Min Galna Hage

Ja, så är det faktiskt! Vi har ju förberett oss för en 40 års-fest här hemma. Det har köpts kostymer till både höger och vänster. Jag tycker ju förstås att jag hade århundradets maskeradkostym och skrattade gott varje gång jag provade den hemma i hallen. Men när My,s maskeraddräkt kom skrattade jag som jag aldrig skrattat förut. Hon skulle likna den där lilla äckliga flickan ur filmen Exorcisten. Paketet skulle innehålla dräkt samt en lång, lite lockig, rödhårig peruk. My packade upp, glad i hågen. Ut ramlar en liten bit av hår. - Det där måste vara luggen, utbrister jag. My tar upp resten av håret ur påsen. En kort, spretig, brun frisyr. Den lilla biten som ramlade ur innan var en mustasch. Men herre gud vad jag skrattade, My också. Hon såg ut som Allan i filmen baksmällan. Jag visste att det var för bra för att vara sant, sa hon och skrattade. Thilde var en läskig prinsessa. Jag sydde ett långt släp till klänningen och hon var så nöjd. 40-åringen önskade sig p

Trodde nu att efter alla begravningar var klara att jag skulle få en känsla av lugn och ro.  Att jag faktiskt skulle få känna "Gud vad skönt, nu är det över. Nu kan jag börja må bra. Att jag var trött i fredags var väl inte så konstigt men det fortsatte, hela helgen!  Jag har varit oförmögen att göra någonting den här helgen. Knappt orkat laga mat, men har ju varit tvungen eftersom barnen har varit hemma. Så fort jag har gjort något har jag varit tvungen att gå och lägga mig. Det har känts som om jag inte haft något Skelett. Jag har haft ont i lederna och huvudvärk och känt mig gråtfärdig.  Stackars mina barn den här helgen, jag har verkligen känt mig som världens sämsta mamma.  Bara legat som en påse nötter och sovit mer eller mindre. Men jag har inte orkat...  Jag har nu beslutat att vara hemma från jobbet måndag och tisdag. Jag ska dra täcket över huvudet och försöka vila.  Skrämmande känsla att känna så här, jag blir liksom lite rädd för mig själv. Men nu tillåter jag mig att

Ja, idag var det dax för begravning nr 3 på 3 månader... Och det var min kära pappas begravning. Det var väldigt fint och stämningsfullt.  Jag hade båda barnen med mig. det är svårt att samtidigt trösta sina älskade, gråtande barn samtidigt som man ska hand om sin egen sorg, men det gick ändå ganska bra. Jag Är glad att vi var där tillsammans.  Det blev en dubbel sorg för saknaden och tomheten av mamma gjorde sig påmind. Vi var ju trots allt i samma kapell och tröstevisan hade ju båda på sin begravning.  Hela pappas arbetsplats, Danas plåt och smide, var där och det blev väldigt känslomässigt. Vissa av de människorna lagade mina hopprep när jag när Var liten och följde med pappa till jobbet. Stora, manliga och varma kramar gjorde att jag Kände mig liten igen. Ja fy vad jag har gråtit idag. Sen var det dags för kaffe och smörgåstårta ute på kiholmen.  Sen åkte jag och tjejerna hem. Jag Kände i bilen på väg hem att allt Bara tog slut... Energin liksom rann ur Mig och