alla håll och kanter och gallskrek! Amanda, My och Cassandra var måttligt roade av den ena efter den andra lastbilen som visade steg för steg hur den blev till. Jag svettades som en gris och började känna en vi

Vid min arbetsplats ligger en kohage… I den befinner sig ett gäng tjurar just nu. Och självklart ska vi i klass 3 nyttja vår gymnastiklektion i denna betesmark. Gymnastikläraren påpekade för samtliga elever och mig att elstängslet icke var i bruk och att vi skulle ta en omväg för att slippa stå nos mot nos mot dessa tjurar. Alla barnen kröp under stängslet medans jag tänkte att jag hoppar över, eller rättare sagt, gränslar skiten…. TZZZZZZZ… vilken jä..a stöt alltså.. på båda innanlåren eller vad man ska kalla det. Alla barn skrattade gott och jag med för den delen…

Ja, tiden går och vi med den. Jag har nu MER än anpassat mig till mitt nya liv.. och det är så skönt att ha kommit hit.                                Det enda jag inte kan anpassa mig till är hur Thildes pappa prioriterar sin tid…. Sin tid med sin dotter. Många kanske anser att jag ”svartmålar” honom genom att skriva det, men jag tycker att det är rent förjävligt att man väljer bort sitt barn för sig själv. JAG resonerar så att vill man ha sitt barn så går det att lösa. Jag har ändrat mina arbetstider, fritid, ja hela mitt liv för att det ska passa mina barn. Och det gör mig inget. Jag uppskattar all tid jag får med mina barn. Jag anser också att ett barn har rätt till båda sina föräldrar. Ett barn har lika starka band till både sin mamma och pappa. Och det är upp till dem vuxna att anpassa sitt liv efter barnen och inte tvärtom. Varför skaffar man barn om man ändå inte tänkt eller vill ta hand om dem. Se dem växa, lära och medverka i deras liv. Alla föräldrar bord

Sådär ja, första arbetsdagen avklarad. Skönt att vara tillbaka på banan igen. Lämningen av Thilde var väl inte det roligaste när frågan kom om hur sommaren hade varit. Det liksom bara brast! Fick ringa en timme senare och förklara mina tårar. Dem visste ju redan innan vi gick på semestern hur det låg till men jag kände ändå att jag ville ringa. Typiskt att jag ringer och ber om ursäkt för att jag blev ledsen… jaja. Arbetsdagen gick i skalmans tecken. Min lilla prins A som jag brukar kampera med om dagarna var visst ledig. När han är borta blir det mest en massa kaffehäng och lite kortspel. Nä tacka vet jag A som det är lite fart och fläkt i. Jag kunde åka lite tidigare från jobbet och hämta Thilde redan vid 15.45. Gött de. Jag går ju och våndas över att Thilde ska behöva vara på dagis ända till 17.00 from nu. Känns inte bra, men vad ska man göra nu när man är ensam. Finns liksom inget val, just nu. Kanske kan bli ändring på det sen när Mr Father kliver in och tar Thilde

Hade ställt klockan på 07.00 i morse. Har väl aldrig sovit så gott som jag gjorde just i natt och det kändes som jag kunde ha sovit hela dagen. Men icke! En trött liten mamma satte genast igång. 8.15 satt vi i bilen på väg till Kolmården. Vi var ju ”så klart” där innan dem öppnade. Thilde hade ju ingen aning om vad som väntade mer än att vi skulle titta på djur. Så, så värst förväntansfull var hon inte. My hade dagen innan åkt till Norrköping för att tidigt denna morgon vara med i ”Barda” någonstans på östgötaslätten och skulle bli avsläppt hos oss vid lunchtid. Jag hade lånat Niklas (My´s pappa) årskort in på kolmården vilket innebar att vi slapp betala en enda krona för besöket, vilket är väldigt bra just nu i mitt ensamstående mammaliv. Det enda jobbiga med det är att när man visar upp kortet och dem läser av med sin lilla maskin så dyker ett foto upp på ägaren, i detta fall Niklas. Och nej, vi är inte särskilt lika. -          Ja, det här är ju inte ditt kort?

Idag har det varit en tung dag känslomässigt. Men vi pallrade oss ner på stan hela bunten.. något sammanbitna. Jag inhandlade ett par byxor som passade på första försöket.. det har typ aldrig hänt. Jag brukar hinna bli svettig, deppig, börja tänka på vikt väktarna och Lepigentabletter innan jag hittat något. OM jag hittar något! Så det var ju positivt i allt elände. My och Amanda passade på att trampa omkring i trampbåtarna som just nu ligger och flyter i Maren. Det såg mysigt ut och dem var glada och skrattade. Jag och Cassandra passade på att prata lite om kärlek, både om min och om hennes... En mysig stund som jag kommer att minnas. Köpte mig en bok också, Happy Happy, hur man ska kunna se på en skilsmässa med lite andra ögon än bara misär, leda och tårar. Har precis suttit i soffan och läst och känner mig redan lite på uppgång. Imorgon ska jag, Thilde och Mysan åka till kolmården. Det kommer att bli en härlig dag. När vi kommer hem väntar min mamma och min syster på oss me

Ja, så var det snart Onsdag. I söndags kom Mysan hem från semester med pappa Niklas. Det var så skönt att hon kom hem samtidigt som att det var lite jobbigt med alla frågor om själva separationen. - Satt ni ner lugnt och sansat och pratade? - Hur bor Magnus nu? - Vem ska få soda streamen?  Det har varit allt från djupa funderingar till lite mer ”ytliga” frågor… Hur som helst så får vi behålla Soda streamen till Mys stora lycka! I måndags kom Magnus tjejer hit. Det blev en liten känslostorm som jag fick rida igenom med  full rustning och visir. Det blev liksom lite påtagligt hur situationen ser ut. Men nu har jag klarat det också. Det var så härligt att dem ville komma hit och vara med oss trots all kaos. Ja just ja, på måndag förmiddag var jag, My och Thilde och badade ute i Tveta. Jag stod vid strandkanten och kände mig iakttagen. Till slut hör jag en liten röst bakom mig som säger - Mamma, du skulle behöva en Air-bra. Du har liksom bullar därbak…. Hahaha! En

Ja, jag skriver nu mitt första inlägg som ensamstående, enastående mamma! Jag och Magnus har nu gått skilda vägar. Egentligen gjorde vi det för länge sen, det vara bara det att vi beslöt oss för att gå på varsin stig men i samma skog. Jag har nu valt en ny skog och Magnus likaså. Just nu är min lilla stig väldigt snårig, trädens grenar hänger sorgset av den tunga lavan som snurrat sig likt sockervadd runt grenarna. Det är kallt, kusligt och ensamt. Jag är rädd och ledsen. Det var ju inte så här jag hade tänkt att det skulle bli. Jag hade ju tänkt mig att jag och Magnus skulle med lycka och kärlek till varandra, leva tillsammans ända in i döden. Det var det jag trodde. Så även om jag anser att vi tagit rätt beslut så är det med stor sorg jag sagt farväl till Magnus, den eviga krigaren! Det har varit så jobbigt, svårt och slitsamt senaste tiden att jag inte sovit, inte ätit, bara vandrat runt i lägenheten och varit förvirrad. All min energi har jag, så gott det går, gett

Jaha, nu har helgen passerat. Jag tror att jag hamnat i någon slags koma. Jag har varit så trött, så trött, men bitit ihop Vi har varit på promenader i solen, lekt i lekparker, grillat med vänner. Jag har också hunnit jobbat en del och fått hjälp av min kära syster med manus. Jag är så glad att jag har henne <3 Vi kompletterar varandra så bra i de flesta tillfällen. När vi var ute och promenerade i lördags sa My – Mamma. Jag hatar fåglar. Jag tror att alla fåglar är ute efter mig! Vad svarar man på det? Ja, i vanlig ordning började jag skratta för att sen övergå till den pedagogiska mamman som förklarar att fåglar är helt ofarliga. My har blivit bajsad i huvudet två gånger där av hennes fobi. Då berättade jag för My när jag en gång var uppe i Stockholm och hämtade Lotta miss i nassen. Varför jag hämtade henne den natten är ett helt annat blogginlägg..hehe I alla fall…. Så ser jag Lotta vid centralstationen och svänger in. Lotta vinkar igenkännande och går mot b

Fick reda på nu på eftermiddagen att jag imorgon ska på en såkallad speed-date imorgon kväll. Det går alltså ut på att jag presentera mig själv och min innovation för olika gäster i en sittning med varje ”gäst” i ca 10 min. Åh herre gud. Nu gäller det att ha tungan rätt i mun och se lite Representabel ut. Dem jag ska ”sälja in” mig hos är: SEB, Drivhuset, Telge fastighet, En privat finansiär samt ett produktionsbolag. Har precis suttit och präntat ner lite punkter som är viktiga att ta upp och fram i mitt kommande projekt och som ska väcka intresse. Men jag börjar få lite tunnelseende av stressen inför att sälja mig själv… Och nu ska jag även sätta mig och skriva ett manus till onsdagens genrep… Nääämen lite vin på det här så ska jag nog klara den här natten!

Sådär ja, då har helgen passerat. Undrar om det är för att man är småbarnsförälder som gör att  man aldrig känner sig utvilad efter en helg? Eller kan det vara så att pappan i huset inte varit hemma på hela helgen som gört! Ja ja, det kommer ju en ny helg snart… Helgen har dessutom varit ganska enformig, förutom idag då förstås. Idag var det dop för lilla Vincent. Min  älskade lillasyster Annelies plutt. Han skötte sig ypperligt både i kyrkan och på fikat. Inte ett ljud kom från hans små läppar. Thilde däremot babblade på i Guds hus och slängde ur sig som fraser så som: Dummerheter, bajsat, tokigt… unt so vajter. Så nu har Gud en liten goding till att se efter: Vincent Gustav Riggo Detta dop tog mina tankar tillbaka till Thildes hysteridop. Jag kommer knappt ihåg det för att jag var så jä..a stressad. läs här  den som önskar! Nu börjar söndagen gå mot sitt slut och jag måste jobba lite. Har ju genrep på tisdag. Ska man dricka vin då också tro. Lite, kan

Ja, så var det då dags för inspelning igår. Jag var så skakis dagen igenom. Dessutom hade jag ju klistrat på lösnaglar dagen till ära för att vara riktigt prima. Och dem gick jag ju och var rädd om och skyddade som om det vore mina barn. Jag blev upphämtad av 2 andra kickstartvinnare vid 17.00 tiden. Chaufför för aftonen var Elin. Förbered med GPS inställd på Filmhuset i Stockholm. MEN vilka köer! 18.00 skulle vi inställa oss för sminkning.17.30 hade vi ännu inte passerat Västberga. GPS,en fungerade  perfekt. Pga. de gigantiska köerna tog vi det gemensamma beslutet att ta en genväg via Årstalänken. Jag blev kartläsare! Det vi inte tänkte på men vilket vi snart märkte var att GPS,en tappade kontkakt med sin sattelit i tunneln, vilket gjorde att vi  hamnade i Hammarby sjöstad. Inte så bra, klockan var nu 18. Jag fick ringa vår ”mentor” och förklara att vi skulle bli en aning sena. Med hjälp av GPS,en och Elin kom vi fram innan det blev mörkt i alla fall. Mentor Mikael talade

Den frasen som jag nu senaste timmen gått och sagt till samtliga familjemedlemmar, Som jag stått krökt som en banan in i klädkammaren och talat pressat och ilsket till mig själv var varken första eller sista gången. VAD SKA JAG HA PÅ MIG!? Imorgon är det ju inspelningsdags. Fick ett mail av min ”mentor” igår med innebörden: Tänk på att ta med: 1.        2 ombyten kläder 2.        Inte grönt eller småmönstrat 3.        Undvik svart! 4.        Gärna ljust rosa eller ljust grått om man vill få en vit känsla. 5.        Kom osminkade och med tvättat hår. 6.        Plugga manuset lite. Läs punk nr 3 och titta in i min garderob. Jag har ju bara svarta representabla plagg. Ljus rosa…?? vill ju inte se ut som Miss Piggy i mina 1,30 minuter i rampljuset. Så nu mina vänner är garderoben i en enda röra och jag tog halvtid i min hysteri! Tänkte att jag måste blogga lite innan jag limmar på mig lösnaglarna. JA, jag måste ju ha det. Kan ju inte stå och gestikuler

Åkte till jobbet i morse med ett leende på läpparna i ”finbilen”. Högtalarna spelade ”I´m sexy and i know it” ( umf umf umf) Dagen passerade relativt friktionsfritt och snabbt! Min kära arbetskollega och numera hjärtevän bad att få färdas med in till Södertälje efter arbetsdagens slut och klart som korvspad fick hon det. Hon har vid flera tillfällen påpekat hur viktigt det är att vi köper en ny bil för så här kan vi inte ha det längre, tycker hon. Hennes sambo, Fredrik, är bilmekaniker och även han har, via Malin, påpekat samma sak och gett tips på bra bilmärken. Så här i efterhand kan jag inte erinra mig att han sagt Audi….. När jag kom ut från jobbet stod Malin redan vid bilen, redo för att ge sig iväg. Vi hoppade in och Malin säger – Fasen vad snygg du är i den här bilen! Haha.. allt hänger på bilen med andra ord. -         Håll i dig nu gullet, sa jag. För nu blir det åka av! I med nyckel och djud djud djud djud... (föreställ er en död bil) Men alltså, vad är de

Ja, så var det, det där med bilen. Ja, ja, självklart får vagnen plats, sa Magnus övertygande. Så vad hände imorse då… Som vanligt en stressig morgon och jag var inte i min bästa sinnesstämning då jag bara sovit 4 timmar. Anledningen till det var att både Magnus och Thilde drog timmerstockar och gafflade hela natten. Kl 01.00 gav jag upp och gick ut och la mig på soffan. Hur som haver så tog jag som vanligt ut barnvagnen ur barnvagnsrummet och öppnade bagageluckan och vagnhelvetet går inte in. Jag blev så upprörd så det rök ur hårsäckarna på mig. Av med alla fyra hjul, men det var knappt så den gick in ändå så det blev operation: Trycka in! Väl framme vid dagis så skulle den ut, och då fick jag slita för kung och fosterland för att få ut den och sen på med däcken igen. Ska jag göra det här varje morgon kommer jag att få tuppjuck! Nu står vagnen kvar på dagis… lite skevare än vanligt!

Om ni bara visste hur hysteriskt mitt liv är just nu och har varit en tid så skulle ni förstå varför jag inte bloggat… Orkar inte och tänker inte dela med av mig av allt, men ett litet urval ska skrivas i denna stund. Som de flesta redan vet så har jag vunnit en affärsidétävling. Och jag jobbar nu för fullt med att utveckla min idé för att kunna luta mig tillbaka på ålderns höst i en gungstol i ett vackert och varmt land med en Sangria i handen. Nästa vecka väntar en reklaminspelning för min produkt. Ska bli skoj. Mitt manus som jag skrivit fick jag dock kasta i soporna. Jag hade ju inte tänkt medverka i den själv men det var tydligen ett måste. Så imorgon kväll blir manusskrivning som ska vara inskickat senast måndag kväll… Sa till min ”mentor” att jag inte är en person som går runt i en svart mus-i-kant-kjol och klackskor. Jag gestikulerar inte fagert med armar och har långa vackra fingrar. Jag plattar inte heller håret och slänger det fram och tillbaka på ett naturligt