Fortsätt till huvudinnehåll

kameran rullar!


Ja, så var det då dags för inspelning igår. Jag var så skakis dagen igenom. Dessutom hade jag ju klistrat på lösnaglar dagen till ära för att vara riktigt prima. Och dem gick jag ju och var rädd om och skyddade som om det vore mina barn.

Jag blev upphämtad av 2 andra kickstartvinnare vid 17.00 tiden. Chaufför för aftonen var Elin.
Förbered med GPS inställd på Filmhuset i Stockholm. MEN vilka köer! 18.00 skulle vi inställa oss för sminkning.17.30 hade vi ännu inte passerat Västberga. GPS,en fungerade  perfekt. Pga. de gigantiska köerna tog vi det gemensamma beslutet att ta en genväg via Årstalänken. Jag blev kartläsare! Det vi inte tänkte på men vilket vi snart märkte var att GPS,en tappade kontkakt med sin sattelit i tunneln, vilket gjorde att vi  hamnade i Hammarby sjöstad. Inte så bra, klockan var nu 18. Jag fick ringa vår ”mentor” och förklara att vi skulle bli en aning sena. Med hjälp av GPS,en och Elin kom vi fram innan det blev mörkt i alla fall.

Mentor Mikael talade om för oss att vi skulle ta den lilla dörren….


Väl inne så rullade det på i ett. Kaffe, smörgås, smink, hår och sen självaste inspelningen. Jag var så nervös och torr i munnen att jag klunkade en halv loka innan myggan åkte på och det var tagning.
Först gjorde vi en test… Min text rullade i kameran så det var bara att läsa innantill, men gu var svårt det var.

Första tagningen: pratade för fort och kisade.
Andra tagningen: felsägning och skrattanfall
Och så kom tagning tre: -Vänta, vänta jag måste rapa, säger jag och står och hulkar som en hel man, men ingen kommer. – Nä, den gick neråt istället, men det är inget ni kommer att märka av ……. Hoppas jag! Sen skrattade jag så gott att jag slog mig på knäna.
Efter mycket om och men klarade jag det och det blev helt ok! Svettig som en idrottsman gick jag ut och tröck i mig några Marianne.

Jag var hemma vid 00.00 men jag kunde inte somna för jag var så uppe i varv.  Låg dessutom och tänkte på Examen som sker om 1 ½ vecka, på en scen, med publik. Och på den scenen mina vänner, ska jag stå! Låg och tänkte på en strategi för att klara av eländet … Svaret är RÖDVIN, en jäkla massa rödvin!

 Ja just de ja, lösnaglarna kunde jag ha skitit i …. Händerna var aldrig i bild …. Typiskt!



Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

❤️

Ibland blöder mitt hjärta lite extra för vissa barn som jag möter i mitt arbete. Jag arbetar ju främst med barn med neuropsykiatriska funktionshinder. Ett arbete som jag verkligen brinner för. Oftast har det handlat om unga killar som jag får följa dagarna igenom årskurs efter årskurs. Jag jobbar hårt när det kommer till dessa ungdomar. Jag försöker förstå, förklara, skratta, gråta, vara arg, brottas, gömma mig för flygande inredning men framför allt så vänder  jag aldrig dessa barn ryggen. Jag kan bli kallad alla möjliga hemska glåpord men jag står där och tycker om dem så in i helvete ändå. Och jag Visar det! Jag vet att hen inte "menar" det.. Kanske i stundens hetta men mest  för att testa mig. Se om jag står kvar, Men Jag ger mig inte. Jag utväntar stormen och står där lika stadig som innan. Jag är konsekvent och tydlig med de regler jag satt upp för vårt samarbete och viker mig inte en tum. Jag är kärleksfull och omtänksam och kan ge belöningar som kanske inte är

Mutt-prutt

Sitter och tittar i min mobil och hittar ett blogginlägg som jag skrivit för en månad sen men glömt lägga in, eller så kändes det inte lämpligt att lägga in just då.. Men nu när jag läste det så skrattade jag gott och tycker att inlägget är värt att läsas! Jag och en kollega satt bakom ett rött hus, någonstans i Järna. Vi sitter och samtalar om livet. Jag uppmärksammar henne på att nu kommer det en fis. -åh nej, sa jag. Det blev en framåt-prutt. Min kollega tittade konstigt på mig, ni vet den där blicken som är helt tom men ändå full av förvåning. -ja ja, har du aldrig fått en sån, ljuger du! säger jag -vadå?, säger hon. -du vet , en sån där prutt som vandrar framåt och ibland fastnar. Så man måste gå som om man har en jättetight kjol på sig för att få bort den. Hon tittar fortfarande konstigt på mig. -Men lägg av för fan, säger jag! Ok, säger hon. Det kanske jag har, men jag har väl liksom aldrig döpt den! Haha! Oj, vad jag skrattade gott! Jag har fler namn för den där