Fortsätt till huvudinnehåll

Happy Happy

Idag har det varit en tung dag känslomässigt. Men vi pallrade oss ner på stan hela bunten.. något sammanbitna.

Jag inhandlade ett par byxor som passade på första försöket.. det har typ aldrig hänt. Jag brukar hinna bli svettig, deppig, börja tänka på vikt väktarna och Lepigentabletter innan jag hittat något. OM jag hittar något!
Så det var ju positivt i allt elände.

My och Amanda passade på att trampa omkring i trampbåtarna som just nu ligger och flyter i Maren. Det såg mysigt ut och dem var glada och skrattade. Jag och Cassandra passade på att prata lite om kärlek, både om min och om hennes... En mysig stund som jag kommer att minnas.

Köpte mig en bok också, Happy Happy, hur man ska kunna se på en skilsmässa med lite andra ögon än bara misär, leda och tårar. Har precis suttit i soffan och läst och känner mig redan lite på uppgång.

Imorgon ska jag, Thilde och Mysan åka till kolmården. Det kommer att bli en härlig dag. När vi kommer hem väntar min mamma och min syster på oss med nybryggt kaffe (hoppas jag) Det ska bli så härligt att ha dem här i ett par dagar. Och JAG VET att det kommer att bli en del att blogga om några dagar framöver...
Vi tre under samma tak kan bara bli hur tokigt som helst... och härligt!


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

❤️

Ibland blöder mitt hjärta lite extra för vissa barn som jag möter i mitt arbete. Jag arbetar ju främst med barn med neuropsykiatriska funktionshinder. Ett arbete som jag verkligen brinner för. Oftast har det handlat om unga killar som jag får följa dagarna igenom årskurs efter årskurs. Jag jobbar hårt när det kommer till dessa ungdomar. Jag försöker förstå, förklara, skratta, gråta, vara arg, brottas, gömma mig för flygande inredning men framför allt så vänder  jag aldrig dessa barn ryggen. Jag kan bli kallad alla möjliga hemska glåpord men jag står där och tycker om dem så in i helvete ändå. Och jag Visar det! Jag vet att hen inte "menar" det.. Kanske i stundens hetta men mest  för att testa mig. Se om jag står kvar, Men Jag ger mig inte. Jag utväntar stormen och står där lika stadig som innan. Jag är konsekvent och tydlig med de regler jag satt upp för vårt samarbete och viker mig inte en tum. Jag är kärleksfull och omtänksam och kan ge belöningar som kanske inte är

Mutt-prutt

Sitter och tittar i min mobil och hittar ett blogginlägg som jag skrivit för en månad sen men glömt lägga in, eller så kändes det inte lämpligt att lägga in just då.. Men nu när jag läste det så skrattade jag gott och tycker att inlägget är värt att läsas! Jag och en kollega satt bakom ett rött hus, någonstans i Järna. Vi sitter och samtalar om livet. Jag uppmärksammar henne på att nu kommer det en fis. -åh nej, sa jag. Det blev en framåt-prutt. Min kollega tittade konstigt på mig, ni vet den där blicken som är helt tom men ändå full av förvåning. -ja ja, har du aldrig fått en sån, ljuger du! säger jag -vadå?, säger hon. -du vet , en sån där prutt som vandrar framåt och ibland fastnar. Så man måste gå som om man har en jättetight kjol på sig för att få bort den. Hon tittar fortfarande konstigt på mig. -Men lägg av för fan, säger jag! Ok, säger hon. Det kanske jag har, men jag har väl liksom aldrig döpt den! Haha! Oj, vad jag skrattade gott! Jag har fler namn för den där