Min Galna Hage

Så var den hektiska veckan snart över. Vi har ordnat med pappas begravning, träffat präst, fixat med stugan så att den blir fin till försäljning som ska ske så småningom. Bouppteckning, bankbesök, blommor, tackannonser, catering och diverse annat som gått i dödens tecken. Men nu är allt klart inför begravning som är nästa fredag på skogskyrkogården. Det kommer att bli en fin begravning. Han kommer sen att strös vid mammas sida. Men som vanligt händer det också annorlunda och roliga saker i allt elände. Tyvärr är det saker jag inte får prata om, men som känns väldigt spännande. September ser ut att bli en nervpirrande månad på många sätt. Och det vore ju kul om något av dessa saker som ska meddelas under september månad sker i positiv anda. Idag var jag och mina systrar iväg på en liten roadtrip till ett möte inför ett av beskeden som ska komma redan nästa vecka. Känner mig lite nervös, det är ett ganska stort beslut som jag måste ta då, ja vi får se helt enkelt! En annan positiv s

Nu har det hänt, det jag på något konstigt sätt aldrig trodde skulle hända. På mindre än tre månader har jag förlorat båda mina föräldrar. Min mamma som lämnade jordelivet den 17 maj och i går den 23 augusti var det pappas tur. Vi bosatte oss på palliativa avdelningen på fredag morgon och var där dygnet alla timmar. Ända tills pappa somnande in kl 10.44 på söndagmorgon. Vi satt i fotöljer, vi låg på golvet, vi lutade oss mot väggar och ibland slumrade vi till i omgångar. Så fort vi vaknade till kände vi på pappa, är han kall eller varm? Andas han? Vad har han för färg? Tre dygn av kaos, tre dygn där vi kastades mellan en massa olika känslor, tre dygn av skratt och tårar, tre dygn av minnen. Vi lyssnade på Magnus och Brasse som vi är uppväxta med hos pappa och som vi praktiskt taget kan utan till. Powel Ramel och Hasse och Tage spelades oxå där inne på rum 6. När pappa väl somande in var det som att trycka på en knapp, tårarna fullkomligt strömmade ur min kropp och min

Älskade pappa, snart är din plåga över.  Nu har pappa bestämt sig, nu får det räcka. Han har sovit nu snart i en vecka utan mat och dryck. Han är mager och börjar ändra sitt utseende och färg. Jag har suttit hos pappa hela em men var tvungen att lämna honom nu för att åka hem till mina finaste tjejer. Mina syrror är hos pappa nu och ringer om det händer ngt och jag har ordnat barnvakt... SOM du har kämpat pappa, med näbbar och klor för att hålla dig kvar i livet. Men jag vet att du nu gett upp, du har bestämt dig.  Det är ok att släppa taget nu pappa och gå vidare. Vi kommer vara vid din sida när du är redo. Vi kommer hålla din hand, pussa dig, krama dig men framför allt älska dig tills du väljer att släppa taget. På andra sidan kommer mamma att ta emot dig med öppna armar. Som du längst efter så länge. Ni får äntligen vara tillsammans igen och göra allt det där roliga som ni gick miste om i livet, livet tillsammans som aldrig blev av. Ni kan spela Fia med knuff, dricka 

Ja, idag flyttade min chef ut, så vi är numera särbos. Vi skildes åt som vänner trots att att han drog ur kabeln ur min dator precis när jag satt med ett viktigt dokument som givetvis inte sparades. kommer du slå in näsbenet på mig nu? Undrade han. Nä, nu gör vi den här separationen så bra det bara går och håller god ton mot varandra, sa jag. Han svarade – Ja, du kan ju det här med separationer, det här är min första. Jag vet inte hur jag ska betee mig. Ta bara din kartong och gå, sa jag och la baksidan av handen mot min panna bara gå.... Men Frida, ska jag inte glömma något så jag måste komma tillbaka, en orsak för att komma hit igen? Jamen lämna den där fula plast orkidèen då om det känns bättre.. Han lyfte sin kartong i ett skratt och lunkade iväg. 30 minuter senare var han tillbaka för att hämta blomman och höra hur jag mådde.. haha.. Nu vidare till en helt annan sak...en liten mer allvarlig sak. I går tog jag mod till mig att p

Är inne på min tredje dag på mitt ”nya” liv. Det känns ok att bara äta proteiner än så länge.  Tjuvvägde  mig i morse och vågen visade -3,7 kg. Så jag gick med lättare steg mot bilen i morse. Jag liksom flög fram.. Ja, eller nästan... Min chef och jag delar numer kontor. Tydligen så delade vi mer än så. internetkabel, skrivarkabel, kontorsstol och skrivbord delade vi också. Så det har varit ett evig kopplande fram och tillbaka bakom skrivbordet. Min chef är 2 meter lång och kommer inte in bakom skrivbordet så det är jag som fått kasta mig till kablarna för byte. Jag  bestämde mig för att ta  saken i egna händer och ringde IT-ansvarig och det löste sig relativt fort ..   skrivarkabel, kontorsstol  och skrivbord  delar vi på fortfarande men det går.  Jo då, vi har det riktigt mysigt på kontoret. Min chef upplever nog mig som ganska slarvig då han knappt ser skärmen på sin dator  pga  alla mina papper, post-it, nycklar, vattenflaskor, almanackor.  Men som jag sa till honom idag

Okej, då har mitt nya hälsosamma liv börjat. Jag är med i ett program som heter cellreset.  Så i dag började jag dagen med en drink och fick min första flush. Det stack och blev varmt i hela 9,an och det spred sig ner mot ryggen. Härlig och otäck känsla på samma gång. Sen var det dax för 2 ägg. Fick inte i mig det hela andra ägget för det blev så torrt. Kändes som om jag skulle kvävas...jag får nämligen inte dricka något till. Men det där lär jag mig väl tillslut.  Veckans mat består av proteiner och åter proteiner.  Så frysen är full av fisk och kyckling och ska ikväll ställa mig och laga portioner inför hela veckan. Det här kommer att bli en rejäl prövning för mig då jag älskar god mat och dryck i alldeles för stora mängder. Men jag gör det inte enbart för viktnedgång utan också för att  må bättre. Har inte tagit hand om mig själv alls under en lång tid och det är dax nu. Dessutom är det bra för mig att få fokusera på något som faktiskt gynnar mig själv.  Imorgon

Varit hos lilla pappa idag och nu Är det inte bra. När jag var hos honom i fredags var han lite varm och skakig och det visade sig att Han hade ett infektionsvärde på över 400.  Jag försökte både att ringa och smsa under lördagen men hans mobil var avstäng. Idag när jag och syrran var där så såg jag till att Ordna mobilstrulet.. Till min stora sorg såg jag att pappa försökt ringa mamma några gånger. Stackarn. Jag bröt ihop totalt när vi gick därifrån. Han längtar så efter mamma! Vi har ju länge undrat hur länge pappa ska orka hänga i.. Sist när vi trodde att det Var "dags" fick jag ett sms med innehållet. "Släpp alla planer, gubben är på benen igen." Han är seg som kola min pappa men nu ser det verkligen mörkt ut.  Åkte på en riktig stressreaktion efter det, somnade och vaknade sen för att kräkas.  Hur länge ska kroppen orka med den här bergodalbanan.. Plus det andra som händer utanför det.  Utanför det pågår alltså mitt liv.. Det har varit

Nej, det tänker jag inte!! Vad är det med känslan "kärlek" som gör att jag inte fungerar som jag ska..  Jag blir totalt handlingsförlamad i tankarna när jag hamnar i ett "varför-blev-det-så-här-tänk". Jag tänker på det nästan hela tiden och jag Verkar oförmögen att släppa. Även om det är över och förbi.. Men Jag vill så gärna att personen ska förstå mig, jag vill liksom nå fram. Nu är det ett tag sen jag hade en "riktig" relation men kan inte riktigt släppa att jag inte når eller nått fram i mina tidigare relationer. Är det verkligen mig det är fel på eller kan det faktiskt vara så att den andra personen kan ha ett finger med i spelet. Kan det vara så att jag inte når fram eller kan det vara så att den andra inte förstår.  Ja, jag fattar egentligen inte problemet och ändå är det ett problem.  Varför kan man bara inte förstå varandra eller åtminstone försöka förstå och sätta sig in i andras känslor.. Och bara acceptera att man känner olika, uppfat