Hysteri

Hade ställt klockan på 07.00 i morse. Har väl aldrig sovit så gott som jag gjorde just i natt och det kändes som jag kunde ha sovit hela dagen. Men icke!

En trött liten mamma satte genast igång.

8.15 satt vi i bilen på väg till Kolmården. Vi var ju ”så klart” där innan dem öppnade. Thilde hade ju ingen aning om vad som väntade mer än att vi skulle titta på djur. Så, så värst förväntansfull var hon inte.

My hade dagen innan åkt till Norrköping för att tidigt denna morgon vara med i ”Barda” någonstans på östgötaslätten och skulle bli avsläppt hos oss vid lunchtid.

Jag hade lånat Niklas (My´s pappa) årskort in på kolmården vilket innebar att vi slapp betala en enda krona för besöket, vilket är väldigt bra just nu i mitt ensamstående mammaliv. Det enda jobbiga med det är att när man visar upp kortet och dem läser av med sin lilla maskin så dyker ett foto upp på ägaren, i detta fall Niklas. Och nej, vi är inte särskilt lika.

-         Ja, det här är ju inte ditt kort?

Alla dessa timmar på Vårdinge By Folkhögskola skulle nu äntligen ge utdelning.

-         Men gud, jag måste ha förväxlat kort med min man (superförvånad Blick) Alla i familjen har ett och jag greppade bara ett i farten, drog jag till med.

-         Ja, för den här gången då.

-         Åh, men tack, sa jag med ett falskt, stelt leende.

Thilde började redan då flagga för att hon inte gillade vår närvaro på kolmården. Så första hindret, den långa rulltrappan, blev en kamp. Å nej, å nej sa hon medans vi S A K T A åkte uppåt. Thilde satt i sin vagn bör tilläggas och beslöt sig för att, detta ville hon inte vara med om, inte under några som helst omständigheter. Så det uppstod panik med allt folk, Thilde som skrek och ville därifrån. LP- skivorna var ett faktum när vi kom väl kom upp. Förbannad blev jag också på alla mammor och pappor som tittade på mig med någon slags falsk omsorgsblick med huvudet sådär lite äckligt på sned!

Och för att gör att göra en lång historia kort var dagens röda tråd : Gråt och tandagnissel.

Alla fåglar, som flög fritt, på området var först väldigt fascinerande men det utvecklades till något slags hat.

Elefanter, apor och noshörningar var väl inte mer speciella i Thildes värld än en ko eller gris.

My, min och Thildes hjälte och älskling var som en frisk fläkt när vi möttes. Vi fick som ny energi och orkade ett tag till. Vid 16 tiden var vi ganska less och gav upp!

Det thilde gillade mest av allt var…. Lekplatsen. Så rent krasst kunde vi ha varit o Dalparken hela dagen.

Usch, vad jag låter negativ. Självklart fanns det härliga och mysiga stunder också. Bara att få vara med dem där två helt tokiga, unika, roliga och hysteriska barnen är mer värt än något annat.

Så Tack My och Thilde för idag, det blev en dag jag sent kommer att glömma. Mamma älskar er och uppskattar varje dag, timme och minut vi har tillsammans.