5,6 hektar

Idag har vi alltså varit på öppet hus på Scania

Vi var alla väldigt förväntansfulla när vi banade oss iväg i bilen. Jag, Thilde, My, Amanda och Cassandra.

Första problemet var vi att hitta en parkering. Efter mycket om och men lyckades vi hitta en tom gräsplätt som vi intog. Sen vi tog oss in på området, alla var fortfarande glada.

Av någon anledning följde vi bara med strömmen av folk  och hamnade på ”här monterar vi lastbilar för fulla muggar” huset. Det vi hade missat var en skylt med texten:

Det här området är lika stort som 8 fotbollsplaner och det tar ca 50 min att ta sig igenom.

Jag trodde jag skulle dö! Det var så mycket folk så att försöka vända var inte att tänka på. Efter 5 min hade Thilde toktröttnat och började sakna sin pappa så hon kastade sig åt alla håll och kanter och gallskrek! Amanda, My och Cassandra var måttligt roade av den ena efter den andra lastbilen som visade steg för steg hur den blev till. Jag svettades som en gris och började känna en viss irritation över situationen. Jag körde på flera barn och föräldrar med barnvagnen och jag var allmänt hatad i folkmassan. Efter ett tag grep jag tag i en man med en

 Scaniatröja och frågade hur långt det var kvar till utgången.

- En kvart, 20 minuter, svarade han

- DU SKÄMTAR! Sa jag med en aning förhöjd och stressad stämma.

Så det var ju bara att kasta sig in i ledet och hänga med i 20 minuter till….

När vi ÄNTLIGEN kom ut hade Thilde skrikit så hon fått värmeutslag i hela ansiktet.

Ungarna var törstiga och väääldigt sugna på popcorn och sockervadd. Jag kastade åt dem pengar och sa åt dem att skynda sig.. Thilde skrek fortfarande!

Ja det visade ju sig att vi missat allt det roliga, Prova cirkus, köra småbilar mm. Men vi var helt slut och Thilde hade inga intuitioner på att ha roligt

Ja ja, 10 min senare satt vi i bilen och var på väg hem….

Ja vad ska man säga?

En helt vanlig dag, helt enkelt!