Fortsätt till huvudinnehåll

fäller ut klorna för ett ögonblick!


Ja, tiden går och vi med den.

Jag har nu MER än anpassat mig till mitt nya liv.. och det är så skönt att ha kommit hit.
                              
Det enda jag inte kan anpassa mig till är hur Thildes pappa prioriterar sin tid…. Sin tid med sin dotter.
Många kanske anser att jag ”svartmålar” honom genom att skriva det, men jag tycker att det är rent förjävligt att man väljer bort sitt barn för sig själv.

JAG resonerar så att vill man ha sitt barn så går det att lösa. Jag har ändrat mina arbetstider, fritid, ja hela mitt liv för att det ska passa mina barn. Och det gör mig inget. Jag uppskattar all tid jag får med mina barn.
Jag anser också att ett barn har rätt till båda sina föräldrar. Ett barn har lika starka band till både sin mamma och pappa. Och det är upp till dem vuxna att anpassa sitt liv efter barnen och inte tvärtom.
Varför skaffar man barn om man ändå inte tänkt eller vill ta hand om dem. Se dem växa, lära och medverka i deras liv. Alla föräldrar borde se sina barn som prio 1. Om jag skulle behöva välja så skulle jag välja mina barn först över allt annat…. ALLT!

Den som far mest illa är tyvärr Thilde. Varje kväll gråter hon efter sin pappa och varje morgon kommer hon med sin knubbiga lilla arm, lägger den runt min hals och tittar mig i ögonen och säger – Åka pappa senare?

-         en annan dag, får jag svara eftersom jag inte vet när han dyker upp.
Ja, det är fruktansvärt att se sitt barn ledset, ledset över något som hon inte har valt. Hon har inte valt bort sin pappa…
Och det är jobbigt för mig, eftersom jag inte kan ge henne några ärliga och raka svar. Det är Jobbigt att se sitt barn fara illa och Det är Jävligt frustrerande och förbannat irriterande!

Så till alla er, mammor som pappor, där ute som valt bort era barn.

SKÄRPNING! GÖR OM OCH GÖR RÄTT!!! Det är aldrig försent!


Det var en gång ett barn som var redo att födas.

Barnet frågade Gud "De säger att du ska skicka mig till Jorden i morgon men
hur ska jag kunna leva där så liten och hjälplös som jag är?"

Gud svarade: "Bland många änglar väljer jag 2 speciella till dig. Dina änglar
kommer vänta på dig och ta god hand om dig."

Barnet undrade vidare "men berätta för mig, här i himlen behöver jag inte
göra någonting annat än sjunga och le för att vara lycklig"

Gud sade: Dina änglar kommer sjunga för dig och kommer också le mot dig varje
dag och du kommer känna din ängels kärlek och vara mycket lycklig!"

Återigen frågade barnet "och hur kommer jag förstå människor som pratar med
mig när jag inte kan deras språk?"

Gud svarade: Dina änglar kommer att säga de mest fina och underbara ord som
finns och med mycket tålamod och kärlek kommer din ängel att lära dig hur
man pratar."

"Och vad ska jag göra när jag vill prata med Dig?"

Gud svarade: "Dina änglar kommer att knäppa dina händer och lära dig att be"

"Jag har hört att det finns onda män på Jorden. Vem kommer att skydda mig?"

Gud sade: "Dina änglar kommer att skydda dig även om det innebär en risk för
sitt eget liv."

"Men jag kommer alltid att vara ledsen eftersom jag inte kommer att få se
Dig mera"

Gud sade: "Dina änglar kommer alltid att prata om mig och lära dig hur man
kommer tillbaka till mig, men jag kommer ändå alltid att vara nära Dig!"

För ögonblicket var det väldigt tyst i himlen, men röster från Jorden hördes
och barnet frågade snabbt. "Gud, om jag ska lämna Dig nu, snälla, tala om
för mig vad mina änglar heter!"

"Deras namn är inte viktigt. Du kommer helt enkelt att kalla dem för...
mamma och pappa









Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Så var det dax

Ja, idag flyttade min chef ut, så vi är numera särbos. Vi skildes åt som vänner trots att att han drog ur kabeln ur min dator precis när jag satt med ett viktigt dokument som givetvis inte sparades. kommer du slå in näsbenet på mig nu? Undrade han. Nä, nu gör vi den här separationen så bra det bara går och håller god ton mot varandra, sa jag. Han svarade – Ja, du kan ju det här med separationer, det här är min första. Jag vet inte hur jag ska betee mig. Ta bara din kartong och gå, sa jag och la baksidan av handen mot min panna bara gå.... Men Frida, ska jag inte glömma något så jag måste komma tillbaka, en orsak för att komma hit igen? Jamen lämna den där fula plast orkidèen då om det känns bättre.. Han lyfte sin kartong i ett skratt och lunkade iväg. 30 minuter senare var han tillbaka för att hämta blomman och höra hur jag mådde.. haha.. Nu vidare till en helt annan sak...en liten mer allvarlig sak. I går tog jag mod till mig att p...

Dan före dan

Idag är det da'n före skära-bort-något-från-kroppen-dagen. Är lite spänd på vad som komma skall men förhoppningsvis är det bara en kondylombakterie som blossat upp.. Nä, det är inget att skoja om, men ibland måste man se saker från den humoristiska sidan för att orka med... Helgen har passerat och den var mysig och fantastisk på alla sätt och vis. I lördags var hela familjen,och en yxa, ute i skog och mark och skövlade skog. Nä, vi betedde oss som sig bör och tog grenar och stockar som redan låg på marken som vi gick loss på med yxan. Det var ljusstaketillverkning som gällde eftersom vi tidigare i veckan varit på schurgard  och inte hittat en enda julgrej. Förutom två ljuskulor och 2 tomtar. Det andra Står väl längst in under ett bord eller liknande. Ja, då fick det bli egentillverkade grejer.. Jo då, jag Köpte lite stjärnor på rusta också till fönstren, kändes lite överkurs att sitta och göra stjärnor oxå, någon hejd får det vara. På söndagen var det bakning för hela slanten. ...
Ja, då var man singel och enastående mamma igen. Många har undrar och ja, så är det. Ibland kan man komma till insikt med att man inte var ämnade för varandra. Att den man levt ihop med kanske inte riktigt var den man trodde i slutändan. Jag är glad att det visade sig nu och inte om 5 år. Och att bli huggen i ryggen det sista man blev gjorde beslutet lättare än någonsin. Det var som att en kringresande varieté som spelade hysterisk musik och den skäggiga damen sa i gäll röst - gick du på den där, Frida.. Och så skrattade de.. Jag gav dem det längsta fingret jag har på min hand och gick med rak rygg därifrån. Det som svider är dem två små barnen som jag lämnat efter mig. De är inte mina men i hjärtat är de det❤️❤️ Men jag mår bra, bättre än jag gjort på länge faktiskt. Jag och barnen har fått en härlig och fin trea på stan, men just nu bor vi hos syrran. Trångt men mysigt! Finns det hjärterum så finns det stjärterum som man brukar säga. Ser fram emot vår framtid tillsamman...