Fortsätt till huvudinnehåll

Rubriklös


Vet inte om jag är i rätt fas att skriva om detta ämne just nu.. jamenaaa jag är ju faktiskt singel.

Men jag Gört!

Min mage är i obalans, jag började ju typ äta regelbundet för ett tag sedan efter en period av svält/hetsätning. Vilket har medfört rejäla gaser.. och då menar jag rejäla. Och visst, det vore väl inte hela världen och släppa lite gaser i tid och otid… men dem är fyllda av nicht gut bouquet.

Som i morse. Jag hade precis fått på mig skorna. My och Thilde befann sig i närheten. Och då kom den, Morgonfisen, den bästa av alla fisar. My lade in backen av doften och försvann in i mot köket med kommentaren – Maaammmaaaaa!!!
Thilde däremot stog och snurrade precis i rumphöjd, helt oberörd och lycklig.

Efter en stund sa jag åt thilde att hämta nappen inför avfärd till dagis. My stod fortfarande i köket men med ett nöjdare -fisen-är-borta-fejs... Ända tills Thilde passerade henne…
-         Åhh mamma, det luktar om Thilde!!

 Vad ska man säga.. Världsklass!

Så kära vänner, Håll aldrig tillbaka en fis- då backar den, vandrar längs med ryggraden upp till hjärnan och förvandlas till skitsnack. Så fjärta loss och var en bra kompis!

Men jag höjer ändå ett varningens finger för att fisa i en våtdräkt....



Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

❤️

Ibland blöder mitt hjärta lite extra för vissa barn som jag möter i mitt arbete. Jag arbetar ju främst med barn med neuropsykiatriska funktionshinder. Ett arbete som jag verkligen brinner för. Oftast har det handlat om unga killar som jag får följa dagarna igenom årskurs efter årskurs. Jag jobbar hårt när det kommer till dessa ungdomar. Jag försöker förstå, förklara, skratta, gråta, vara arg, brottas, gömma mig för flygande inredning men framför allt så vänder  jag aldrig dessa barn ryggen. Jag kan bli kallad alla möjliga hemska glåpord men jag står där och tycker om dem så in i helvete ändå. Och jag Visar det! Jag vet att hen inte "menar" det.. Kanske i stundens hetta men mest  för att testa mig. Se om jag står kvar, Men Jag ger mig inte. Jag utväntar stormen och står där lika stadig som innan. Jag är konsekvent och tydlig med de regler jag satt upp för vårt samarbete och viker mig inte en tum. Jag är kärleksfull och omtänksam och kan ge belöningar som kanske inte är

Mutt-prutt

Sitter och tittar i min mobil och hittar ett blogginlägg som jag skrivit för en månad sen men glömt lägga in, eller så kändes det inte lämpligt att lägga in just då.. Men nu när jag läste det så skrattade jag gott och tycker att inlägget är värt att läsas! Jag och en kollega satt bakom ett rött hus, någonstans i Järna. Vi sitter och samtalar om livet. Jag uppmärksammar henne på att nu kommer det en fis. -åh nej, sa jag. Det blev en framåt-prutt. Min kollega tittade konstigt på mig, ni vet den där blicken som är helt tom men ändå full av förvåning. -ja ja, har du aldrig fått en sån, ljuger du! säger jag -vadå?, säger hon. -du vet , en sån där prutt som vandrar framåt och ibland fastnar. Så man måste gå som om man har en jättetight kjol på sig för att få bort den. Hon tittar fortfarande konstigt på mig. -Men lägg av för fan, säger jag! Ok, säger hon. Det kanske jag har, men jag har väl liksom aldrig döpt den! Haha! Oj, vad jag skrattade gott! Jag har fler namn för den där