Fortsätt till huvudinnehåll

fäller ut klorna för ett ögonblick!


Ja, tiden går och vi med den.

Jag har nu MER än anpassat mig till mitt nya liv.. och det är så skönt att ha kommit hit.
                              
Det enda jag inte kan anpassa mig till är hur Thildes pappa prioriterar sin tid…. Sin tid med sin dotter.
Många kanske anser att jag ”svartmålar” honom genom att skriva det, men jag tycker att det är rent förjävligt att man väljer bort sitt barn för sig själv.

JAG resonerar så att vill man ha sitt barn så går det att lösa. Jag har ändrat mina arbetstider, fritid, ja hela mitt liv för att det ska passa mina barn. Och det gör mig inget. Jag uppskattar all tid jag får med mina barn.
Jag anser också att ett barn har rätt till båda sina föräldrar. Ett barn har lika starka band till både sin mamma och pappa. Och det är upp till dem vuxna att anpassa sitt liv efter barnen och inte tvärtom.
Varför skaffar man barn om man ändå inte tänkt eller vill ta hand om dem. Se dem växa, lära och medverka i deras liv. Alla föräldrar borde se sina barn som prio 1. Om jag skulle behöva välja så skulle jag välja mina barn först över allt annat…. ALLT!

Den som far mest illa är tyvärr Thilde. Varje kväll gråter hon efter sin pappa och varje morgon kommer hon med sin knubbiga lilla arm, lägger den runt min hals och tittar mig i ögonen och säger – Åka pappa senare?

-         en annan dag, får jag svara eftersom jag inte vet när han dyker upp.
Ja, det är fruktansvärt att se sitt barn ledset, ledset över något som hon inte har valt. Hon har inte valt bort sin pappa…
Och det är jobbigt för mig, eftersom jag inte kan ge henne några ärliga och raka svar. Det är Jobbigt att se sitt barn fara illa och Det är Jävligt frustrerande och förbannat irriterande!

Så till alla er, mammor som pappor, där ute som valt bort era barn.

SKÄRPNING! GÖR OM OCH GÖR RÄTT!!! Det är aldrig försent!


Det var en gång ett barn som var redo att födas.

Barnet frågade Gud "De säger att du ska skicka mig till Jorden i morgon men
hur ska jag kunna leva där så liten och hjälplös som jag är?"

Gud svarade: "Bland många änglar väljer jag 2 speciella till dig. Dina änglar
kommer vänta på dig och ta god hand om dig."

Barnet undrade vidare "men berätta för mig, här i himlen behöver jag inte
göra någonting annat än sjunga och le för att vara lycklig"

Gud sade: Dina änglar kommer sjunga för dig och kommer också le mot dig varje
dag och du kommer känna din ängels kärlek och vara mycket lycklig!"

Återigen frågade barnet "och hur kommer jag förstå människor som pratar med
mig när jag inte kan deras språk?"

Gud svarade: Dina änglar kommer att säga de mest fina och underbara ord som
finns och med mycket tålamod och kärlek kommer din ängel att lära dig hur
man pratar."

"Och vad ska jag göra när jag vill prata med Dig?"

Gud svarade: "Dina änglar kommer att knäppa dina händer och lära dig att be"

"Jag har hört att det finns onda män på Jorden. Vem kommer att skydda mig?"

Gud sade: "Dina änglar kommer att skydda dig även om det innebär en risk för
sitt eget liv."

"Men jag kommer alltid att vara ledsen eftersom jag inte kommer att få se
Dig mera"

Gud sade: "Dina änglar kommer alltid att prata om mig och lära dig hur man
kommer tillbaka till mig, men jag kommer ändå alltid att vara nära Dig!"

För ögonblicket var det väldigt tyst i himlen, men röster från Jorden hördes
och barnet frågade snabbt. "Gud, om jag ska lämna Dig nu, snälla, tala om
för mig vad mina änglar heter!"

"Deras namn är inte viktigt. Du kommer helt enkelt att kalla dem för...
mamma och pappa









Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

❤️

Ibland blöder mitt hjärta lite extra för vissa barn som jag möter i mitt arbete. Jag arbetar ju främst med barn med neuropsykiatriska funktionshinder. Ett arbete som jag verkligen brinner för. Oftast har det handlat om unga killar som jag får följa dagarna igenom årskurs efter årskurs. Jag jobbar hårt när det kommer till dessa ungdomar. Jag försöker förstå, förklara, skratta, gråta, vara arg, brottas, gömma mig för flygande inredning men framför allt så vänder  jag aldrig dessa barn ryggen. Jag kan bli kallad alla möjliga hemska glåpord men jag står där och tycker om dem så in i helvete ändå. Och jag Visar det! Jag vet att hen inte "menar" det.. Kanske i stundens hetta men mest  för att testa mig. Se om jag står kvar, Men Jag ger mig inte. Jag utväntar stormen och står där lika stadig som innan. Jag är konsekvent och tydlig med de regler jag satt upp för vårt samarbete och viker mig inte en tum. Jag är kärleksfull och omtänksam och kan ge belöningar som kanske inte är

Mutt-prutt

Sitter och tittar i min mobil och hittar ett blogginlägg som jag skrivit för en månad sen men glömt lägga in, eller så kändes det inte lämpligt att lägga in just då.. Men nu när jag läste det så skrattade jag gott och tycker att inlägget är värt att läsas! Jag och en kollega satt bakom ett rött hus, någonstans i Järna. Vi sitter och samtalar om livet. Jag uppmärksammar henne på att nu kommer det en fis. -åh nej, sa jag. Det blev en framåt-prutt. Min kollega tittade konstigt på mig, ni vet den där blicken som är helt tom men ändå full av förvåning. -ja ja, har du aldrig fått en sån, ljuger du! säger jag -vadå?, säger hon. -du vet , en sån där prutt som vandrar framåt och ibland fastnar. Så man måste gå som om man har en jättetight kjol på sig för att få bort den. Hon tittar fortfarande konstigt på mig. -Men lägg av för fan, säger jag! Ok, säger hon. Det kanske jag har, men jag har väl liksom aldrig döpt den! Haha! Oj, vad jag skrattade gott! Jag har fler namn för den där