Min Galna Hage

2013 är snart förbi, åh herre Gud sen, vilket år. Det har varit det värsta året i mitt liv och samtidigt mitt lyckligaste. En riktig känslomässig berg och dalbana som jag hoppade på i början av 2013. Allt började med min kära mamma som fick cancer och gudarna ska veta att hon har kämpat det här året. Mysan, min älskade lilla mysan,som kämpat med sin värk. Mysan som måste injicera sig själv med cellgifter och har dem senaste lördagarna mått illa och ibland kräkts sig till sömns. Pappa som i slutet av året också fick cancer och kämpar i detta nu för att bli av med skiten. Vi hejar på dig pappa! Och så Jag, som i januari ska operera mig för mina cellförändringar. Mitten av mars träffade jag Tomas, mannen i mitt liv, min själsfrände. Åh, vad mycket roligt vi har gjort tillsammans. Tack Tomas för att du kämpat med mig det här året! Det har inte varit lätt, jag vet! Men nu väntar 2014 och jag ser med spänning fram emot vad det har att erbjuda. Jag har en del idéer som ska förverkli

Har varit hos min kära moder i dag. Jag, Lotta och barnen styrde kosan till stallarholmen på eftermiddagen. Mysigt att kramas med mamma lite. Vi åt mat och drack kaffe. Inne i mammas sovrum har hon en anslagstavla med bilder på olika händelser i livet. Barnen, barnbarnen,sin bror och annat smått och gott. Ett av fotona är på Thatcher. Thatcher var en döskalleapa vi hade en gång i tiden. Jag gick i högstadiet och kom hem efter skolan. Nisse mötte mig i vardagsrummet med den där söta lilla apan som låg och sov så gott i hans famn. Åhhh, hon var så söt och jag klappade försiktigt Thatcher på huvudet och vips så befann sig både hennes tänder och mun runt min näsa.. Ganska hårt. -Apjävel! Skrek jag och gick in på mitt rum. Det var vårt första möte. Men vi fann varandra till slut men Nisse var nog favoriten. Hon älskade att ligga på nisses bröst när han var utan tröja och det hände några gånger att hon kissade i nisses trattbröst. Nisse uppskattade det inte något vidare med tanke på den o

Julen närmar sig med stormsteg, men vart är julkänslan? I år är jag totalt utan julkänsla. Jag som älskar julen och allt vad det innebär. Den största anledningen är nog, inte nog, det är det. Att mina barn inte är hos mig under julen. Det är ju det som är själva grejen med julen. Uppesittarkvällen då granen ska kläs, dricka glögg, knäcka nötter, äta godis, rimma på julklapparna, hänga upp julstrumpor, ställa ut gröt till tomten och det sista fixet inför självaste julafton. Julaftonsmorgon med glada barn som fått paket i sina strumpor, frukost och en hel dag med nervösa förväntningar, mat, familj, paket och en massa mys. Det försvinner  liksom när man inte har sina barn hemma. Visst kan det vara mysigt att fira jul med andras barn, absolut, men det blir inte riktigt samma sak och jag vet att jag bara skulle tänka... Åh tänk om My och Thilde vore här. Nä, så i år ska jag inte fira någon jul. Tomas har inte heller sina barn under julen så vi har bestämt att vi ska göra något mysigt,

Efter en sömnlös natt var det dags att åka till sjukhuset. Jag var där 20 minuter före utsatt tid och blev sittandes i ett väntrum där jag, som vanligt, scannade av människorna som satt där i landstingets röda stolar, om hur deras liv ser ut,och varför dem satt där och väntade på sin tur. Gift, ogift, lycklig, olycklig... Undrar varför jag alltid gör så? Målar upp en slags bild av någon persons liv.. Men jag tycker själv att det är ganska underhållande. -Amalia Eriksson, hörde jag. Det tog väl någon hundradelssekund innan jag kom på att det var jag. Jag skakade en kall läkarhand och sa mitt tilltalsnamn, Frida. Läkarens namn lade jag inte på minnet utan jag tog rygg på honom in i ett stort undersökningsrum. Jag tog av mig jackan och satte mig ner och utbrast -hur lång tid har jag kvar?! Läkaren, som förövrigt var av asiatiskt ursprung, skrattade till lite och sa att det var minsann ingen fara, och berättade sen hur läget var och att dem egentligen inte visste så mycket.. Därav d

Idag är det da'n före skära-bort-något-från-kroppen-dagen. Är lite spänd på vad som komma skall men förhoppningsvis är det bara en kondylombakterie som blossat upp.. Nä, det är inget att skoja om, men ibland måste man se saker från den humoristiska sidan för att orka med... Helgen har passerat och den var mysig och fantastisk på alla sätt och vis. I lördags var hela familjen,och en yxa, ute i skog och mark och skövlade skog. Nä, vi betedde oss som sig bör och tog grenar och stockar som redan låg på marken som vi gick loss på med yxan. Det var ljusstaketillverkning som gällde eftersom vi tidigare i veckan varit på schurgard  och inte hittat en enda julgrej. Förutom två ljuskulor och 2 tomtar. Det andra Står väl längst in under ett bord eller liknande. Ja, då fick det bli egentillverkade grejer.. Jo då, jag Köpte lite stjärnor på rusta också till fönstren, kändes lite överkurs att sitta och göra stjärnor oxå, någon hejd får det vara. På söndagen var det bakning för hela slanten.

I bland önskar jag att jag trodde på något, något som en Gud. Tänk vad skönt att på riktigt känna att någon högre makt skulle hjälpa mig i svåra stunder. En Gud som jag kunde vända mig till med mina frågor. Har flera gånger i mitt liv önskat att få ett "tecken" men det kommer aldrig! Jag har prövat att be ett antal gånger men det har gett någon utdelning. Jag har gått till kyrkan och suttit där i bänkraden och väntat på "ljuset" eller att Jesus på korset längst fram vid altaret ska blinka åt mig, eller röra ett litet finger, väntat på ett enda litet tecken, men nej, det händer inte! Kan förvisso tänka mig att jag blev förevigt avvisad i den stund då thildes bajsklutt rullade längs kyrkogången på ett luciafirande för ett par år sedan...( Läs här ) Tänk ändå om man bara kunde gå till en kyrka och känna att man får stöd, stöd från Gud. Att genuint känna att man har någon på sin sida hela tiden.. Det måste vara fantastiskt. Men jag är medlem i svenska kyrkan in ca

I söndags  bestämde vi oss för att ta med barnen ut och grilla... Jag ordnade med kaffe medans Tomas åkte iväg och köpte korv och engångsgrill. Jag klädde på småbarnen och vi tog Soppåsen och gick mot bilen. Som vanlig låste jag upp soprummet och vi gick in. In gick vi i samlad trupp för att gemensamt kasta soporna, som vi alltid gör. Klart, ut och så igen med dörren och låsa... Jag låste och skulle dra ut nyckeln, men icke! Den satt benhårt i låset. Jag slet och jag drog men det gick inte. Jag svor och skrattade om vart annat! Jag ringde Tomas som Stog med korv och grill på Ica och berättade vad som hade hänt -alltså, det där har aldrig hänt förut, utbrast han. Jag kommer snart! Ungarna började frysa och jag slet i mitt armod svett för att få loss den där satans nyckeln men utan att lyckas. Tomas kom och försökte göra en insats med 556, men den satt likt kung Arthurs svärd i sin sten. Roland, Boklidsvägens hustomte kom till förstärkning med låsolja och hammare men icke.. Den hade

Då har jag "oxå" fått ett litet brev från Södertälje sjukhus.. -vi har sett förändringar i dina.... Bla bla.. Osv... Men vad fan!!! Orkar inte ens reagera, orkar inte ens bry mig, orkar inte ens tänka! Vem fan är det som sitter och styr mitt liv.. Gud? Ödet?reinkarnation,karma?Eller är jag med i någon jävla tv-serie? Som filmen "true man show " Vem det än är, vad det än är så kan du, den, det dra åt helvete!!! På riktigt! Gud, vad får du ut av att straffa mig, mina nära, mina kära... Min familj... Ödet? Vad kan ödet vilja visa med detta, att jag valt fel stigar, vägar hela mitt liv och alla mina stiga slöts ihop till detta? Reinkarnation, karma? Vad har jag gjort fel i mina tidigare liv eller rättare tagit med i mitt kött från livet som jag levt tidigare.. Har jag mördat någon, torterat barn, stenat oskyldiga människor. "True man show" ?kom igen nu regissörhelvete, svälj huvudet och byt kropp och skaffa dig ett riktigt jobb... Sluta ta mitt liv som ett skä

Dem dåliga nyheterna och händelserna forsätter att rasa in. Situationen med Thilde har lugnat sig men med tanke på statistiken så får vi se hur länge det håller sig.. Min mamma har ju hela våren varit svårt sjuk i sin cancer men börjar sakta men säkert ta sig tillbaka. Jag har fortfarande inte fattat och tagit in att allt detta som händer runt mig och det tar så otroligt mycket på mitt psyke det här med Thilde och mamma men jag har bitit ihop och kört på. Den senaste veckan var dock det som fick bägaren att rinna över. My har ju haft så ont i sitt knä och hon har varit och fått kortisonsprutor, dem hittade även inflammation i andra knät och ena handleden när vi var där så hon fick sprutor även där när dem ändå var i farten. I onsdags hade My tid hos sin reumatolog på Karolinska. Det såg inte bra ut. Hennes reumatism har slagit ut i nacke, rygg, armar,handleder, fingrar, höfter, ben, knän osv.... Alla leder man kan tänka sig. Hon ska nu få en lättare behandling med cellgifter. Spr

Sitter och tittar i min mobil och hittar ett blogginlägg som jag skrivit för en månad sen men glömt lägga in, eller så kändes det inte lämpligt att lägga in just då.. Men nu när jag läste det så skrattade jag gott och tycker att inlägget är värt att läsas! Jag och en kollega satt bakom ett rött hus, någonstans i Järna. Vi sitter och samtalar om livet. Jag uppmärksammar henne på att nu kommer det en fis. -åh nej, sa jag. Det blev en framåt-prutt. Min kollega tittade konstigt på mig, ni vet den där blicken som är helt tom men ändå full av förvåning. -ja ja, har du aldrig fått en sån, ljuger du! säger jag -vadå?, säger hon. -du vet , en sån där prutt som vandrar framåt och ibland fastnar. Så man måste gå som om man har en jättetight kjol på sig för att få bort den. Hon tittar fortfarande konstigt på mig. -Men lägg av för fan, säger jag! Ok, säger hon. Det kanske jag har, men jag har väl liksom aldrig döpt den! Haha! Oj, vad jag skrattade gott! Jag har fler namn för den där

Vaknade som vanligt 05.30 av den hemska väckarklockan. Ibland har man lust att bara kasta mobilen rakt ut ur rummet och bara somna om. Men behärskad i humöret som man är, trycker man av larmet och går upp. Redan när jag vaknade var jag hungrig, det har inte hänt sen jag gick i skolan. Men den skrala tiden på morgonen och rutinen "-inte äta" gjorde att jag inte åt ngt innan jag åkte till jobbet. Iväg till dagis och inser att jag behöver tanka. Och då kan jag, tänkte jag glatt, köpa en macka innan jag dör av hunger. Jag tankar, köper macka och börjar köra. Kommer på att jag måste dra iväg ett viktigt sms och stannar på vändplanen där på macken, med mackan i handen. Håller på att få ett värmeslag så jag kliver ur. Jag lägger mackan på förarsätet, stänger dörren och koncentrerar mig på mitt sms. I ögonvrån ser jag då en blå liten bil åka förbi mig. Det var inte vilken liten blå bil som helst, den var min! Jag springer, öppnar dörren och kastar mig, likt James Bond ,in i bi

Jag sitter här i natten. Det är tyst och mörkt och det enda jag hör är mitt hjärta, det slår hårt och snabbt och gör ofta uppehåll i slagen. Jag har tryck över skulderbladen och halva huvudet och igår fick jag tunnelseende på jobbet. Tog det vuxna och mogna beslutet att åka hem och lägga mig. Sov 2 timmar och vaknade och kände mig helt slut i kroppen. Vad händer. Har min kropp sagt ifrån nu? Det har ju hänt mycket tråkiga händelser i mitt liv det senaste året och jag har bara kört på. Min mamma med sin cancer som hon kämpat så hårt mot. Strålningen som gjort henne svag, liten och sjuk och med komplikationer som tyvärr kvarstår. Min pappa som nu också fått en hint åt cancerhållet, vilken sort och storlek vet vi inget om ännu. Det behöver inte vara ngn fara men oron över honom är jobbig nog. Och sen allt det tråkiga i mitt egna liv. En lång och ständig kamp av yttre påverkan som jag, med all min kraft, försökt att undanhålla från mig själv och min familj. Jag har en stor känsl

Jag och min vän T blev antagna till en audition till " upp till miljonen" på tv 4. Vi har sökt till "pengarna på bordet" utan större framgång och blev istället inbjudna till detta arrangemang. Inspelningen skulle ske på en  söndag kl 10.00 . T ringde mig och förklarade vad det hela skulle innehålla  och jag konstaterade snabbt att det här kan vi inte göra utan en öl i kroppen. Stå framför en massa tv-människor och andra inbjudna och prata om sig själv och dessutom göra ngt slags test i intelligens. Vi ordnade skjuts in till Stockholm. En öl hade förvandlats till en flaska bubbel OCH öl! Jag sköt iväg korken på bubblet bland husen innan jag hoppade in i bilen och vi var på väg. En flaska bubbel på två "smått" hysteriska kvinnor i medelåldern en söndagsmorgon  kl 09.00 , var en ganska bra idé.... Just då! Vi ramlade nästan ur bilen med ölburken( som vi oxå hunnit öppna) på angiven plats. Vi tuggade tuggummi i hopp om att inte lukta så mycket. P

Jag har mer eller mindre i hela mitt lagt en stor del av mitt tankeverksamhet  på min vikt.. Jag har provat precis allt. I högstadiet gjorde jag ett tappert försökte att kräkas upp allt jag åt! Men det klarade jag bara en vecka eller liknande. För det första var jag så otroligt hungrig hela tiden och för det andra gjorde det ont att kräkas.    Senare i min ungdom provade jag att hetsäta för att sen kräkas av den otroliga mättheten. Men jag glömde liksom bort att kräkas och mättheten störde inte mig nämnvärt! Så det var ju ingen hit. Jag har även provat en tio-dagars-äta-kött-diet. Jag gick väl ner typ 8 kg på dem dagarna. Men fy fasen vad dåligt jag mådde. Magen var i icke god kondition och jag led av konstant illamående. 7 dagar efter avslutad kur hade jag gått upp allt och lite till. Påsar av alla de slag har jag också testat. Soppor och såna där äckliga al'a nutrilett. Det kan man ju bara genomlida i ca 10 dagar innan man tappar humöret fullständigt och hetsäter

Tomas och jag har för vana att när vi är barnlediga, vilket inträffar väldigt sällan, så hittar vi alltid på något. Något kan vara vad som helst UTOM att sätta oss i soffan och glo på tv.  Igår var vi barnfria så vi packade ryggsäcken med filt och vin och bestämde oss för att ta en promenad  mot vikbergsgolfbana. Rätt som det var upptäckte vi en stig in i skogen och självklart tog vi den för att se vad vi hamnade. I den skogen var det som om alla träd var ditsatta för en filminspelning eller liknande. Tomas lutade sig mot ett träd och det föll! Helt sjukt! Sen var han ju bara TVUNGEN och kolla om det funkade med fler träd, lite mer styrka den här gången bara, men det gick! Jag skrattade så jag nästan kissade på mig! Hur som helst så fortsatte vår vandring i dem vikbergiska skogarna. Vi möttes nu av en bom, med tillhörande skylt " vildsvin-livsfarligt" ja, men här måste vi  gå tänkte vi...  Sagt och gjort så började vi gå.. Och gå.. Och gå... Ju längre in på

Den 29 augusti 2001 åkte jag och pappa in till bb, förväntansfulla över vad som var på väg att hända. Vårt barn, vårt första barn skulle äntligen komma till världen och till oss. Efter många års kämpande för att bli gravida var tiden inne för att få se dig, träffa dig, hålla dig, pussa dig.  Både jag och pappa var helt övertygade om att du var en Oscar. Pappa var också helt övertygad om att du skulle ha harmynt, varför vet jag inte.  Du kom till världen med pompa och ståt. Lite orolig förlossning som slutade med sugklocka och en pappa som svimmat och satt och andades i en papperspåse. Chocken var total när vi såg att du var en flicka, pappa drog en suck av lättnad i papperpåsen över att du inte hade harmynt. Du var så otroligt fin, vi döpte dig till Cocoon. Vi hade inga flicknamn på lager och din huvudform var som en Cocoon efter sugklockan så då det fick bli Cocoon, så länge. Hela kvällen, hela natten låg jag och tittade på dig, mitt underverk. Jag räknade dina fingr

Kära Frida och Tomas , Jag är väldigt ledsen att behöva säga detta men jag har lämnat er och stuckit iväg med min nya pojkvän till marella. Spriten flödar och el vino es fantástico. Vi lyxkryssar i Puerto Banus, gu vilka Goa sniglar som glider omkring i hamnen!  Jag har funnit den sanna kärleken och han är helt underbar - speciellt hans tentakler, slem, snygga glidspår och hans stora snäcka! Men det är inte bara det - Jag och Achmed ska också ha barn, jag är redan i fjärde månaden. Vi kommer att bli lyckliga i hans husvagn, och han säger att han vill ha fler barn med mig. Jag har också förstått att marijuana inte alls är farligt snarare tvärt om eftersom det även används inom sjukvården. Vi odlar det i gläntan bakom husvagnen till oss själva och till hans vänner. I gengäld får vi från dem hur mycket ecstasy och andra piller som helst. Vi hoppas dock att medicinforskningen snart hittar ett botemedel mot AIDS så att Achmed kan bli bättre - han är värd det. Ni behöver

GSå var det dax igen... att jobba, knega, slava, arbeit.  8 veckors ledighet har nu nått sitt slut och vilken sommar det har varit sen då.. Ingen rast och ro precis, men på sitt sätt fantastisk. Har precis packat väskan inför till thildes första dag på dagis efter semestern och börjat kolla vad det är jag behöver med mig till jobbet imorgon... Har också börjat fundera på vilken tid jag brukade ställa klockan för uppvaknande, vilken tid jag brukar åka hemifrån, när brukar jag lämna Thilde på dagis unt so vajter!  Dagen idag har farit fram med olika känslor i för morgondagen. Samtidigt som det ska bli skönt känns det lite ångestfyllt att påbörja den där "vardagen" igen med allt vad det innebär. Å andra sidan så är min "vardag" inte den samma som den var innan sommaren... Nu har jag ju Tomas i mitt liv. Igår hade vi samkväm här på baksidan. Vi åt och drack gott med Tomas mor och far, syster med sambo och deras barn. Det var riktigt trevligt.. Gittan kom f

Men vad är det som händer?? Hur pinsamma är ni, ni i Glasberga.  Har du någonsin mött en människa med autism eller Downs syndrom eller annan funktionsnedsättning? Ta dig i sånt fall tid till det innan du dömer och gör dig pinsam i media. En person med funktionsnedsättning, vilken det än må vara, kan lära dig så många saker och göra att du känner dig liten och korkad i jämförelse. En person med funktionsnedsättning kan ge dig ett nytt perspektiv på livet, ge dig så mycket positiva aspekter och tankar. Lära dig hur du ska tänka glada tankar istället försatt gå runt och vara trångsynt och fördomsfull.   En person med funktionsnedsättning kan hjälpa dig med många saker du inte kan, förstår eller orkar. En person med funktionsnedsättning kan visa att han/hon tycker om dig var som helst, hur som helst,  vem du än är, vad du än gör. En person med funktionsnedsättning är inte farlig för dig, inte för någon. En person med funktionsnedsättning är precis som du och jag.