Min Galna Hage

Då så, då närmar sig julen. Det är 3 dagar kvar. Det här kan nog vara den värsta julen sen min barndom. Barnen är hos sin pappa. Ingen mamma att åka till och bli bjuden på kassler och gorgonzolasås, det som mamma och jag haft sen tradition sen jag blev ensamstående och vägrat fira jul utan mina barn. Inte heller någon pappa som jag kan åka till och provsmaka världens bästa Jansson, inlagd strömming och sill. Det finns liksom inget.. Ju mer julen närmar sig ju mer blir jag påmind om mamma och pappa, att de faktiskt inte finns längre. Har varit på vippen att ringa både mamma och pappa flera gånger men kommit på i sista stund... Usch! Så det här året blir det att åka till fjälls med min kära syster. Igår var vi och köpte det sista inför vår 3,dagars. Köpte ett par goggles och lite annat. Men vad fasen har hänt med skidglasögonen nu för tiden? De är så stora! Både breda och tjocka! De såg ut som om vi skulle åka tur och retur till månen i de där jävla glajerna. Men efter att ha gräft

En ganska lång natt och vaknade med huvudvärk. Men efter en natt av positivt tänkande känns det något bättre idag. Låg och tänkte på vad jag och två kollegor pratade om igår och skrattade gott åt vårt samtal. - men Frida, vad händer när man tar bort livmodern då? Blir det bara tomt eller tar det emot? Hur blir det med samlag? - Det måste ju bara bli tomt, liksom svarade jag.. Annars blir det ju som att krocka i 50 km/h, svarade jag! - Väger den något? Frågade hon. - Ahh, du menar om jag går ner i vikt? Det får vi fanimej hoppas!  Vi skrattade gott åt vår okunskap i ämnet.. Det påminde mig om en annan vän en gång när vi hade diskussionen om graviditet, hon trodde nämligen att navelsträngen från bebisen satt fast i mammas navel på insidan... Hahaha.. Det har vi skrattat gott åt många gånger. Har besiktigat bilen idag. Den lilla pärlan har en trasig styrled.. Så det blir verkstan nästa vecka.  Är hemma med barnen resten av veckan. Thilde är rosslig och My ska dra ut 4 tänder på loppet av

Så idag var det dax igen att kolla hur cellförändringarna. En jättegullig läkare dök upp i dörrhålet. När jag kom in i rummet fanns det ytterligare en person där. En läkarstudent eller liknade. En kort liten pratstund och sen hopp upp i stolen. Med strumpor på! In kommer ytterligare två personer i vita rockar. På med storbilds-tv,n och lamporna släcktes. Kändes dom ett riktigt fredagsmyskväll. Det var bara ostbågarna som saknades.  Där på tv,n uppenbarades mitt sköte, insidan alltså..Herre Gud! Alla huvuden vändes mot tv,n och diskussionen var igång.  -här har vi ditten och har vi det datten. De andra nickade och mmmm,ade i kör. Det var topsar hit och topsar dit och bitar togs och fan vad ont det gjorde...  Efter en halvtimmes lidande var det dags att få domen. Jo då, cellförändringshelvetet finns kvar. Och tyvärr kan de inte ta mer av min livmodertapp eftersom de redan varit där och nallat två gånger.. Det enda alternativet är att ta bort hela livmodern. -va!? Sa jag och jag kände hur

Sitter här och bli upprörd, upprörd av att folk lägger ut statusar så som.. Ikea-Trollhättan 1-1.  För det första så var det så kallade Ikeamordet olycklig slump som gjorde att just den 55-åriga kvinnan och hennes 27-årige son föll offer för Abraham Ukbagabir.  En fruktansvärt ilsken och hatisk man som precis blivit utvisad från Sverige. Den 55 åriga kvinnan och hennes 27 åriga son var på tillfälligt besök i Västerås, vilket bevisar att det var en olycklig slump.. Men fortfarande hemskt! Anton Lundin Pettersson, däremot, var inriktad på sitt mål och planerade det in i minsta detalj. Han attackerade den arena där vår världs viktigaste individer befinner sig. Skolan! Där våra barn befinner sig den mest vakna tiden i sitt liv. Ett ställe där de flesta barn känner sig trygga. Där går Anton Lundin Pettersson, iklädd mask och hjälm och beslutar sig för att ge sig på barn. Vit, svart eller gul spelar ingen roll. De är barn vi pratar om. BARN!!  En assistent som jobbar på skolan använder sig s

Hade en sen arbetsdag här i veckan. Där blev jag för det första informerad om att jag ska få nya arbetsuppgifter efter höstlovet. Känner mig riktigt taggad!! När jag skulle åka hem förslog jag att min nya, unga kollega Fredrik  skulle få åka med mig. Han bor i Nykvarn, tänkte att han skulle slippa åka kommunalt så sent på kvällen.. Glömde dock totalt en Annan kollega som också bor i Södertälje.. Dumt! Hon som tidigare på em tom köpte en pizza till mig för att jag inte skulle hungra ihjäl... Usch vad dumt.. Hur som helst så verkade Fredrik en aning nervös redan innan vi hoppade in i bilen.. Jag frågade nämligen honom hur jag får på helljusen utan att behöva hålla in spaken hela tiden. Han skrattade lite nervöst. Efter en stunds letande hittade jag vredet för det och det visade en annan positiv upptäckt också.. Lyse i panelen.. Vilken lycka.. Jag som suttit och lyst med min mobillampa på mornarna för att se hur fort jag kör... Haha.. Fredrik tvekade verkligen inför den här resan.  Resan

Känner mig gammal.. Har så satans ont i min ischias.. Å då menar jag ont. Vet inte hur jag ska sitta eller ligga. Samtidigt har jag ont i höfterna också på ngt konstigt sätt. Nästan vecka ska jag på återbesök till min läkare ang mina cellförändringar och hoppas nu att det ska vara borta. Nya prover och ett par veckors väntan. Ska be om en röntgen runt hela tjofarofen. Värken känns på ngt sätt obehaglig eller så tänker jag för mycket ordet cancer efter allt som hänt så jag blir nojig! Men lika bra att kolla upp det tänker jag. Jag tänker mycket på cancer och döden, inte så jag blir galen eller så utan mer på varför och vem som drabbas. Ställer mig frågan NÄR och inte OM det drabbar mig. Det sjuka i alla de där tankarna är att jag känner mig ganska lugn. Tanken på att dö skrämmer mig inte så mycket. Tanken som ger mig panik är att jag lämnar mina barn ensamma.. Den känslan.. Nä usch! Det får mig att verkligen tänka igenom mitt liv. Vad vill jag, vad vill jag inte! Jag vill ha ett innehål

Idag är jag så trött så jag orkar inte hålla upp ögonen.. Imorgon är det fredag, tack och lov.  Det har varit en tung vecka på jobbet, många sjuka och det är jag som ordnar med vikarier på jobbet. Men jag har styrt upp det ganska bra om jag får säga det själv!;) Ser fram emot morgondagen, åka hem med tjejerna och bara mysa ner oss i soffan och känna av fredagskänslan. På lördag ska vi på kalas hos min söta guddotter som fyller år. På kvällen ska jag ut på galej med en massa gamla, och då menar jag, gamla vänner.. Vänner från den gamla goda tiden. Det ska bli skoj att träffa dem i igen. Vissa utav dem har jag inte sett på över 20 år. Tjejerna ska vara hemma själva så det blir inte så sent eller hårt! Ser verkligen fram emot att se vissa utav dessa personer. Herre Gud vad vi har gjort tokiga saker tillsammans. Allt från resor till Gotland, slagsmål, disco, vissa har jag kräkts ihop med och vissa har jag tom kräkts på. Haha.. Kommer bli många roliga minnen som tas upp hoppas jag. Finns no

Jag har i dagarna utvecklat den största herpesblåsan du kan tänka dig . Den kom i tisdags, bara huxflux sådär på sekunden. När jag vaknade dagen där på såg det ut som att jag sprutat botox i hela överläppen, och inte på det där snygga och sexiga viset. Utan åt det där lite mer Whitetrachiga hållet.  Det värker som fan! I nästan hela nian. Nu har jag dock smörjt och åter smörj med en mirakelsalva så det börjar väl bli bättre, hoppas jag. Så den här veckan har jag bara gått runt och känt mig dekig på jobbet, var ju typ lite bakis i måndags också så det gjorde inte saken bättre.  Hade en riktigt blöt helg.  I fredags hade jag ett par arbetskamrater och tillika vänner hemma på middag och dryck. Å vi åt och drack å vi drack och åt och sen så gjorde vi så här..ZzzZZZZzz Det blev en kväll i hokuspokus tecken. Jag spådde båda brudarna och återigen stämde det. Jag är nog en riktig hejjare på det där. Sen fick vi för oss i fyllan och villan att göra anden i glaset. Ja, det slutade

Ja, så är det faktiskt! Vi har ju förberett oss för en 40 års-fest här hemma. Det har köpts kostymer till både höger och vänster. Jag tycker ju förstås att jag hade århundradets maskeradkostym och skrattade gott varje gång jag provade den hemma i hallen. Men när My,s maskeraddräkt kom skrattade jag som jag aldrig skrattat förut. Hon skulle likna den där lilla äckliga flickan ur filmen Exorcisten. Paketet skulle innehålla dräkt samt en lång, lite lockig, rödhårig peruk. My packade upp, glad i hågen. Ut ramlar en liten bit av hår. - Det där måste vara luggen, utbrister jag. My tar upp resten av håret ur påsen. En kort, spretig, brun frisyr. Den lilla biten som ramlade ur innan var en mustasch. Men herre gud vad jag skrattade, My också. Hon såg ut som Allan i filmen baksmällan. Jag visste att det var för bra för att vara sant, sa hon och skrattade. Thilde var en läskig prinsessa. Jag sydde ett långt släp till klänningen och hon var så nöjd. 40-åringen önskade sig p

Trodde nu att efter alla begravningar var klara att jag skulle få en känsla av lugn och ro.  Att jag faktiskt skulle få känna "Gud vad skönt, nu är det över. Nu kan jag börja må bra. Att jag var trött i fredags var väl inte så konstigt men det fortsatte, hela helgen!  Jag har varit oförmögen att göra någonting den här helgen. Knappt orkat laga mat, men har ju varit tvungen eftersom barnen har varit hemma. Så fort jag har gjort något har jag varit tvungen att gå och lägga mig. Det har känts som om jag inte haft något Skelett. Jag har haft ont i lederna och huvudvärk och känt mig gråtfärdig.  Stackars mina barn den här helgen, jag har verkligen känt mig som världens sämsta mamma.  Bara legat som en påse nötter och sovit mer eller mindre. Men jag har inte orkat...  Jag har nu beslutat att vara hemma från jobbet måndag och tisdag. Jag ska dra täcket över huvudet och försöka vila.  Skrämmande känsla att känna så här, jag blir liksom lite rädd för mig själv. Men nu tillåter jag mig att

Ja, idag var det dax för begravning nr 3 på 3 månader... Och det var min kära pappas begravning. Det var väldigt fint och stämningsfullt.  Jag hade båda barnen med mig. det är svårt att samtidigt trösta sina älskade, gråtande barn samtidigt som man ska hand om sin egen sorg, men det gick ändå ganska bra. Jag Är glad att vi var där tillsammans.  Det blev en dubbel sorg för saknaden och tomheten av mamma gjorde sig påmind. Vi var ju trots allt i samma kapell och tröstevisan hade ju båda på sin begravning.  Hela pappas arbetsplats, Danas plåt och smide, var där och det blev väldigt känslomässigt. Vissa av de människorna lagade mina hopprep när jag när Var liten och följde med pappa till jobbet. Stora, manliga och varma kramar gjorde att jag Kände mig liten igen. Ja fy vad jag har gråtit idag. Sen var det dags för kaffe och smörgåstårta ute på kiholmen.  Sen åkte jag och tjejerna hem. Jag Kände i bilen på väg hem att allt Bara tog slut... Energin liksom rann ur Mig och

Så var den hektiska veckan snart över. Vi har ordnat med pappas begravning, träffat präst, fixat med stugan så att den blir fin till försäljning som ska ske så småningom. Bouppteckning, bankbesök, blommor, tackannonser, catering och diverse annat som gått i dödens tecken. Men nu är allt klart inför begravning som är nästa fredag på skogskyrkogården. Det kommer att bli en fin begravning. Han kommer sen att strös vid mammas sida. Men som vanligt händer det också annorlunda och roliga saker i allt elände. Tyvärr är det saker jag inte får prata om, men som känns väldigt spännande. September ser ut att bli en nervpirrande månad på många sätt. Och det vore ju kul om något av dessa saker som ska meddelas under september månad sker i positiv anda. Idag var jag och mina systrar iväg på en liten roadtrip till ett möte inför ett av beskeden som ska komma redan nästa vecka. Känner mig lite nervös, det är ett ganska stort beslut som jag måste ta då, ja vi får se helt enkelt! En annan positiv s

Nu har det hänt, det jag på något konstigt sätt aldrig trodde skulle hända. På mindre än tre månader har jag förlorat båda mina föräldrar. Min mamma som lämnade jordelivet den 17 maj och i går den 23 augusti var det pappas tur. Vi bosatte oss på palliativa avdelningen på fredag morgon och var där dygnet alla timmar. Ända tills pappa somnande in kl 10.44 på söndagmorgon. Vi satt i fotöljer, vi låg på golvet, vi lutade oss mot väggar och ibland slumrade vi till i omgångar. Så fort vi vaknade till kände vi på pappa, är han kall eller varm? Andas han? Vad har han för färg? Tre dygn av kaos, tre dygn där vi kastades mellan en massa olika känslor, tre dygn av skratt och tårar, tre dygn av minnen. Vi lyssnade på Magnus och Brasse som vi är uppväxta med hos pappa och som vi praktiskt taget kan utan till. Powel Ramel och Hasse och Tage spelades oxå där inne på rum 6. När pappa väl somande in var det som att trycka på en knapp, tårarna fullkomligt strömmade ur min kropp och min

Älskade pappa, snart är din plåga över.  Nu har pappa bestämt sig, nu får det räcka. Han har sovit nu snart i en vecka utan mat och dryck. Han är mager och börjar ändra sitt utseende och färg. Jag har suttit hos pappa hela em men var tvungen att lämna honom nu för att åka hem till mina finaste tjejer. Mina syrror är hos pappa nu och ringer om det händer ngt och jag har ordnat barnvakt... SOM du har kämpat pappa, med näbbar och klor för att hålla dig kvar i livet. Men jag vet att du nu gett upp, du har bestämt dig.  Det är ok att släppa taget nu pappa och gå vidare. Vi kommer vara vid din sida när du är redo. Vi kommer hålla din hand, pussa dig, krama dig men framför allt älska dig tills du väljer att släppa taget. På andra sidan kommer mamma att ta emot dig med öppna armar. Som du längst efter så länge. Ni får äntligen vara tillsammans igen och göra allt det där roliga som ni gick miste om i livet, livet tillsammans som aldrig blev av. Ni kan spela Fia med knuff, dricka 

Ja, idag flyttade min chef ut, så vi är numera särbos. Vi skildes åt som vänner trots att att han drog ur kabeln ur min dator precis när jag satt med ett viktigt dokument som givetvis inte sparades. kommer du slå in näsbenet på mig nu? Undrade han. Nä, nu gör vi den här separationen så bra det bara går och håller god ton mot varandra, sa jag. Han svarade – Ja, du kan ju det här med separationer, det här är min första. Jag vet inte hur jag ska betee mig. Ta bara din kartong och gå, sa jag och la baksidan av handen mot min panna bara gå.... Men Frida, ska jag inte glömma något så jag måste komma tillbaka, en orsak för att komma hit igen? Jamen lämna den där fula plast orkidèen då om det känns bättre.. Han lyfte sin kartong i ett skratt och lunkade iväg. 30 minuter senare var han tillbaka för att hämta blomman och höra hur jag mådde.. haha.. Nu vidare till en helt annan sak...en liten mer allvarlig sak. I går tog jag mod till mig att p

Är inne på min tredje dag på mitt ”nya” liv. Det känns ok att bara äta proteiner än så länge.  Tjuvvägde  mig i morse och vågen visade -3,7 kg. Så jag gick med lättare steg mot bilen i morse. Jag liksom flög fram.. Ja, eller nästan... Min chef och jag delar numer kontor. Tydligen så delade vi mer än så. internetkabel, skrivarkabel, kontorsstol och skrivbord delade vi också. Så det har varit ett evig kopplande fram och tillbaka bakom skrivbordet. Min chef är 2 meter lång och kommer inte in bakom skrivbordet så det är jag som fått kasta mig till kablarna för byte. Jag  bestämde mig för att ta  saken i egna händer och ringde IT-ansvarig och det löste sig relativt fort ..   skrivarkabel, kontorsstol  och skrivbord  delar vi på fortfarande men det går.  Jo då, vi har det riktigt mysigt på kontoret. Min chef upplever nog mig som ganska slarvig då han knappt ser skärmen på sin dator  pga  alla mina papper, post-it, nycklar, vattenflaskor, almanackor.  Men som jag sa till honom idag

Okej, då har mitt nya hälsosamma liv börjat. Jag är med i ett program som heter cellreset.  Så i dag började jag dagen med en drink och fick min första flush. Det stack och blev varmt i hela 9,an och det spred sig ner mot ryggen. Härlig och otäck känsla på samma gång. Sen var det dax för 2 ägg. Fick inte i mig det hela andra ägget för det blev så torrt. Kändes som om jag skulle kvävas...jag får nämligen inte dricka något till. Men det där lär jag mig väl tillslut.  Veckans mat består av proteiner och åter proteiner.  Så frysen är full av fisk och kyckling och ska ikväll ställa mig och laga portioner inför hela veckan. Det här kommer att bli en rejäl prövning för mig då jag älskar god mat och dryck i alldeles för stora mängder. Men jag gör det inte enbart för viktnedgång utan också för att  må bättre. Har inte tagit hand om mig själv alls under en lång tid och det är dax nu. Dessutom är det bra för mig att få fokusera på något som faktiskt gynnar mig själv.  Imorgon

Varit hos lilla pappa idag och nu Är det inte bra. När jag var hos honom i fredags var han lite varm och skakig och det visade sig att Han hade ett infektionsvärde på över 400.  Jag försökte både att ringa och smsa under lördagen men hans mobil var avstäng. Idag när jag och syrran var där så såg jag till att Ordna mobilstrulet.. Till min stora sorg såg jag att pappa försökt ringa mamma några gånger. Stackarn. Jag bröt ihop totalt när vi gick därifrån. Han längtar så efter mamma! Vi har ju länge undrat hur länge pappa ska orka hänga i.. Sist när vi trodde att det Var "dags" fick jag ett sms med innehållet. "Släpp alla planer, gubben är på benen igen." Han är seg som kola min pappa men nu ser det verkligen mörkt ut.  Åkte på en riktig stressreaktion efter det, somnade och vaknade sen för att kräkas.  Hur länge ska kroppen orka med den här bergodalbanan.. Plus det andra som händer utanför det.  Utanför det pågår alltså mitt liv.. Det har varit

Nej, det tänker jag inte!! Vad är det med känslan "kärlek" som gör att jag inte fungerar som jag ska..  Jag blir totalt handlingsförlamad i tankarna när jag hamnar i ett "varför-blev-det-så-här-tänk". Jag tänker på det nästan hela tiden och jag Verkar oförmögen att släppa. Även om det är över och förbi.. Men Jag vill så gärna att personen ska förstå mig, jag vill liksom nå fram. Nu är det ett tag sen jag hade en "riktig" relation men kan inte riktigt släppa att jag inte når eller nått fram i mina tidigare relationer. Är det verkligen mig det är fel på eller kan det faktiskt vara så att den andra personen kan ha ett finger med i spelet. Kan det vara så att jag inte når fram eller kan det vara så att den andra inte förstår.  Ja, jag fattar egentligen inte problemet och ändå är det ett problem.  Varför kan man bara inte förstå varandra eller åtminstone försöka förstå och sätta sig in i andras känslor.. Och bara acceptera att man känner olika, uppfat