Fortsätt till huvudinnehåll

Måndag... hela veckan.

Då är vi tillbaka igen efter helgen. Jag har inte haft tid att blogga då det varit fullt upp med barn, karateträningar, kalas,chips och dipp,unt so vajter...

Karateträningen gick förövrigt bra, My har ju dessutom fått en riktig karatedräkt som invigdes i lördags. Hon såg ut som en svettig lucia när träningen var slut, utan ljuskrona bör väl tilläggas.

Dagen idag började med väckning av samtliga medlemmar i familjen. Alla var vid gott mod trots vädret som idag är regnigt, mulet och trist. My ska idag utsättas för stora prövningar i skolan. Klädsim! Det är det slutgiltiga provet i simskolan. Hoppas hon inte hittar dankarna i fickorna.. hahaha. nä då, lillgumman, det kommer att gå bra.

Jag hämtade upp min syrra på vägen till avlämning på skolan. Hon skulle till vårdis och lämna ett antal rör blod för analys. Just nu ligger hon i min soffa, ojjar sig och undrar om hon kan ha fått blodbrist av - 4 rör. Ska ge henne en järntablett och en klapp på kinden:)


Iallafall... när vi lämnat av My åkte vi, som om att vi inte gjort annat, ner på gatan och ställde oss vid rödljusen. Plötsligt inser jag att det inte finns några rödljus. Jag frågar Lotta vilka ljus jag ska följa. Hon svarar självsäkert : Det är väl när det blit grönt för cyklarna. Det tar ett par sekunder och en mötande bil innan vi inser att vi kör mot enkelriktat. Vi ska nu ta oss härifrån på denna smala gata med ack så höga trottoarkanter. Backen,etten. backen,ettan. backen,ettan..... unt so vajter. Det kändes som att vi satt i en radiobil på grönan.









Väl hemma, efter mycket om och men, dukade jag fram frukost till mig och Lotta. Lotta passade på att gosa med Thilde under tiden. Hon klagade på att Thilde luktade bajs,spyor,kiss och gud vet allt. Jag luktade men kände ingenting! Det visade sig senare att Lotta själv hade en bit blåmögelost i bröstfickan. Ingen vill veta hur eller varför den låg där och framförallt inte NÄR den hamnade där. Stackars Thilde som legat nära och inhalerat dessa ångor. Det är kanske därför hon sover så gott just nu.










Kl är 10.00, dagen och veckan har precis börjat och allt är sig likt.


*

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

❤️

Ibland blöder mitt hjärta lite extra för vissa barn som jag möter i mitt arbete. Jag arbetar ju främst med barn med neuropsykiatriska funktionshinder. Ett arbete som jag verkligen brinner för. Oftast har det handlat om unga killar som jag får följa dagarna igenom årskurs efter årskurs. Jag jobbar hårt när det kommer till dessa ungdomar. Jag försöker förstå, förklara, skratta, gråta, vara arg, brottas, gömma mig för flygande inredning men framför allt så vänder  jag aldrig dessa barn ryggen. Jag kan bli kallad alla möjliga hemska glåpord men jag står där och tycker om dem så in i helvete ändå. Och jag Visar det! Jag vet att hen inte "menar" det.. Kanske i stundens hetta men mest  för att testa mig. Se om jag står kvar, Men Jag ger mig inte. Jag utväntar stormen och står där lika stadig som innan. Jag är konsekvent och tydlig med de regler jag satt upp för vårt samarbete och viker mig inte en tum. Jag är kärleksfull och omtänksam och kan ge belöningar som kanske inte är

Mutt-prutt

Sitter och tittar i min mobil och hittar ett blogginlägg som jag skrivit för en månad sen men glömt lägga in, eller så kändes det inte lämpligt att lägga in just då.. Men nu när jag läste det så skrattade jag gott och tycker att inlägget är värt att läsas! Jag och en kollega satt bakom ett rött hus, någonstans i Järna. Vi sitter och samtalar om livet. Jag uppmärksammar henne på att nu kommer det en fis. -åh nej, sa jag. Det blev en framåt-prutt. Min kollega tittade konstigt på mig, ni vet den där blicken som är helt tom men ändå full av förvåning. -ja ja, har du aldrig fått en sån, ljuger du! säger jag -vadå?, säger hon. -du vet , en sån där prutt som vandrar framåt och ibland fastnar. Så man måste gå som om man har en jättetight kjol på sig för att få bort den. Hon tittar fortfarande konstigt på mig. -Men lägg av för fan, säger jag! Ok, säger hon. Det kanske jag har, men jag har väl liksom aldrig döpt den! Haha! Oj, vad jag skrattade gott! Jag har fler namn för den där