Fortsätt till huvudinnehåll

Tystnad... tagning....bryt!


Den frasen som jag nu senaste timmen gått och sagt till samtliga familjemedlemmar, Som jag stått krökt som en banan in i klädkammaren och talat pressat och ilsket till mig själv var varken första eller sista gången.

VAD SKA JAG HA PÅ MIG!?

Imorgon är det ju inspelningsdags.
Fick ett mail av min ”mentor” igår med innebörden:

Tänk på att ta med:
1.     2 ombyten kläder
2.     Inte grönt eller småmönstrat
3.     Undvik svart!
4.     Gärna ljust rosa eller ljust grått om man vill få en vit känsla.
5.     Kom osminkade och med tvättat hår.
6.     Plugga manuset lite.

Läs punk nr 3 och titta in i min garderob. Jag har ju bara svarta representabla plagg.
Ljus rosa…?? vill ju inte se ut som Miss Piggy i mina 1,30 minuter i rampljuset. Så nu mina vänner är garderoben i en enda röra och jag tog halvtid i min hysteri!

Tänkte att jag måste blogga lite innan jag limmar på mig lösnaglarna. JA, jag måste ju ha det. Kan ju inte stå och gestikulera i mina prinskorvsfingrar utan naglar. Det vore ju en katastrof… ja, så det får bli lösnaglar då…
Har förvarnat några av mina arbetskollegor att dem kommer att få hjälpa mig att knäppa byxorna imorgon och säkert en massa annat. Jag kan ju inte uppträda normalt med lösnaglar så morgondagen kan nog bli en spännande dag, bara tack vare klorna.

Så släng en tanke eller två till mig imorgon kväll för då är det skarpt läge!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

❤️

Ibland blöder mitt hjärta lite extra för vissa barn som jag möter i mitt arbete. Jag arbetar ju främst med barn med neuropsykiatriska funktionshinder. Ett arbete som jag verkligen brinner för. Oftast har det handlat om unga killar som jag får följa dagarna igenom årskurs efter årskurs. Jag jobbar hårt när det kommer till dessa ungdomar. Jag försöker förstå, förklara, skratta, gråta, vara arg, brottas, gömma mig för flygande inredning men framför allt så vänder  jag aldrig dessa barn ryggen. Jag kan bli kallad alla möjliga hemska glåpord men jag står där och tycker om dem så in i helvete ändå. Och jag Visar det! Jag vet att hen inte "menar" det.. Kanske i stundens hetta men mest  för att testa mig. Se om jag står kvar, Men Jag ger mig inte. Jag utväntar stormen och står där lika stadig som innan. Jag är konsekvent och tydlig med de regler jag satt upp för vårt samarbete och viker mig inte en tum. Jag är kärleksfull och omtänksam och kan ge belöningar som kanske inte är

Mutt-prutt

Sitter och tittar i min mobil och hittar ett blogginlägg som jag skrivit för en månad sen men glömt lägga in, eller så kändes det inte lämpligt att lägga in just då.. Men nu när jag läste det så skrattade jag gott och tycker att inlägget är värt att läsas! Jag och en kollega satt bakom ett rött hus, någonstans i Järna. Vi sitter och samtalar om livet. Jag uppmärksammar henne på att nu kommer det en fis. -åh nej, sa jag. Det blev en framåt-prutt. Min kollega tittade konstigt på mig, ni vet den där blicken som är helt tom men ändå full av förvåning. -ja ja, har du aldrig fått en sån, ljuger du! säger jag -vadå?, säger hon. -du vet , en sån där prutt som vandrar framåt och ibland fastnar. Så man måste gå som om man har en jättetight kjol på sig för att få bort den. Hon tittar fortfarande konstigt på mig. -Men lägg av för fan, säger jag! Ok, säger hon. Det kanske jag har, men jag har väl liksom aldrig döpt den! Haha! Oj, vad jag skrattade gott! Jag har fler namn för den där