Fortsätt till huvudinnehåll

Är vi förvånade?


Åkte till jobbet i morse med ett leende på läpparna i ”finbilen”.
Högtalarna spelade ”I´m sexy and i know it” ( umf umf umf)

Dagen passerade relativt friktionsfritt och snabbt! Min kära arbetskollega och numera hjärtevän bad att få färdas med in till Södertälje efter arbetsdagens slut och klart som korvspad fick hon det. Hon har vid flera tillfällen påpekat hur viktigt det är att vi köper en ny bil för så här kan vi inte ha det längre, tycker hon.
Hennes sambo, Fredrik, är bilmekaniker och även han har, via Malin, påpekat samma sak och gett tips på bra bilmärken. Så här i efterhand kan jag inte erinra mig att han sagt Audi…..

När jag kom ut från jobbet stod Malin redan vid bilen, redo för att ge sig iväg. Vi hoppade in och Malin säger – Fasen vad snygg du är i den här bilen! Haha.. allt hänger på bilen med andra ord.
-         Håll i dig nu gullet, sa jag. För nu blir det åka av!
I med nyckel och djud djud djud djud... (föreställ er en död bil)
Men alltså, vad är det med mig och bilar. Malin skrattade gott medans jag såg lite mer sammanbiten ut. Ett försök till och vi kom iväg… Malin kom dit hon skulle i det goda tillstånd hon var i när vi åkte.

Senare åkte jag, Thilde och Magnus för att städa ur Saaben. Jag kom på den utomordentliga idén att medans Magnus påbörjade städningen så kunde Thilde och jag svänga förbi Donken för att inhandla kvällens middag. Tänkte att vi kunde sätta oss i en grästuva vid biltvätten, mysigt! Vi rullar fram på ”Drive thru” och Thilde pladdrar i bilen så ungdomen i luckan inte hörde vad jag sa i den där konstiga lådan. När påsarna och läsken stod i bilen tryckte jag på fönsterhissknappen. Det lät som det skulle men ingen ruta kom upp…Men va f** Tur att jag var lite svettig om fingrarna så jag kunde få upp rutan och trycka upp skiten på plats igen. Ett litet skrattanfall senare befann vi oss vid biltvätteriet. Men vart är grästuvan? Inte en grästuva så långt ögat nådde, så vi satte oss snällt på en centrifug och där mös vi riktigt ordentligt i snålblåsten. Thilde sa – Det blåser, upprepade gånger medans jag sprang och plockade hamburgarekartonger i vinden.
                                                                                               
Men det är som jag brukar säga: Hellre en fläck lever på snutten än en leverfläck i prutten!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

❤️

Ibland blöder mitt hjärta lite extra för vissa barn som jag möter i mitt arbete. Jag arbetar ju främst med barn med neuropsykiatriska funktionshinder. Ett arbete som jag verkligen brinner för. Oftast har det handlat om unga killar som jag får följa dagarna igenom årskurs efter årskurs. Jag jobbar hårt när det kommer till dessa ungdomar. Jag försöker förstå, förklara, skratta, gråta, vara arg, brottas, gömma mig för flygande inredning men framför allt så vänder  jag aldrig dessa barn ryggen. Jag kan bli kallad alla möjliga hemska glåpord men jag står där och tycker om dem så in i helvete ändå. Och jag Visar det! Jag vet att hen inte "menar" det.. Kanske i stundens hetta men mest  för att testa mig. Se om jag står kvar, Men Jag ger mig inte. Jag utväntar stormen och står där lika stadig som innan. Jag är konsekvent och tydlig med de regler jag satt upp för vårt samarbete och viker mig inte en tum. Jag är kärleksfull och omtänksam och kan ge belöningar som kanske inte är

Mutt-prutt

Sitter och tittar i min mobil och hittar ett blogginlägg som jag skrivit för en månad sen men glömt lägga in, eller så kändes det inte lämpligt att lägga in just då.. Men nu när jag läste det så skrattade jag gott och tycker att inlägget är värt att läsas! Jag och en kollega satt bakom ett rött hus, någonstans i Järna. Vi sitter och samtalar om livet. Jag uppmärksammar henne på att nu kommer det en fis. -åh nej, sa jag. Det blev en framåt-prutt. Min kollega tittade konstigt på mig, ni vet den där blicken som är helt tom men ändå full av förvåning. -ja ja, har du aldrig fått en sån, ljuger du! säger jag -vadå?, säger hon. -du vet , en sån där prutt som vandrar framåt och ibland fastnar. Så man måste gå som om man har en jättetight kjol på sig för att få bort den. Hon tittar fortfarande konstigt på mig. -Men lägg av för fan, säger jag! Ok, säger hon. Det kanske jag har, men jag har väl liksom aldrig döpt den! Haha! Oj, vad jag skrattade gott! Jag har fler namn för den där