Fortsätt till huvudinnehåll

Att välja glädje


Imorse när jag stod framför spegeln i min vita, nytvättade tröja och drog på mig mascara svepte en tanke igenom mitt huvud. ”Vad jobbigt det skulle vara om jag tappade mascaraborsten på tröjan nu, vad ska jag ha på mig istället? En halvsekund senare tappar jag borsthelvete mitt på tröjan.. Men hur är det möjligt!?

Jag har tänkt på det här under dagen. Det är många negativa tankar som jag tänkt som ”tyvärr” blivit besannade.
Det har hänt ibland att jag tänkt, när My var liten, ”Tänk om dem kunde ringa från dagis nu och säga att My är sjuk, jag vill hem” 7/10 gånger har det hänt! Är inte det helt sjukt!?

Jag har också haft en del ”konstiga” tankar som infriats.. Låt mig förklara den meningen..

När jag jobbade i Sthlm en gång i tiden hände det, i början, en gång när jag skulle dricka kaffe med mina nya kollegor att skeden som var i koppen gled neråt i precis lagom hastighets när jag drack så att skaftet åkte in i näsan. Den chansen/risken att det händer är 1/1000. Men varje dag i 2 veckors tid skedde samma sak, fast jag tänkte ”det får inte hända igen”… och det var väl just därför.

Samma arbetsplats, samma fikarum och samma kopp men den här gången var det tanken av att lyfta koppen och dricka utan att spilla. Samma sak där, jag hade kaffe på tröjan varje dag i en kort period. Det var som i filmen ”mitt liv som hund” när Ingemar ska dricka mjölk…
Varje gång jag skulle dricka tänkte jag att det inte skulle hända.. så vips! Haha! Galet!

Det finns många sådana händelser i mitt liv...

Men varje gång jag tänker att jag ska vinna pengar på triss eller något annat bra som jag vill ska hända så… NADA! Jag kanske ska börja tänka ”å nej, bara jag inte vinner 100.000 nu, fan vad jobbigt det skulle bli!

Jo förresten, jag läste boken ”Att välja glädje” av Kay Pollak för ett par år sedan. Och bara för att testa tänkte jag att jag hade varit ute och tagit mig en rask promenad på en timme 3 dagar i veckan. Vilket jag GIVETVIS inte gjorde! Men visst började jag gå ner i vikt. Och det är inget skitsnack! Jag har vittnen.. Det är sant!

Varför använder man inte tankekraften oftare? Just nu borde jag göra det mer än någonsin men min hjärna orkar inte tyvärr. Det tar mer energi och ork att använda tankekraften än vad man tror…

Jag har också telepatisk förmåga med My och min syster Lotta. Ja, jag tror att jag skrivit om den där gången jag var med på ett spinningpass för ett par år sedan. Hur som helst så slutade det passet i att jag vaknade i hallen med en hop människor över mig och med en Dextrosol i munnen. Jag hade alltså svimmat… Exakt samma tid men i en annan del i Södertälje låg min syster avsvimmad i en foajé.

My har jag ständig telepati med… stackarn.. så hon har haft och har det ganska jobbigt nu med tanke på hennes moders stressnivå….

Men från och med nu ska jag försöka tänka goda och positiva tankar för att se om det blir någon ändring i mitt och mina barns liv.. för det är som jag brukar säga:

SOM MAN TÄNKER SÅ BLIR DET!!!

Kommentarer

  1. Hur tycktde du boken "Att välja glädje" var? Funderar på att läsa den snart men väljer mellan den och några andra. Tar gärna emot dina åsikter :)

    SvaraRadera
  2. Den boken ligger mig varmt om hjärtat, jag läser den till och från hela tiden. Jag tycker absolut att du ska läsa den:)

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

❤️

Ibland blöder mitt hjärta lite extra för vissa barn som jag möter i mitt arbete. Jag arbetar ju främst med barn med neuropsykiatriska funktionshinder. Ett arbete som jag verkligen brinner för. Oftast har det handlat om unga killar som jag får följa dagarna igenom årskurs efter årskurs. Jag jobbar hårt när det kommer till dessa ungdomar. Jag försöker förstå, förklara, skratta, gråta, vara arg, brottas, gömma mig för flygande inredning men framför allt så vänder  jag aldrig dessa barn ryggen. Jag kan bli kallad alla möjliga hemska glåpord men jag står där och tycker om dem så in i helvete ändå. Och jag Visar det! Jag vet att hen inte "menar" det.. Kanske i stundens hetta men mest  för att testa mig. Se om jag står kvar, Men Jag ger mig inte. Jag utväntar stormen och står där lika stadig som innan. Jag är konsekvent och tydlig med de regler jag satt upp för vårt samarbete och viker mig inte en tum. Jag är kärleksfull och omtänksam och kan ge belöningar som kanske inte är

Mutt-prutt

Sitter och tittar i min mobil och hittar ett blogginlägg som jag skrivit för en månad sen men glömt lägga in, eller så kändes det inte lämpligt att lägga in just då.. Men nu när jag läste det så skrattade jag gott och tycker att inlägget är värt att läsas! Jag och en kollega satt bakom ett rött hus, någonstans i Järna. Vi sitter och samtalar om livet. Jag uppmärksammar henne på att nu kommer det en fis. -åh nej, sa jag. Det blev en framåt-prutt. Min kollega tittade konstigt på mig, ni vet den där blicken som är helt tom men ändå full av förvåning. -ja ja, har du aldrig fått en sån, ljuger du! säger jag -vadå?, säger hon. -du vet , en sån där prutt som vandrar framåt och ibland fastnar. Så man måste gå som om man har en jättetight kjol på sig för att få bort den. Hon tittar fortfarande konstigt på mig. -Men lägg av för fan, säger jag! Ok, säger hon. Det kanske jag har, men jag har väl liksom aldrig döpt den! Haha! Oj, vad jag skrattade gott! Jag har fler namn för den där