Min Galna Hage

Jag förundras över Sveriges lagar och regler vad det gäller våra barn  och våra barns rättigheter. Just i det här fallet, rättigheten till umgänge både med sin mamma och sin pappa.  När man beslutar att sätta ett barn till världen gör man det för alltid, ett barn är ett livslångt ansvar både ekonomiskt och känslomässigt.  Här i Sverige fungerar det så att om den ena föräldern inte vill ha sitt barn hos sig får han/hon enkom betala ett underhåll. Den föräldern som har sitt barn hos sig får den symboliska summan på 1273:-  vilket i sig är  ett hån gentemot den föräldern som barnet bor hos. Men hur det än är så har den föräldern som inte vill ha sitt barn rätten till gemensam vårdnad.  Hur kan en förälder som inte har sitt barn stå som vårdnadshavare. Slår man upp ordet vårda kommer dessa ord upp ge vård åt, sköta, sköta om, se till, ta hand om, omhänderta, omse, ta sig an, omhulda, behandla, pyssla om, ansa, underhålla, skydda, akta; vårda sig om bry sig om, vinnlägga sig om,

På tisdag skulle vi har gjort följe med mamma till cancerspecialisten i Örebro och få svar på om dem fått bort alla cancer ur hennes kropp. För att vara riktigt ärlig så Trodde vi nog alla att vi tyvärr inte skulle få ngt positivt besked. Men eftersom mamma nu ligger inlagd tyckte personalen i Falun att hon inte klarade av att ta sig dit så dem skulle ringa till Örebro och höra hur allt låg till. Jag ringde säkert 15 gånger Idag till sjukan för att få dem att förstå att mamma inte skulle klara av ett negativt besked i sin ensamhet, vi ville vara där med henne. Krävde att få prata med överläkaren och han ringde ganska omgående. Han berättade hur nuläget såg ut och jag förklarade återigen att vi inte ville att mamma skulle få beskedet ensam. Han säger då, att dem har tittat på röntgenbilderna.. Jaha? Säger jag oroligt och med gråten i halsen. -Vad vi kan se så är allt borta. Nu är det bara en svullnad i halsen som vi ska operera bort på måndag. En helt vanlig svullnad. -Vet mamma om

Usch vilket dygn My ringde på onsdag morgon med en stressad och ledsen röst -du måste komma hit, mamma. Mormor är jätte sjuk! 2 minuter senare satt jag och Thilde i nästintill pyjamasen i bilen på väg till Falu lasarett. Mamma hade under några dagar haft lite svårt med andningen men natten till onsdagen blev det outhärdligt och nästan totalt stopp i luftrören. My fick ringa ambulans och det blev akut färd till Falun lasarett.  25 mil senare var vi framme hos mamma och My. Jag såg skräcken i mammas ögon, hon stod lätt framåtlutad över sjukhussängen och tjippade efter andan. Hon hade blivit så liten, och hon såg så hjälplös ut. Hon hade syrgasslangar kopplade till näsan och sladdar både här och där i kroppen.  Överläkaren kommer snabbt in och förklarar läget... Mamma behöver opereras omgående. En så kallad Trakeotomi. Det  är ett kirurgiskt ingrepp där en öppning in till luftstrupen görs i halsen strax nedanför struphuvudet för att underlätta andningen. I öppningen placer

Idag mottog jag det mest korkaste, dummaste, egoistiskaste samtal jag någonsin fått! Thildes pappa meddelade mig idag att han på MÅNDAG ska han bege dig till Annat land för att jobba.. Vilket i sin tur innebär att thilde inte får träffa sin pappa. Men vad är detta?  Hur resonerar man som vuxen, som pappa till ett barn, ett barn som längtar efter sin pappa efter bara ett par dagar utan honom. Hur resonerar man som människa och förebild inför sitt barn. Han har en fantastisk liten tjej på 3 år, en liten tjej som älskar och avgudar sin pappa. En liten tjej som längtar efter hans pussar, kramar och att få mysa i soffan med sin älskade pappa! Nu har han helt plötsligt valt bort henne för sina egna behov och måsten. Jag måste som mamma, vuxen och som förebild för mina barn säga att det är rent förjävligt! Ett barn,  sitt eget barn, ett liv har man bara EN ENDA  chans att göra allt rätt. Jag tycker att man för sitt barn ska visa att det är det absolut viktigaste man har, allt annat