Fortsätt till huvudinnehåll

Eriksson is the Shit



Sådär ja, första arbetsdagen avklarad. Skönt att vara tillbaka på banan igen. Lämningen av Thilde var väl inte det roligaste när frågan kom om hur sommaren hade varit. Det liksom bara brast! Fick ringa en timme senare och förklara mina tårar. Dem visste ju redan innan vi gick på semestern hur det låg till men jag kände ändå att jag ville ringa. Typiskt att jag ringer och ber om ursäkt för att jag blev ledsen… jaja.

Arbetsdagen gick i skalmans tecken. Min lilla prins A som jag brukar kampera med om dagarna var visst ledig. När han är borta blir det mest en massa kaffehäng och lite kortspel. Nä tacka vet jag A som det är lite fart och fläkt i.


Jag kunde åka lite tidigare från jobbet och hämta Thilde redan vid 15.45. Gött de. Jag går ju och våndas över att Thilde ska behöva vara på dagis ända till 17.00 from nu. Känns inte bra, men vad ska man göra nu när man är ensam. Finns liksom inget val, just nu.
Kanske kan bli ändring på det sen när Mr Father kliver in och tar Thilde halvtid. Vilket jag hoppas han har möjlighet till snart. Thilde saknar sin pappa så in i norden. Hjärtat brister när man ser sina barn ledsna över saker man själv inte kan påverka. Varje dag frågar hon – sova pappa idag? Lillskrutt. Men vi hoppas att hon snart får mer tid med sin älskade pappa<3 Hon behöver oss båda lika många timmar, minuter och sekunder…

Hur som haver, när jag kliver in på dagis möts jag upp av en personal som lugnt och stillsamt säger
.-Det är ingen fara med Thilde men hon sitter fast med foten i klädhängaren. Hon hade på något vis lyckats få ner foten i spjälorna i skostället. Ner gick lätt men inte upp. När jag kom blev hon ju helt hysteriskt ledsen. Jag fick en syn framför mig hur brandkåren skulle komma och behöva såga isär hela klädhängaren.
 Personalen på dagis kom springande med en flaska Yes och skulle försöka med operation ”glid”. Men jag lyckades få ut den lilla foten och allt slutade lyckligt.
Personalen trodde väl att jag skulle bryta ihop med tanke på hur jag var tidigare på morgonen, men jag brast ut i ett skratt.
Agneta som jobbar på förskolan utropade – Jag har arbetat inom förskolan i över 20 år och detta har aldrig hänt förut!
Nä precis, svarade jag skrattandes med Thilde på höften. Vi vinkade glatt och åkte hem.

Grattis Thilde, du är en äkta ErikssonJ

Kommentarer

  1. Anonymaugusti 18, 2012

    Hoppas du snart får må bättre Kram
    /Skalis

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Så var det dax

Ja, idag flyttade min chef ut, så vi är numera särbos. Vi skildes åt som vänner trots att att han drog ur kabeln ur min dator precis när jag satt med ett viktigt dokument som givetvis inte sparades. kommer du slå in näsbenet på mig nu? Undrade han. Nä, nu gör vi den här separationen så bra det bara går och håller god ton mot varandra, sa jag. Han svarade – Ja, du kan ju det här med separationer, det här är min första. Jag vet inte hur jag ska betee mig. Ta bara din kartong och gå, sa jag och la baksidan av handen mot min panna bara gå.... Men Frida, ska jag inte glömma något så jag måste komma tillbaka, en orsak för att komma hit igen? Jamen lämna den där fula plast orkidèen då om det känns bättre.. Han lyfte sin kartong i ett skratt och lunkade iväg. 30 minuter senare var han tillbaka för att hämta blomman och höra hur jag mådde.. haha.. Nu vidare till en helt annan sak...en liten mer allvarlig sak. I går tog jag mod till mig att p...
En kommentar
Läs mer

Dan före dan

Idag är det da'n före skära-bort-något-från-kroppen-dagen. Är lite spänd på vad som komma skall men förhoppningsvis är det bara en kondylombakterie som blossat upp.. Nä, det är inget att skoja om, men ibland måste man se saker från den humoristiska sidan för att orka med... Helgen har passerat och den var mysig och fantastisk på alla sätt och vis. I lördags var hela familjen,och en yxa, ute i skog och mark och skövlade skog. Nä, vi betedde oss som sig bör och tog grenar och stockar som redan låg på marken som vi gick loss på med yxan. Det var ljusstaketillverkning som gällde eftersom vi tidigare i veckan varit på schurgard  och inte hittat en enda julgrej. Förutom två ljuskulor och 2 tomtar. Det andra Står väl längst in under ett bord eller liknande. Ja, då fick det bli egentillverkade grejer.. Jo då, jag Köpte lite stjärnor på rusta också till fönstren, kändes lite överkurs att sitta och göra stjärnor oxå, någon hejd får det vara. På söndagen var det bakning för hela slanten. ...
2 kommentarer
Läs mer
Ja, då var man singel och enastående mamma igen. Många har undrar och ja, så är det. Ibland kan man komma till insikt med att man inte var ämnade för varandra. Att den man levt ihop med kanske inte riktigt var den man trodde i slutändan. Jag är glad att det visade sig nu och inte om 5 år. Och att bli huggen i ryggen det sista man blev gjorde beslutet lättare än någonsin. Det var som att en kringresande varieté som spelade hysterisk musik och den skäggiga damen sa i gäll röst - gick du på den där, Frida.. Och så skrattade de.. Jag gav dem det längsta fingret jag har på min hand och gick med rak rygg därifrån. Det som svider är dem två små barnen som jag lämnat efter mig. De är inte mina men i hjärtat är de det❤️❤️ Men jag mår bra, bättre än jag gjort på länge faktiskt. Jag och barnen har fått en härlig och fin trea på stan, men just nu bor vi hos syrran. Trångt men mysigt! Finns det hjärterum så finns det stjärterum som man brukar säga. Ser fram emot vår framtid tillsamman...
Skicka en kommentar
Läs mer