Min Galna Hage

Eller som vi brukar säga på skånska ”va de han som fes” Nu kommer vi till det förbjudna ämnet Kvinnofis, rökare, fjärt, prutt eller gas från ändtarmen som det också kan kallas. Vi tjejer-kvinnor fiser faktiskt och de luktar inte alltid hallon. Tänk er att Hennes Majestät Drottning Silvia även lyfter lite på ena skinkan ibland och drar av en rökare som får kungen att dra upp polokragen över näsan och rynka på ögonbrynen. Vissa dagar är värre en andra. Själv hade jag en ”värre” dag häromdagen. Det var så illa att jag knappt klarade av min egen Flatulens (prutt) Satt här i sackosäcken och skrev en liten insändare till en tidning när det helt oförberett hände. Och helt plötsligt verkade den luktfri. Bara för att vara säker luktar man lite extra, böjde fram huvudet för att komma närmare men icke, den verkade luktfri. Jag reste mig senare för att ta en kopp kaffe, vika lite tvätt och annat smått och gått för att sen Återvände till säcken. Som vanligt sjönk jag ner i påsen… Ja, det var ju so

Nu har ytterligare en helg passerat friktionsfritt. Det har varit fullt med aktiviteter, mestadels utomhus. I fredags var vi hemma hos mina svärföräldrar och kollade på hockeymatchen mellan Södertälje och Modo. SSK spelade om plats i elitserien, kan ju bara säga så här, Jag var inte upprymd när vi åkte hem precis. Medans vi tittade på hockey passade My på att fastna i en babygunga som hon av någon anledning ville pressa sig ner i. Men Magnus lyckades få ur henne ganska smärtfritt medans hennes mor förevigade stunden och skrattade. Lördag morgon begav vi oss iväg med fulla ryggsäckar till skog och mark. Engångsgrillen vi haft i förrådet i snart 1 år var huxflux putsväck. Men My, den klippan, sprang in i affären med hundralappen i handen och fixade engångsgrillen. Hon kom ut, skrattandes, och berättade vad kassörskan sagt när My, 140cm lång, kom fram till kassan. - Vad ska du göra med den där? - Grilla, svarade My - Ska du grilla ett hus? Sa kassörskan och tittade misstroget på My. - Nä

Ni som har läst min blogg vet att jag varit hos läkaren tidigare med mitt hjärta. Annars går det att läsa igen HÄR Det har varken blivit bättre eller sämre sen jag var där sist. Men för en vecka sen, lite drygt, vaknade jag med skenande hjärta, illamående och kände mig yr. Eller rättare sagt, världen gick i slowmotion. Jag ringde återigen sjukvårdupplysningen och dem frågade om dem skulle skicka en transport. -Nä, svarade jag och skrattade. Jag kan ta mig in för egen maskin. 30 minuter senare satt jag på akuten med EKG och 3 dl blod mindre i kroppen. Men inget fel hittades förutom att mitt blodpump slår dubbelslag, tydligen helt riskfritt. Men förbannat obehagligt. Men För säkerhetens skull skulle jag bära en 24 timmars EKG på mig. Ja, jag säger då de… hahaha… jag såg ju inte riktigt klok ut. Kan ju bara säga det att hade jag skrikit ”allah akbar” på offentlig plats hade jag blivit skjuten. Senare Samma dag färdades familjen till en boutique där dem har allt smått och gott. My hittade

Jag har hamnat i någon konstig orkeslöshet. Fy vad jobbigt det är. Som nu t.ex. sitter jag med pyjamas och raggsockor på mig och klockan är 12.30 och mäktar inte att komma längre än så, känns det som. Tror allvarligt att jag behöver börja jobba. Inte för att det inte är mysigt att vara hemma med Thilde, för det är det bästa som finns, men det är allt annat runtomkring. Arbetskamrater, känna sig behövd och allt det där. Visst är jag behövd mer än någonsin här hemma och har en viktig uppgift att ta hand om Thilde, ABSOLUT! Och Visst träffar man människor och är social fast man är mammaledig, men det är inte riktigt samma sak. Inte för mig i alla fall. Man ses ett par timmar, pratar avföringskonsistenser(mammor) dricker kaffe, babblar om ditt och datt och sen går man hem igen. Jag är ju också lite utav en rutinfetichist, inte att jag prompt måste göra exakt samma saker varje dag, men tycker att det är skönt att komma upp på morgonen och komma iväg och göra det man ska. Rutiner är ju verkl

Nu har det återigen blivit långt mellan skrivandet. Det händer alltid så mycket så bloggen ”faller mellan stolarna” som man brukar säga. Senast i natt for exampel, slutade Thilde att andas huxflux. Ska tilläggas att hon är jätteförkyld, har feber och hosta. Ambulansen var här på ett kick och innan vi visste ordet av befann vi oss på Hudding Sjukhus. Det visade sig vara falsk krupp i kombination med mycket slem. Så efter en del medicinintag satt vi i bilen på väg hem med en liten skrutt som var helt slut efter att ha skrikit över att träffa en massa okända människor som dessutom rörde henne och skapade en massa obehag i form av masker som träddes på ansiktet. Thilde har ju svårt med folk i största allmänhet så det här var ju inte kul. Men nu är vi hemma. Vet någon som kommer att bli avundsjuk på Thilde för att hon fått åka plingplongtaxi, det är lilla My. My har alltid önskat att få färdas i ett sådant fordon så mitt i kaoset kom jag att tänka på henne och drog fram kameran och föreviga