Fortsätt till huvudinnehåll

Just idag är jag stark...


Ja, så var det snart Onsdag.

I söndags kom Mysan hem från semester med pappa Niklas. Det var så skönt att hon kom hem samtidigt som att det var lite jobbigt med alla frågor om själva separationen.
- Satt ni ner lugnt och sansat och pratade?
- Hur bor Magnus nu?
- Vem ska få soda streamen?
 Det har varit allt från djupa funderingar till lite mer ”ytliga” frågor… Hur som helst så får vi behålla Soda streamen till Mys stora lycka!

I måndags kom Magnus tjejer hit. Det blev en liten känslostorm som jag fick rida igenom med  full rustning och visir. Det blev liksom lite påtagligt hur situationen ser ut. Men nu har jag klarat det också. Det var så härligt att dem ville komma hit och vara med oss trots all kaos.

Ja just ja, på måndag förmiddag var jag, My och Thilde och badade ute i Tveta. Jag stod vid strandkanten och kände mig iakttagen. Till slut hör jag en liten röst bakom mig som säger
- Mamma, du skulle behöva en Air-bra. Du har liksom bullar därbak…. Hahaha!
En Air-bra liksom trycker in och jämnar ut, sa My. Det har jag sett på TV.
Så nu är betalkanalerna ett minne blottJ

Jag har ju provat en sån där gördel en gång.. för den som har läst.

Idag har varit en riktigt bra dag, känslomässigt. Det är härligt med alla barnen som tjattrar om killar, mobiler och Justin Bieber. Vi har badat, lek och grillat. Jag tog mig en kvällspromenad och höll på att bli uppäten av alla mygg ute i tvetaspåret.  Men kom hel välbehållen och svettig.

Just nu ligger Amanda och Cassandra och smsar med sina kompisar i soffan. Det piper och plingar om vart annat. My ligger och kommenterar en reklamfilm och jag har precis fått ett tuppjuck på henne och hon slutade tvärt och sa
-         Mamma, du skriver väl att jag fått ett myggbett på min bak?

Just idag är jag stark!


Kommentarer

  1. My är bara så härlig Kra,

    SvaraRadera
  2. Låter som en härlig dag,det är du värd!
    Kram till er =)

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

❤️

Ibland blöder mitt hjärta lite extra för vissa barn som jag möter i mitt arbete. Jag arbetar ju främst med barn med neuropsykiatriska funktionshinder. Ett arbete som jag verkligen brinner för. Oftast har det handlat om unga killar som jag får följa dagarna igenom årskurs efter årskurs. Jag jobbar hårt när det kommer till dessa ungdomar. Jag försöker förstå, förklara, skratta, gråta, vara arg, brottas, gömma mig för flygande inredning men framför allt så vänder  jag aldrig dessa barn ryggen. Jag kan bli kallad alla möjliga hemska glåpord men jag står där och tycker om dem så in i helvete ändå. Och jag Visar det! Jag vet att hen inte "menar" det.. Kanske i stundens hetta men mest  för att testa mig. Se om jag står kvar, Men Jag ger mig inte. Jag utväntar stormen och står där lika stadig som innan. Jag är konsekvent och tydlig med de regler jag satt upp för vårt samarbete och viker mig inte en tum. Jag är kärleksfull och omtänksam och kan ge belöningar som kanske inte är

Mutt-prutt

Sitter och tittar i min mobil och hittar ett blogginlägg som jag skrivit för en månad sen men glömt lägga in, eller så kändes det inte lämpligt att lägga in just då.. Men nu när jag läste det så skrattade jag gott och tycker att inlägget är värt att läsas! Jag och en kollega satt bakom ett rött hus, någonstans i Järna. Vi sitter och samtalar om livet. Jag uppmärksammar henne på att nu kommer det en fis. -åh nej, sa jag. Det blev en framåt-prutt. Min kollega tittade konstigt på mig, ni vet den där blicken som är helt tom men ändå full av förvåning. -ja ja, har du aldrig fått en sån, ljuger du! säger jag -vadå?, säger hon. -du vet , en sån där prutt som vandrar framåt och ibland fastnar. Så man måste gå som om man har en jättetight kjol på sig för att få bort den. Hon tittar fortfarande konstigt på mig. -Men lägg av för fan, säger jag! Ok, säger hon. Det kanske jag har, men jag har väl liksom aldrig döpt den! Haha! Oj, vad jag skrattade gott! Jag har fler namn för den där