Fortsätt till huvudinnehåll

Hin Håle


Om ni bara visste hur hysteriskt mitt liv är just nu och har varit en tid så skulle ni förstå varför jag inte bloggat…

Orkar inte och tänker inte dela med av mig av allt, men ett litet urval ska skrivas i denna stund.

Som de flesta redan vet så har jag vunnit en affärsidétävling. Och jag jobbar nu för fullt med att utveckla min idé för att kunna luta mig tillbaka på ålderns höst i en gungstol i ett vackert och varmt land med en Sangria i handen.
Nästa vecka väntar en reklaminspelning för min produkt. Ska bli skoj. Mitt manus som jag skrivit fick jag dock kasta i soporna. Jag hade ju inte tänkt medverka i den själv men det var tydligen ett måste. Så imorgon kväll blir manusskrivning som ska vara inskickat senast måndag kväll…
Sa till min ”mentor” att jag inte är en person som går runt i en svart mus-i-kant-kjol och klackskor. Jag gestikulerar inte fagert med armar och har långa vackra fingrar. Jag plattar inte heller håret och slänger det fram och tillbaka på ett naturligt sätt. Jag pratar alldeles för fort och har lätt för att sluta andas i stressade situationer. Men mina ursäkter hjälpte inte, så på torsdag står jag på svensk filmindustri med en kamera i fejset .. ja ja, jag ska göra så gott jag kan!

Vi har ju varit i bilköpartagen den senaste veckan. Hin håle vilken tråkig aktivitet. Det var kul till en början. Men när man måste åka iväg sent på kvällen (för att Magnus hittat en bil JUST DÅ) med ungar i pyjamas och gummistövlar till ett litet ghetto i Skarpnäck.. nä fy! Thilde bestämde sig för att tömma tarmen med odören ”död” som jag var tvungen att byta i bilen.. ja, precis, i bilen…
My blev i samma stund i akut behov av en toalett, vi sprang runt som yra höns på ghettogårdarna med folk som sköt raketer och grillade och allt möjligt. Vi fick syn på en sån där gårdstvättstuga där det stod en dam och vek kläder. Jag tryckte in näsan i fönsterspringan och frågade om det fanns en toalett.
-         no svensk, sa hon
-         ehhh, toilet, sa jag
My sprang runt runt och thilde skrek i högan sky för att hon inte fick gunga runt medans raketerna ven kring våra huvuden.
-         No, habla espanjoll, svarade hon.
Och då säger jag – Kissi kissi!
Men va fan.. kissi kissi, det betyder väl typ ingenting på inget språk i hela världen….
Ja, stackars kvinna, hon ryckte bara på sina spanska axlar och vände ryggen mot mig.
My kastade sig in i en buske mitt i ghettot och kissade helt enkelt.
-         Vi ska ju ändå aldrig åka hit mer, tröstade jag henne med.
Under tiden hade Magnus provkört en varm och fin Volvo i godan ro. Men med tanke på hur säljaren och hans kumpaner såg ut så ska vi vara glada att Magnus fick en ståplats i Årstaviken.



Kommentarer

  1. Åh, vad kul att du börjat blogga igen! Hoppas att du fortsätter för det finns inte så många (rättelse, inga som jag hittat) av din kaliber!

    // Ingela

    SvaraRadera
  2. tack, kul att du följer den. Tittade in på din igår. Trevlig läsning:) Frida

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

❤️

Ibland blöder mitt hjärta lite extra för vissa barn som jag möter i mitt arbete. Jag arbetar ju främst med barn med neuropsykiatriska funktionshinder. Ett arbete som jag verkligen brinner för. Oftast har det handlat om unga killar som jag får följa dagarna igenom årskurs efter årskurs. Jag jobbar hårt när det kommer till dessa ungdomar. Jag försöker förstå, förklara, skratta, gråta, vara arg, brottas, gömma mig för flygande inredning men framför allt så vänder  jag aldrig dessa barn ryggen. Jag kan bli kallad alla möjliga hemska glåpord men jag står där och tycker om dem så in i helvete ändå. Och jag Visar det! Jag vet att hen inte "menar" det.. Kanske i stundens hetta men mest  för att testa mig. Se om jag står kvar, Men Jag ger mig inte. Jag utväntar stormen och står där lika stadig som innan. Jag är konsekvent och tydlig med de regler jag satt upp för vårt samarbete och viker mig inte en tum. Jag är kärleksfull och omtänksam och kan ge belöningar som kanske inte är

Mutt-prutt

Sitter och tittar i min mobil och hittar ett blogginlägg som jag skrivit för en månad sen men glömt lägga in, eller så kändes det inte lämpligt att lägga in just då.. Men nu när jag läste det så skrattade jag gott och tycker att inlägget är värt att läsas! Jag och en kollega satt bakom ett rött hus, någonstans i Järna. Vi sitter och samtalar om livet. Jag uppmärksammar henne på att nu kommer det en fis. -åh nej, sa jag. Det blev en framåt-prutt. Min kollega tittade konstigt på mig, ni vet den där blicken som är helt tom men ändå full av förvåning. -ja ja, har du aldrig fått en sån, ljuger du! säger jag -vadå?, säger hon. -du vet , en sån där prutt som vandrar framåt och ibland fastnar. Så man måste gå som om man har en jättetight kjol på sig för att få bort den. Hon tittar fortfarande konstigt på mig. -Men lägg av för fan, säger jag! Ok, säger hon. Det kanske jag har, men jag har väl liksom aldrig döpt den! Haha! Oj, vad jag skrattade gott! Jag har fler namn för den där