Min Galna Hage

Nu är det dags att fastlägga sig för vilket nyårslöfte som ska styra nästa år. Jag brukar besluta mig för att inte ha något nyårslöfte eftersom jag aldrig håller det. Men när klockan slår 00.00 hör jag mig själv kasta ur mig ett tomt nyårslöfte. Så i år ska jag redan nu komma överens med mig själv för vad det ska bli. Jag har ju lite att välja på om man så säger. Jag är tjock, jag röker, jag tillbringar alldeles för liten tid för mig själv. Att se mig smal är lika stor chans som att Povel Ramel skulle få hår. Fattar inte varför det ska vara så svårt, men jag ska verkligen försöka. Det får väl bli Zumba 2 timmar om dagen och Nutrilette. Men hur jävla kul blir livet i jämförelse med god(fet) mat och Godis i soffan framför en bra rulle. Tacka vet jag en skål i Nutrilette och morotsstavar i mungipan. (intalar mig själv). Varför kunde inte jag födas till en sådan varelse som kan äta vad som helt utan att gå upp ett gram. Jag kan ju inte ens titta på godsaker så går jag upp i vikt. Och det ä

Ring, klocka, ring i bistra nyårsnatten mot rymdens norrskenssky och markens snö; det gamla året lägger sig att dö... Ring själaringning över land och vatten. Ring in det nya och ring ut det gamla i årets första, skälvande minut. Ring lögnens makt från världens gränser ut, och ring in sanningens till oss som famla. Ring våra tankar ut ur sorgens häkten, och ring hugsvalelse till sargad barm. Ring hatet ut emellan rik och arm och ring försoning in till jordens släkten. Ring ut vad dödsdömt räknar sina dagar och forngestaltningar av split och kiv. Ring in ett ädlare, ett högre liv med bättre syften, mera rena lagar. Ring ut bekymren, sorgerna och nöden, och ring den frusna tiden åter varm. Ring ut till tystnad diktens gatularm, men ring till sångarhjärtan skaparglöden. Ring ut den stolthet, som blott räknar anor, förtalets lömskhet, avundens försåt. Ring in det rätta på triumfens stråt, och ring till seger mänsklighetens fanor. Ring, klocka, ring... och seklets krankhet vike; det dagas,

Sådär ja, nu har jag varit gästskribent i tidningen Newz. Leta upp tidningen någonstans i Tokstan eller läs den här vettja. Tjipp!

Allt man har fixat och trixat med de senaste månaderna var över innan man ens hann blinka. Vi hade uppesittarkväll med alla barnen kvällen innan den stora dagen. Vi hade laddat upp med en massa gott, choklad, skumtomtar, glögg unt so vajter. Barnen klädde granen och julmusiken strömmade ur högtalarna… mysigt! Vi hade t.o.m. köpt bingolotter ,men det gör jag aldrig om igen. För mycket mellantjafs som ingen orkade med. Självaste bingot spelades med en timmes mellanrum. Barnen hann ju surna ihop i mellan spelen. Så som den lömska goda husmodern jag är bestämde jag mig för att ge familjen deras gemensamma julklapp. Jag begav mig ner i förrådet och hämtade upp klappen som var gömd bland kartonger och annat. Paketet öppnades av Magnus eftersom det var det ändå paketet han skulle få. Ögonen var stora som golfbollar. : Åhhh älskling, ett *Xbox Kinect. Han såg ut som ett litet barn. Genast skulle den inmonteras. Men vi insåg snabbt att vi hade det för trångt i vardagsrummet För att det skulle

My brukar alltid promenera med sin kompis Mike till plugget. Idag tyckte vi att det var alldeles för kallt för de små liven -18,7 stod de på termometern. Magnus gick ner och började starta kärran medans My klädde på sig. Sen bar det av. Det var bara det att uppvärmningssystemet lagt av i bilen. Så det var väl kallare i bilen än ute när de hämtade upp en frusen Mike vid vägkanten. Typiskt! Påminner mig om en bil jag hade en gång, en liten röd. Det var väl ungefär lika kallt som nu och jag skulle hämta upp en stelfrusen Lotta vid tåget i Tullinge. Lotta såg alla härliga och upphettade bilar med glada människor i som susade förbi och hon tänkte, snart kommer Frida med en varm bil. Skönt. Och då kom jag störtandes, inte röd i lacken utan vit av frost och is. Jag fick t. om skrapa fönsterrutorna på insidan för att det var så jädra kallt. Jag hade fläkten på i tron om att värmen helt plötsligt skulle börja fungera så när jag skrapade rutorna yrde snön, inuti bilen.. En nedkyld Lotta hoppade

Ja, men så har vi gjort det i år igen . Alldeles för många människor och kassar i bilen vid julgransinköpet. Stackars My! Jag skrattade som vanligt och drog snabbt fram kameran:)Ja, det är väl inte bara julen som står för vår dörr utan även socialen snart. Utmattade och kalla kom vi i alla fall hem relativt glada. Magnus var dock lite less och beslöt sig för att banka ner granen i julgransfoten. Han insåg nog ganska snart att den egentligen inte skulle få plats men då var det försent. Efter en stunds paus och vetskapen om att granen inte skulle få något vatten och i och med det börja barra inom kort hämtade han huggmejseln gick lös på julgransfoten... Vi pratar inte mer om eländet! Nu står barrträdet grön och parant i stugan och suger vatten. På torsdag ska den kläs så till dess får han/hon vara en skoglös och blottad julgran. Hej hå, 1 gran mindre i skogen stå.

Idag insåg jag att Julafton infinner sig om 3½ dagar. Helgen har dock passerat smärtfritt. I lördagskväll var vi bortbjudna på middag till familjen O, och vilken middag det var sen då. Ja, det var så gott! Blir hungrig bara jag tänker på det. Efter middag och god dryckesvara började vi spela ”julklappsspelet”. Jag hade handlat en härlig tvål och Magnus och en kökspryl. Spelet gick ut på att vinna paket, först inslagna och sen öppnar man paketen och då gäller det att vinna det man vill ha. Spelreglerna är för avancerade att skriva ner… Men kul var det. Hur som helst så slutade det med att jag och Magnus kom hem med en piska och en Boratmankini. Försökte få Magnus att ställa upp på ett foto, men han vägrade, konstigt! Så i Söndags var vi bjudna hem till H på adventsfika. Hon hade gjort det så mysigt och alla i ”tjejligan” var där. Kul! Det är inte så ofta vi ses alla samtidigt nu förtiden. Ja, jag ska säga som det är. Visst åkte vi dit för att fika men…egentligen var det för att gransk

-Mamma!, hörde jag en liten röst ropa ute i den mörka fredagskvällen. -Kan du kasta ner min snöspade, jag och Amanda ska gräva i snön. Jag gick och hämtade den röda spaden i skåpet. Vi bor högst upp i vårat trevåningshus så balkongen är full med snö, så jag tog sats från balkongdörren och kastade den -Se upp! skrek jag. Då hörde jag My och Amanda skratta där nere. Fulltäff! Nu började operation "räddning av röda spaden". Efter mycket om och men ramlade den ner till två glada barn.

Vi har börjat diskussionen(igen) om vilken sorts gran vi ska ha här hemma. Jag anser att en plastgran icke kommer innanför dessa dörrar. Magnus vill dock mer än gärna ha en ickebarrande plastgran. Men jag vet ju hur man ska göra. Här nedan följer ett tips om hur man som kvinna får sin vilja igenom, utan hot! - Älskling, visst blir det väl en äkta gran i år igen?( tindra med ögonen) - Nej, i år blir det plast . - Men det luktar ju så gott med äkta gran, och de är mycket finare. - Du fick ju bestämma förra julen, då får väl jag bestämma det här året . Och det är nu det gäller. - Självklart ska du få bestämma den här gången. Vi åker och köper en plastgran imorgon . Detta säger man samtidigt som man ser ledsen ut, sätter sig i skräddarställning, tittar neråt och börjar pilla på nagelbanden. Så enkelt är det tjejer. Plastgranen är ett minne blott. - Om det är så viktigt för dig älskling, självklart köper vi en riktig gran. Men nästa år kan vi väl köpa en plastgran? - Självklart! Här är pus

Måste ju bara tala om att min älskade My kom förbi idag efter skolan. Det första hon gjorde var att klampa in i vardagsrummet och skrika - Va!? har du bakat ett pepparkakshus utan mig?? Sen hör jag ett knaster och tittar upp. Jaha, My tog en tugga av dörren på pepparkakshuset av ren frustration över att hon blivit utesluten från husbygget. Skrattanfallet var då ett faktum. Åhhh, vad jag älskar dig My

Har testat ett nytt recept på Ischoklad. Hur enkelt och gott som helst. Släng dig i väggen Leila!! Fr.o.m nu är det " Frida Bakar " som gäller.

ERBJUDANDE, -Vi garanterar en kraftig viktminskning inom 5-10 dagar. - För endast 295:- + frakt får du 50 cl magiskt vatten från en liten insjö i Sveriges norra inland med fantastiska egenskaper. - Missa inte detta; över 8000 personer har redan provat med enastående resultat. · · Ring Östersunds Kommun f... "-Storsjön ligger hård och vit, gömmer liten parasit. Kylan biter, jämten skiter - firar jul på stolen vit." God Jul önskar Östersunds Kommun. Detta blir min julklapp till mig själv från mig själv:)

Ja, om man nu vågar raska till fötterna i ett fotbad överhuvudtaget. Köpte nämligen ett fotbad till min kära syster Lotta i födelsedagspresent. Och den syn som slog emot oss när vi läste den såkallade varningstexten som följde med i kartongen var det nästan så jag åkte och lämnade tillbaka den… Vem kan, får och bör använda ett fotbad egentligen??? Läs alla instruktioner noggrant, även om tycker att du kan den elektriska apparaten. - den här apparaten får ej användas av person med fysiskt eller mentalt handikapp eller utvecklingstörning eller annan sjukdom, inte heller av barn, eller person utan erfarenhet och kunskap, utan att de först har fått noggranna instruktioner eller står under övervakning av annan person som ansvarar för säkerheten. (som sagt, vem fan kan använda den här apparaten då?) - Slå av huvudströmbrytaren och dra ur stickproppen ur vägguttaget när apparaten inte skall användas eller när den ska rengöras. Dra inte i sladden när du ska dra ur stickproppen ur vägguttaget.

Tidigt i morse stod jag och Thilde utanför kyrkan. FÖR tidigt, som vanligt. Vi blev insläppta av vaktmästaren som nog tyckte synd om oss där vi stod ute i kylan och i bristen på ljus. Så i all den överblivna tid passade jag på att byta blöja på Thilde, det finns inget värre än en doft av kissblöja i mitt i folksamlingen. Sagt och gjort så gjorde jag det på en liten stol. Det var bara det att Thilde hade ju gjort nr 2, luktfritt. Och den hårda kulan rullar i väg längs golvet i kyrkan, ni hör vad jag säger, i kyrkan. Dessutom hade Magnus packat ur våtservetterna ur skötväskan så jag stod där likt en hundägare och plockade upp kulan med en blöja. Ja, jag kommer att brinna i helvetet! Sankta lucia… hörde jag små röster sjunga och in kommer hon, min sötaste lilla tärna, längst bak i vitt linne, glitter i håret och ett levande ljus. Hon var och är så fin min My. Jag gjorde några tappra försök till att fotografera men Thilde ville så gärna hjälpa till så alla foton blev suddiga. Dom sjöng så

Jag har aldrig gjort ett pepparkakshus i mitt levande tillstånd och hade aldrig tänkt göra det heller. Jag har inte nerver för det. Speciellt inte med några barn som ska hjälpa till. Bara tanken på det får mitt hår i bakhuvudet att resa sig… brrrrr Men nu har jag det på det sociala nätverket Facebook att var och varannan har i sin status ” bakar pepparkakshus med barnen” ” glasyr från pepparkaksbyggande i hela köket” osv.. Så idag när inga barn var hemma slog jag slag i saken, Thilde var såklart hemma, men hon satt nöjdsamt och sög på Barbapappas armar och joddlade medan jag satt och gjorde ritningar på självaste svartbygget. Sen skulle degen kvalas och skäras i perfekta bitar. Fönster och dörrar får man ju inte glömma att skära ut innan man stoppar in bitarna i ugnen, för då är det kört. Till och med det kom jag ihåg. När alla bitarna var klara var det dags att fixa ”limmet”. Min syster Lotta sa - Vad du än gör, bränn dig inte på sockret!

Vi efterlyser nu den här mannen: Han har finskt ursprung och tar sig rätten att säga vad som helst till "kvinnor" som tjuvröker i parker med barnvagn. - Stackas unge, ha en sån jäla dåli mossa. En av kvinnorna skrek så det ekade i parken till den finska fyllefarbrorn, - Håll * piiip* din *piiip* gubb*piiip*!! Fasen vad folk tar sig friheter nu för tiden. Satana gubbstruttpaskakello!!!

Imorse gjorde jag den hemska upptäckten.. Och kl 05.45 hade jag ingen lust att klä på Thilde och My,släpa ut dom i trappen och ner till den kalla bilen för att styra upp eländet. Så det fick bli som det blev… Det smakade lite Lambi om kaffe, men va fasen. Kroppen måste ju ha sitt! Förövrigt är statusen här hemma ungefär så här:

Jag har en Vän, min allra bästa vän T. Vi träffades utanför Ica Jätten i Västegård i Södertälje för ca 20 år sedan. Varken hon eller jag kommer ihåg hur det kom sig att vi stötte ihop, men sen den dagen har vi hörts varenda dag. Och då menar jag, varendaste dag. Det T inte vet om mig är inte värt att veta, ja hon vet allt. Och jag tror att jag vet det mesta om henne. Det finns liksom inget som är för pinsamt för att berätta för T. Vi har gjort ALLT tillsammans, festat, gråtit, skrattat, bajsat och semestrat ihop. Vi är väldigt olika men ändå så lika. En sak vi har gemensamt är att livet kanske inte går sin gilla gång alla gånger. Det händer ofta en massa saker. Och alla saker går inte riktigt som vi vill, men det är det man har skrattet till. Det hjälper i många jobbiga och knasiga situationer. Som en gång t ex när T varit på date; När daten väl var slut var det dags för avsked. Efter ett kortare Hej då klev hon ur bilen. Och stänger dörren. I samma ögonblick inser hon, smärtsamt men

Jag är skådespelare också. Ja, eller rättare sagt, regisörssysterbarn, därav har jag fått statistroller i två av Mats Arehn´s filmer. Den första filmen som jag var med i heter ”Vita lögner” Jag var väl si sådär 15 år och spelade en ung tjej levande i mitten av 1900-talet i otroligt obekväma kläder. Jag fick till och med ha strumpebandshållare under klänningen, för verklighetskänslans skull. Jag skulle spela häpen under ett cirkusnummer och mitt i allt detta utbryter brand i cirkustältet och jag skulle springa ut ur brandhärden. Självklart ramlar jag och klädassistenten kommer framrusande. Ja, kan ju säga så här, han frågade inte hur det gick med mig utan Han brydde sig bara strumpbyxorna. Filmen ”vita lögner” handlar förövrigt om min familj, med fokus på min mormor men framförallt min morfar, som var en drömmare…(läs lurendrejare) Enligt min åsikt led han nog av ADHD + en massa annat, men sådana diagnoser fanns ju inte på den tiden. Då var man som man var, inget mer med det. Handlingen