Nu sitter vi här i Dalarna i snö och driva. Mysigt och kallt! Men igår vid den här tiden trodde jag nog inte att vi skulle komma iväg.
Allt började med graninköpet, ni Som läst min blogg tidigare vet ju hur det brukar gå när den ska anskaffas.
Åt helvete helt enkelt.
Den här gången, däremot, gick det relativt smärtfritt. Granen hamnade i sin fot, nätet klipptes bort. Barnen var glada julmusiken ljöd ur högtalarna och sen... Var är julgransbelysningen??
Letade igenom alla gömmor i lägh, ner i källarn och rotade runt, men icke! Iväg till Rusta och jag kastade mig in i havet av människor som precis fått lön och var allmänt irriterade och hysteriska. Greppade en belysning och sen hem igen. Jag köpte ett sånt där nät. Det visade sig att jag köpte ett för litet så det är bara 3/4 av granen som lös. Jaja, det var väl inte hela världen.
Efter en stunds pyntande och en massa mys började mina ögon att klia, och det kliade mer och mer. Ögonen blev helt röda och matchade fint ihop med julduken. Det började klia i halsen och Fluff sa det, och tungan svullnade upp. Allt detta och jag var dessutom lite bakis efter en liten firmafest kvällen innan. Då tog jag beslutet att ta med mig thilde in i sovrummet och med öppna fönster försöka att sova i min svullenhet! My och Cassandra mös vidare i julgransdoft och en film.
Vid 23 tiden vaknar jag av att thilde sitter och kräks rakt över mig, i sängen, på golvet, på byrån. Likt i givakt är man uppe och ska styra upp situationen. Bädda rent, ut med handdukar i hela sängen, hink, torka med Ajax, duscha och var totalt förberedd för runda 2. Men som tur var kom den aldrig.
Vi vaknade i morse och den värsta svullnaden var borta i mitt fejs, Thildes hår var stelt som okokt spagetti efter kräket som aldrig sköljdes ur, miss i nassen. Efter alla bestyr så befinner vi oss hur som helst i Dalom. Granen hos mamma är av plast, tack och lov och jag kan andas ut... Och in också för den delen.
Allt började med graninköpet, ni Som läst min blogg tidigare vet ju hur det brukar gå när den ska anskaffas.
Åt helvete helt enkelt.
Den här gången, däremot, gick det relativt smärtfritt. Granen hamnade i sin fot, nätet klipptes bort. Barnen var glada julmusiken ljöd ur högtalarna och sen... Var är julgransbelysningen??
Letade igenom alla gömmor i lägh, ner i källarn och rotade runt, men icke! Iväg till Rusta och jag kastade mig in i havet av människor som precis fått lön och var allmänt irriterade och hysteriska. Greppade en belysning och sen hem igen. Jag köpte ett sånt där nät. Det visade sig att jag köpte ett för litet så det är bara 3/4 av granen som lös. Jaja, det var väl inte hela världen.
Efter en stunds pyntande och en massa mys började mina ögon att klia, och det kliade mer och mer. Ögonen blev helt röda och matchade fint ihop med julduken. Det började klia i halsen och Fluff sa det, och tungan svullnade upp. Allt detta och jag var dessutom lite bakis efter en liten firmafest kvällen innan. Då tog jag beslutet att ta med mig thilde in i sovrummet och med öppna fönster försöka att sova i min svullenhet! My och Cassandra mös vidare i julgransdoft och en film.
Vid 23 tiden vaknar jag av att thilde sitter och kräks rakt över mig, i sängen, på golvet, på byrån. Likt i givakt är man uppe och ska styra upp situationen. Bädda rent, ut med handdukar i hela sängen, hink, torka med Ajax, duscha och var totalt förberedd för runda 2. Men som tur var kom den aldrig.
Vi vaknade i morse och den värsta svullnaden var borta i mitt fejs, Thildes hår var stelt som okokt spagetti efter kräket som aldrig sköljdes ur, miss i nassen. Efter alla bestyr så befinner vi oss hur som helst i Dalom. Granen hos mamma är av plast, tack och lov och jag kan andas ut... Och in också för den delen.
Kommentarer
Skicka en kommentar