Min Galna Hage

Nu har jag fått våndas ytterligare en vecka. Förra veckan när eländet skulle sändas så var det någon handboll som kom i vägen. Men jag har inte mått lika dåligt den här veckan dock. Förra veckan gick jag ju med sura uppstötningar och mådde konstant illa. Den här veckan... enkom sura uppisar! Det har ju inte heller förbättrat min ätstörning precis. Har ju ätit lika mycket, om inte mer, den här veckan. Hemgjort julgodis som skulle vara till julen, lussebullar, pepparkakor, mögelost och så en Nobelfest på det också.. med massa gott att äta och dricka. En väldigt trevlig tillställning dör många frågor om min medverkan i tv-programmet ägde rum. Men inte bara där är man uppmärksam. Eleverna på skolan har skrikit i korridorerna -FRIDA!!! JAG SÅG DIG PÅ TV!! -det kan jag inte tro, är det enda jag svarat och skrattat lite sådär stelt! Det har liksom  inte Slagit mig riktigt att jag har en hel skola full av elever som ska se mig svullen, fet och blek i bara mässingen.. å allt annat skit!

japp, så är det då dax för mig att vara med på Tv. Men vilket jävla program jag valde då. Förnedrings-tv i högsta klass. Jag kommer på torsdag att blottas totalt, och lite till.  Jag går runt med ett konstant illamående och sura uppstötningar inför eländet! fy fan! Kan väl såhär i efterhand förstå att det inte var det smartaste jag gjort i mitt liv, med tanke på att jag gått upp i vikt senaste tiden av att stressäta. Bra där Frida! Har bara idag, sagt till mig själv 5 gånger att nä nu får det vara bra. Nu är det sluätet! 5 minuter senare står jag med en lussebulle i munnen som jag tar i ett löpsteg. Jag tar den liksom inte för att njuta utan jag tar den bara… sådär i farten. Så jävla dumt!  Ja, det är så galet det här så det är inte klokt.. Måste ju mörka den här hemska historien med ett annat program… eh…. Vad det nu skulle kunna vara. Det enda som skulle gottgöra det här är väl om jag skulle bli miljonär i något frågesportsprogram där min begåvning framhävs… ja ni

Ibland blöder mitt hjärta lite extra för vissa barn som jag möter i mitt arbete. Jag arbetar ju främst med barn med neuropsykiatriska funktionshinder. Ett arbete som jag verkligen brinner för. Oftast har det handlat om unga killar som jag får följa dagarna igenom årskurs efter årskurs. Jag jobbar hårt när det kommer till dessa ungdomar. Jag försöker förstå, förklara, skratta, gråta, vara arg, brottas, gömma mig för flygande inredning men framför allt så vänder  jag aldrig dessa barn ryggen. Jag kan bli kallad alla möjliga hemska glåpord men jag står där och tycker om dem så in i helvete ändå. Och jag Visar det! Jag vet att hen inte "menar" det.. Kanske i stundens hetta men mest  för att testa mig. Se om jag står kvar, Men Jag ger mig inte. Jag utväntar stormen och står där lika stadig som innan. Jag är konsekvent och tydlig med de regler jag satt upp för vårt samarbete och viker mig inte en tum. Jag är kärleksfull och omtänksam och kan ge belöningar som kanske inte är

Sådär ja.. Nu är operationen klar och jag är hemma och kurerar mig. Operationen gick som planerat och jag var uppe och gick nästan direkt efter jag vaknat.. Jag smög ut och hämtade kaffe fast jag egentligen inte fick.  Natten på sjukhuset var ett rent helvete. Ont i magen och 3 rumskamrater med diverse åkommor. En kvinna låg och väste fyfan, fyfan, fyfan i ca 4 timmar. Hon hade krossat benet eller ngt liknande.  Snett framför mig låg en dam som hade opererat knät. Hon var så gullig och lika kaffesugen som jag. Så vid varje kaffferepa hämtade jag en mugg till henne också. Förstår att hon blev ledsen när jag åkte hem.  Min lillasyster kom och hämtade mig, det märktes att hon var lite stressad. Hon körde nog i varenda liten grop på vägen hem och det kändes som om jag skulle få framfall och kräkas. Vi skrattade gott när hon blev än mer stressad och gasade och bromsade hastigt hela tiden.. Väl hemma mötte min storasyster upp mig och mina kära systrar började Prata med varandra so

Börjar så smått känna mig som en människa igen. Vår nya familjemedlem Frasse har nu gjort sig hemmastadd och det är så mysigt att ha honom här. Han är familjens lilla prins. Frasse sover hos mig på nätterna, vid huvudkudden. Det är supermysigt.. men varje natt vid 02.00 tiden vaknar han och ska gosa. Visst, det är också mysigt men när goset går över till något slags övergos, det är då han står högst i listan till avlivning. Han anfaller ansiktet och biter sig fast i näsan. Han greppar sina tassar runt min arm och hugger mig i handen och jag försöker skaka loss honom i hysteri.. det är så jag funderar på att ge honom råttgift. Men sen efter tag gosar han ner sig hos mig och det är då man ångrar alla dessa elaka tankar och får dåligt samvete.. På torsdag ryker kulorna på Frasse och då kanske man inte är lika poppis... Jag har varit på date också.. två stycken för att vara exakt. Date nr 1 var en trevlig date med många och långa samtal men det slutade liksom där. Det

Mycket vatten har runnit under broarna sen senast... Jag har faktiskt varit sjukskriven i snart 2 veckor.. Gick väl in i ngn slags vägg.. Kändes som en betongvägg men det är oklart! Kan ha varit kakel.. Vaknade förra måndagen och kände att det här här går inte längre.. Jag springer och springer men kommer liksom ingenstans i livet.  Fet har jag blivit också. Jag har gått upp typ 10 kg sen i höstas.. Helt sjuk. Och allt verkar ha satt sig på röven. Får inte på mig en enda byxa!! Resår, I löv ju! Men så här i efterhand är det ju faktiskt inte så konstigt att jag behöver "varva" ner lite. 2015 var ju inte mitt år om man säger så. Separation, 3 dödsfall, tre begravningar..... Varav två av dessa min kära mamma och pappa.  Jag fick ju också veta att jag troligtvis Måste operera bort min livmoder och idag fick jag det bekräftat. Operation i mars! Lika bra så man inte går samma öde till mötes som mamma och pappa.. Dessa två veckor hemma har varit en ren pina. Första veckan sov jag me

Nu börjar resan närma sig sitt slut. Vi har haft det så bra. Sol och bad i massor.   Vid poolkanten går det olika sorters försäljare. Kamelridning, spa, fotografering och många andra sorters aktiviteter. Igår kom det en kille och frågade mig om jag ville boka spabehandlingar. Jag var lite tvekande i mitt svar och därför högg han direkt. Han pratade någon slags oförståelig engelska och drog upp en sytråd i fickan. Inom loppet av 10 sekunder hade han typ tagit bort mitt ena ögonbryn. Och med det var han nöjd. Och eftersom jag vänligen tackade nej så sket han i det andra ögonbrynet... Sådär ja! Skojade lite lätt, första kvällen, att jag skulle gå upp 10 kg den här resan. Och jag kan meddela att jag är på god väg.. Herre Gud! Vad fan har de i maten här nere? Visst har jag druckit en del öl och diverse drinkar men va fan det här är ju Löjligt. Några dagar till och jag hade behövt en bikiniöverdel även på ryggen. Eller är det kaffet.. Har ju blivit en del kaffelatte.. Men det kan ju också va

Så var 2015 över. Troligen det värsta året jag gått igenom. Skönt att det över. Men att använda frasen " nu kan det inte hända ngt mer" är något jag inte tänker låta passera mina läppar. För det vet vi ju att det inte stämmer. Tror jag har sagt det säkert 20 gånger under det gångna året och då har det nästan bara blivit än värre.  Fick ett samtal några dagar innan jul som blir en följetång in i 2016. En operation, en rejäl sådan men det ska nog gå bra!  Nu är jag och barnen i Egypten har det så mysigt. Det känns som en bra början på det nya året. Vi verkligen bara myser, badar,äter och dricker. Idag har blåst så in i bengen så man känner sig helt trasig och trött. Imorgon väntar mindre vindar och det ser vi fram emot. Hotellet är helt fantastiskt, mat och personal lika så. Det är knappt så man behöver torka sig själv om man inte vill. Men efter noga eftertanke så har vi valt att sköta just det själva! Jag ser fram emot 2016. Ett år som jag har Tänkt ska bli MITT år, känner at