Fortsätt till huvudinnehåll

Satans siiit bil!


Ja, så var det, det där med bilen.
Ja, ja, självklart får vagnen plats, sa Magnus övertygande.

Så vad hände imorse då…
Som vanligt en stressig morgon och jag var inte i min bästa sinnesstämning då jag bara sovit 4 timmar. Anledningen till det var att både Magnus och Thilde drog timmerstockar och gafflade hela natten. Kl 01.00 gav jag upp och gick ut och la mig på soffan.
Hur som haver så tog jag som vanligt ut barnvagnen ur barnvagnsrummet och öppnade bagageluckan och vagnhelvetet går inte in. Jag blev så upprörd så det rök ur hårsäckarna på mig. Av med alla fyra hjul, men det var knappt så den gick in ändå så det blev operation: Trycka in!
Väl framme vid dagis så skulle den ut, och då fick jag slita för kung och fosterland för att få ut den och sen på med däcken igen. Ska jag göra det här varje morgon kommer jag att få tuppjuck!

Nu står vagnen kvar på dagis… lite skevare än vanligt!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

❤️

Ibland blöder mitt hjärta lite extra för vissa barn som jag möter i mitt arbete. Jag arbetar ju främst med barn med neuropsykiatriska funktionshinder. Ett arbete som jag verkligen brinner för. Oftast har det handlat om unga killar som jag får följa dagarna igenom årskurs efter årskurs. Jag jobbar hårt när det kommer till dessa ungdomar. Jag försöker förstå, förklara, skratta, gråta, vara arg, brottas, gömma mig för flygande inredning men framför allt så vänder  jag aldrig dessa barn ryggen. Jag kan bli kallad alla möjliga hemska glåpord men jag står där och tycker om dem så in i helvete ändå. Och jag Visar det! Jag vet att hen inte "menar" det.. Kanske i stundens hetta men mest  för att testa mig. Se om jag står kvar, Men Jag ger mig inte. Jag utväntar stormen och står där lika stadig som innan. Jag är konsekvent och tydlig med de regler jag satt upp för vårt samarbete och viker mig inte en tum. Jag är kärleksfull och omtänksam och kan ge belöningar som kanske inte är

Mutt-prutt

Sitter och tittar i min mobil och hittar ett blogginlägg som jag skrivit för en månad sen men glömt lägga in, eller så kändes det inte lämpligt att lägga in just då.. Men nu när jag läste det så skrattade jag gott och tycker att inlägget är värt att läsas! Jag och en kollega satt bakom ett rött hus, någonstans i Järna. Vi sitter och samtalar om livet. Jag uppmärksammar henne på att nu kommer det en fis. -åh nej, sa jag. Det blev en framåt-prutt. Min kollega tittade konstigt på mig, ni vet den där blicken som är helt tom men ändå full av förvåning. -ja ja, har du aldrig fått en sån, ljuger du! säger jag -vadå?, säger hon. -du vet , en sån där prutt som vandrar framåt och ibland fastnar. Så man måste gå som om man har en jättetight kjol på sig för att få bort den. Hon tittar fortfarande konstigt på mig. -Men lägg av för fan, säger jag! Ok, säger hon. Det kanske jag har, men jag har väl liksom aldrig döpt den! Haha! Oj, vad jag skrattade gott! Jag har fler namn för den där