Min Galna Hage

Nu när jag ändå börjat skriva lite om min familj och min barndom kan jag lika gärna fortsätta. Jag har växt upp med min mamma, mina två äldre bröder och en syster. Vi kallar dem Mamma, Ove, Nisse och LottaJ Min pappa åkte jag till ungefär varannan helg och där befann sig min yngre syster, vi kallar henne AnnelieJ Nästan alla i familjen har lyckats födas med oflaxgenen, alla förutom Ove och en viss mån Annelie. Resten har dock fått en mutation i sitt DNA. Hälften av allt som hänt har jag förträngt eller helt enkelt glömt bort i alla händelser av oflax. Men mycket sitter som ett hårband med 2-komponentslim i minnet. Och jag tänkte nu dela med mig lite av det till den som vill läsa. Min bror Nisse, det största genfelet i familjen, har nog lyckats med det mesta. Som jag skrev i ett tidigare inlägg hade vi husvagn, ståendes i Agdala, som ligger mellan Södertälje och Järna. På campingen fanns en gemensam latrin för hela lägret. På det lilla latrinhuset huset fanns en ventil. Nisse trippar fr

Häromdagen dök det upp en status på Facebook som jag, trots det att jag aldrig brukar använda mig av färdigskrivna statusar, använde. Så här löd den: Om du har vuxit upp med hemlagad mat, varit tvungen att resa dig för attbyta TV-kanal-svartvit givetvis, cyklat till skolan utan hjälm, snabbspolat ettkassettband med en blyertspenna, Lagat videoband med tejp,var tvungen att gå över till grannbarnen i stället för att ringa på mobilen för att ta reda på vad dom gjorde och att affärerna alltid var stängda på söndagar, lägg dettapå din vägg FÖR DU HAR ÖVERLEVT! Säger bara så här. Om det här vore det ända som skulle ha gjort barndomstiden lite besvärligare än vad dagens barn har det så vore uppväxten en dans på rosor. Vi kan ju börja med en sådan enkel grej som snabbmat. Men när vi var små och det nalkades restaurangbesök åkte finklänningen på och rosett i håret. Det fanns inte den valmöjligheten som finns nu. Då fanns Chamiram. Det låg där det igenbommade Hamnmagasinet ligger nu. Och menyn v

Jaha, tiden går och vi med den… Nu har jag hittat mig ett kneg, jag jobbar som annonssäljare på Newz i Södertälje . Jag som älskar att umgås, babbla, tjoa och skratta med människor. Halvtid är det också, och det passar mig som handen i handsken. Så jag får tid med mina älskade barn Jag har jobbat ca 4 dagar nu och gud va skojig det är. Visst känner jag av stressen av att behöva sälja, men jag tror det ger sig med tiden. Man vill ju liksom göra bra ifrån sig så här i början. Det första intrycket är det enda intrycket som man brukar säga. Än har ingen nappat, men snart simmar fiskarna vid mina fötter och ber om att få bli matade, det är jag övertygad om hehehe, som man tänker, så blir det. Har redan i mitt överspända befinnande lyckats dra iväg ett mail som var menat till min chef, ni vet, ett sånt där lite skämtsamt infobrev om vilka jag pratat med osv. Mailet skickades iväg i ämnet ”Ensam mamma söker”. Klick och så for mailet iväg till min chef OCH en av annonsörerna. Jag höll på att