Min Galna Hage

Så här inför jul är jag lite extra känslig för alla som har det jobbigt, barn som vuxna.  Det som gör mest ont i hjärtart just nu är dessa människor som oftast sitter utanför våra mataffärer, men också på stan utanför Affärer där vi springer ut och in för att inhandla våra julklappar, dem kallas för tiggare. Många människor stör sig på dessa Individer, som sitter där i kylan och "tigger", och tror på fullaste allvar att dem sitter där för att tjäna extra pengar, för att lura oss andra på pengar.  Jag och min döttrar, My och Thilde passerade en av dessa medmänniskor häromdagen. Thilde blev nästan ledsen över den, på ytan, glada kvinnan. Sittandes på ett par plastpåsar log hon mot oss och thilde hälsade så fint på henne. My rafsade upp dem få kronor hon hade i ficka och gav dem till den leende kvinnan. Thilde frågade många frågor om varför kvinnan satt där och jag och My  försökte förklara. My påpekade flera gånger att hon mådde dåligt över den kvinnans situation och jag sa att

Nu har jag, Thilde , My och Ciza varit nere i klubbhuset och bastat. Barnen badade men jag valde att låta bli.. My har mått lite dåligt idag, ibland kan sprutans biverkningar komma några dagar senare... Så det har var lite kämpigt för henne idag. Efter bastun mådde hon bättre och nu sitter vi alla här i pyjamas i soffan och Thilde har precis somnat. I går tömde vi dasset, för andra gången. Tomas jobbade och var inte med den här gången. Men my och Ciza tvingades med och jag drog skottkärran. Jag tog en genväg som visade sig inte vara det smartaste jag gjort under min livstid. Min genväg var genom skogen, så över stock och sten och branta nedförsbackar.. Så var skottkärran full av skit... Igen! My och Ciza höll ett rejält avstånd och efter en del terräng var vi framme.  Jag lyfte locket till latrinen och började hälla.. Och plask sa det och jag kände hur det skvätte till i ansiktet. Äh, fy fan, utbrast jag högt och tydligt. Och då hör jag My kräkas en bit ifrån mig... Å igen....  å igen

Måste börja det här inlägget med något som påverkat mig så otroligt mycket den här veckan. Lilla Joonas, Joonas och hans mamma och syskon åkte ner till Thailand eftersom johan skulle få träffa sin pappa. Väl nere på flygplatsen kommer pappan fram, tar Joonas och hans pass och springer därifrån och hinner i flykten tala om för mamman att hon aldrig mer skulle få se sin son.   Äh fy fan alltså, det bara värker i mitt mammahjärta, i hela kroppen av bara tanken att uppleva det som förälder. och lilla Joonas då som rycks ur sin mors armar av en man som han vet är sin pappa men inte träffat på över ett halvår. Ett halvår i en tvåårings liv är en hel evighet! Visst har det varit delade meningar kring det här om vet som gjort rätt eller fel. Dem beskyller varandra för att vara dåliga föräldrar osv. men jag vet genom säkra källor att den man som är pappa till det där lilla barnet inte är mycket för världen. han har ett gediget brottsregister och lever ett liv i kriminalitet. Bara det att välja

jaha,då sitter jag här i Kiholmen, solen syns inte till men härlig musik strömmar ut ur högtalarna, sprejflaskan med innehållande grön färg låter kring Mys huvud och hon ser ut som gubben som fastnar i vassen i filmen "ägget är löst". Leo har hittat Mys gamla snickarlåda och sitter och sågar och hamrar på verandan. Själv sitter jag i pergolan med ett glas rödvin och njuter men saknar dem andra barnen och Tomas som befinner sig i vårt nya hus och drar el. ja, vårt nya hus ja, som vi skulle ha bott i nu, men icke! vi bestämde ju oss för att göra ett rejält lyft på vårt redan så fina hus. vi har rivit taket ända upp till nock och det innebär att att hela konstuktionen måste ändras... men gud så fint det kommer att bli när det är klart. I helgen var vi tvungna att flytta från boklidsvägen. Det var jag och Tomas och alla barnen. men vi klarade det! vilket team vi är alltså! vi slet som djur och barnen höll humöret uppe. På lördagen fick vi mat och husrum hos mina kära svärföräldra

Åkte till jobbet med dem tomma provrören i fickan. Nattens funderingar på hur jag skulle göra när det var dax resulterade i en pappersmugg med roligt tryck. Catarina och Linda på jobbet var väl insatta med att idag skulle frida, någon gång under dagen befinna sig på en av personaltoaletterna och mecka med sin egen avföring vilket ledde till många dåliga skämt och skratt! Självklart började det bubbla rejält i magen under elevernas gymnastiklektion och det var pingvingång in på tjejernas omklädningsrum. Okej, då skulle jag alltså se till att pricka en pappersmugg, men det var ju en lätt match. Kände mig faktiskt ganska nöjd över att det gick bra. Men sen då.. Då ska man ställa en mugg med skit på handfatet och börja mecka. Ena provet var väl inte så farligt, doppa en tops och sen ner i provröret. Andra provet, glasskopan, var det värre med. Man ska alltså med en liten skopa försöka få ner avföringen i ett smalt provrör.. Inte bara en skopa, utan fler. Ju mer jag tänkte på att det

Jaha, då var det operation " turistmage" Men va fan, när ska det ta slut? Började för 2 veckor sedan hemma hos min kära mor. Tyckte det tryckte på lite i magen.. Och mycket riktigt.. Sprang in på toan och som vanligt när jag befinner mig hos folk jag känner väl så stängde jag inte dörren... Både Lotta och mamma uttryckte sitt missnöje över ljudet som kom från toaletten. Vi skrattade gott och väntade på att jag skulle börja spy. Men icke! Sen dess har jag sprungit på toa varje dag. Konsistens=nischt gut! Ringde läkaren i veckan och fick en tid direkt. Jag kliver in hos en läkare, han är i 50 års åldern och är av utländsk härkomst. Han har en läkarrock på sig som är uppknäppt till naveln. Under rocken har han... Ingenting. Han är barfota och hänger lite nonchalant i stolen med ett par läsglasögon på näsan. Jag berättar mitt problem och han börjar genast skriva en lista på vad jag inte bör äta -olja -fett -ägg Mitt i allt slutar han skriva och säger - nej förresten,

Då var det klart! Fick ligga länge och vänta på min tur för ett akutfall kom in. I båset bredvid mig låg en mamma till en av eleverna på jobbet. Typiskt! Hon skrek glatt när hon fick se mig " vad gör du här?" Jag svarade väldigt lågmäld " det undrar jag också" och så drog jag för skynket! Jag var inte alls på något prat och skojhumör! Fördrev tiden med att spela spel på mobilen och så lyckades jag somna till en stund! Får ju bara hoppas att jag inte snarkade eller la av en brakskit i sömnen! Tomas hävdar nämligen att Jag gör det.... Jag rullades ner till op och möttes upp av narkosläkaren som ställde tusen frågor om mina tidigare narkoser. Han frågade också om jag ätit något jag svarade Bara två öl och en pizza! Skrattande rullade vi in i operationssalen. Där stod han! Samma asiatiska man som jag särat på benen för för en tid sedan - här är läkaren som ska operera dig, säger narkosläkaren -vi har tjäffats föjut, svarar läkaren! Då säger jag - vi känner va

Då ligger man här nu då, i rock, engånsgstrosor och knästrumpor i väntan på operation! Har knappt sovit i natt och jag är risig i kistan. Nervös, tror jag det kallas för. Har fått op-tid 09.45 så jag passar på att blogga och koncentrera mig på något annat.  Jag är mest nervös för själva narkosen. jag är ju allergisk mot så många mediciner och just narkos. Min kropp reagerar tvärtom på narkos. Jag blir pigg och arg och stark! Ingen bra kombo i ett operationsrum.  När jag bröt armen i lågstadiet och skulle få narkos hände just detta och jag slogs och sprang likt Hulken i korridorerna, slog sönder saker och somnade aldrig!!  Jag var helt galen! Det slutade med att 7 st av sjukhuspersonalen fick hålla i mig och dem fick söva mig på annat sätt! Hemskt!  När min blindtarmsoperation skulle ske stannande hjärta och andning och jag mådde skit länge efter op.  Kan bli en spännande dag det här, dem har redan varit hos mig 3 gånger och diskuterat narkos och smärtstillande med skräck i blicken. Dem

Tänkte skriva lite om min födelsedag som var i fredags. Tomas hade under veckan visat upp en viss uns av stresssyndrom. Jag var som vanligt nyfiken så jag nästan blev irriterad och bad konstant om ledtrådar. Efter mycket om och men fick jag ledtråden T men som mitt tidigare inlägg visar så blev jag inte klokare av det. Fredagen kom och jag fick tydliga instruktioner om när jag skulle vara hemma. 17.15 pip! Jag och thilde klev innanför dörren hemma och inte en människa syntes till. På lampan i köket hängde det ballonger och ett foto på mig i en skrattande situation... I hatt. På bordet stog ett glas vin och en lapp. På lappen låg Tomas mobil. På lappen stog det massa gulliga saker samt instruktion om att jag skulle sätta på Tomas mobil och lyssna på ett meddelande han hade spelat in. Jag och thilde begav oss av till lekparken som visade sig vara station 1. Där möttes vi av Marcus (Tomas kompis) med 3 frågor om saker som Tomas berättat för mig. Det var väl ett så kallat "senil

Jaha, hur blev det nu då med turen som skulle vända? Va? Va? Kan väl erkänna att jag kände det på mig efter att jag körde in i den där stenen 40 minuter in på det nya året.. Jag liksom anade det på något vis... Nyårsdagen började med - leta bankomatkort.. Jag var näst intill hysterisk, det fanns bara inte! Jag letade överallt men det var bara att spärra skiten och beställa ett nytt! Dagen efter det började med - leta mobiltelefon.. Då kan jag säga att utbrottet var nära.. Jag letade överallt, tom i soppåsen.. 2 gånger... Med kaffesump och annat smaskigt på händerna var jag Nära till gråt, trodde jag blivit galen. Kyl, frys, tvättkorg, sängar,krukor, väskor, jackor, skor, dusch, i toaletten.. Letade precis överallt.. Utom i kryddhyllan där den givetvis låg. Hur den hamnat där är fortfarande ett mysterium... Så var det dags att åka till jobbet, första dagen efter sjukskrivning och julledighet. Glatt hoppade thilde och jag in i bilen och hann åka 500 m och då, mina vänner, började

Så var det 2014, firade in det nya året med barnen,vänner, god mat och dryck. Tolvslaget skålades in med Pommac för mig och barnen. För första gången kände jag en lättnad när dånet och det vackra färgerna på himmelen brakade loss, en lättnad för att 2013 var över. Samtidigt blev jag lite sorgsen när jag tänkte på vilket helvetets år jag lämnar bakom mig och i samma stund lycklig, lycklig när jag såg barnen titta med stora, häpnadsväckande ögon mot himlen och deras lycka över tolvslaget. Deras förmåga att leva i nuet. Jag kramade och pussade barnen extra mycket och delade deras glädje. Jag tänkte på Tomas som troligtvis befann sig någonstans i Södertälje och släckte ett brinnande soprum. Jag tänkte på oss,och på vad som väntar och på allt fantastisk som vi kommer få vara med om 2014. Efter det beslöt jag mig för att åka hem. Stortjejerna ville sova kvar så det var Thilde och jag som skulle åka hem i natten. Vi hoppade in i bilen och var tvungna att backa lite hit och dit för att kom