Försökt blogga tidigare i veckan via min Ajfån, när jag
påtat ihop en massa text sa det ”plupp” och allt var borta… blev en aningen
irriterad och gjorde inget nytt inlägg men nu så….
Och sedan dess har det hänt en hel del så det var väl någon
mening med det också. Helgen som begav sig var min kära mamma här och hjälpte
mig mitt i all min förvirring. Vi bakade lussebullar med för lite socker i, upp
med julstakar och julgardiner, nejlikor stoppades flitigt in av 20 små fingrar
vid köksbordet och det doftade ljuvligt i lägenheten. Sen var det då dags för
bygget av pepparkakshuset. Ni som läst min blogg tidigare vet hur det gick
förra året så i år… köpte jag en färdig byggsats. Tyvärr hittade inte Thilde
texten ” hanteras varsamt” på kartongen vid inköpet så det första jag fick göra
var att LAGA byggbitarna. Socker smälltes och fort ska det ju gå eftersom det
stelnar så fasligt fort. Som ni kanske förstår såg/ser huset ut som ett rivningshus
när det var hopsatt. My och Thilde räddade dock eländet med sitt fina
dekorerande. Som jag nämnde tidigare stelnar smält socker väldigt fort vilket gav
till följd i att, medans jag stod och beundrade mina barns verk, fastnade
sleven jag använt i stekpannan. My skrattade medans thilde tog sig för pannan
och tyckte det var förskräckligt!
På lördagskvällen firade vi även min Syster Lottas 40 års
dag… 40!!! Det är helt sjukt. Tyckte inte det var så länge sen hon svingade mig
runt i köket, på Bodastigen, i mitt hår för att vi bråkade över den sista
överkokta hotdoggen i kastrullen.
Hur som helst så var kvällen väldigt lyckad och vi hade det
mysigt. Thilde var mest imponerad av ketchupen som serverades i en fin liten
porslinsskål. Mätta och glada åkte vi hem och jag somnade som en liten gris i
soffan.
I veckan började även min bil lukta bränt… riktigt bränt!!
Det innebar att jag hade total dödsångest varje gång jag åkte till och från
jobbet. Hela familjen luktade brandrök och det sved i våra näsor vid bilfärdens
slut! Fick dock höra att möjligheten till att bilen skulle börja brinna var 1
%. Till råga på allt slog vintern till med all sin kraft. Trodde aldrig att jag
skulle komma hem från jobbet i all denna snö och dessutom hade jag inte sett en
ända plogbil på hela dagen. Förvånad över min plötsliga tur höll jag tiden till
dagis ganska bra ändå och familjen ”bränd plast” åkte hem. Åkte sen till
bilverkstan och fick diagnösen på odören. Motorvärmarsladden låg på grenröret
och smälte så fint! ”klipp Klipp” så var det problemet löst och jag åkte hem i
en luktfri bil.
MEN idag när jag färdades till mitt arbete skulle jag spola
av rutan under färd med spolarvätskan och sakta men säkert kom lukten.. en
blandning mellan spyor och nybakat bröd,
man blev hungrig och spyfärdig på samma gång liksom, men illamåendet tog över
så vidöppna fönster och frost i mustaschen blev resultatet.
Turen ger aldrig bort någonting, den bara lånar ut…
Kommentarer
Skicka en kommentar