Fortsätt till huvudinnehåll

Kaputt

Som ni alla redan vet så har ju min tvättmaskin mer eller mindre gått sönder. Spisen har lagt av, leveranstid på den nya är ca 3-4 veckor. Vår bil har klippkort på verkstaden. Det droppar vatten från taket i köket. Vet inte hur många nackar som varit böjda för att beskåda detta och avslutat med att säga : Vi ska skicka någon som kan titta på det där.

Och i lördagskväll satt jag med Thilde på vardagsrumsgolvet och lekte och PANG sa det. Det blev kolsvart i hela lägenheten. Datorn visade sig senare vara den utlösande faktorn.
Jaha, kaputt,finito.
Så jag fick dra fram ungarnas gamla laptop som är ihopbyggd någon gång e.Kr. Det är nästan så att man får använda den gamla skrivarkonsten runskrift när man ska skriva. Så att lägga in foton är inte att tänka på.

Men det här problemet är nog snart löst. Min syster Lotta(mögelosten) kommer nämligen hit idag och hon skulle ta med sig sin gamla laptop som är konstruerad något senare än den här gamla häcken. (datorn alltså)

Dessutom ska jag, jag!, försöka ta ur hårdisken ur den trasiga datorn och skicka upp den till min bror Ove som bor i Östersund. Han är en hejjare på datorer och ska hjälpa mig.
Försöket att ta ut den kommer säkert resultera i ett helt nytt blogginlägg:)

Så till vi hörs nästa gång

hejsan, hej svejs, lev väl, ajöss, ajö, so long, vi ses,mors, frid, farväl

Kommentarer

  1. men om det droppar från taket måste ju någo ovan er ha en läckande diskmaskin eller liknande...dom får ju ta och snabba sig på och kolla det. Vet för vår diskmaskin läckte nämligen ner till vår granne när vi bodde i lägenhet...

    SvaraRadera
  2. min data är inte gamal

    SvaraRadera
  3. Linda: Vi bor högst upp så det kommer direkt från taket. Nu har det varit en plåtslagare här och täppt igen däruppe, så nu får vi se.

    Amanda: Jo, den är gammal:)

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

❤️

Ibland blöder mitt hjärta lite extra för vissa barn som jag möter i mitt arbete. Jag arbetar ju främst med barn med neuropsykiatriska funktionshinder. Ett arbete som jag verkligen brinner för. Oftast har det handlat om unga killar som jag får följa dagarna igenom årskurs efter årskurs. Jag jobbar hårt när det kommer till dessa ungdomar. Jag försöker förstå, förklara, skratta, gråta, vara arg, brottas, gömma mig för flygande inredning men framför allt så vänder  jag aldrig dessa barn ryggen. Jag kan bli kallad alla möjliga hemska glåpord men jag står där och tycker om dem så in i helvete ändå. Och jag Visar det! Jag vet att hen inte "menar" det.. Kanske i stundens hetta men mest  för att testa mig. Se om jag står kvar, Men Jag ger mig inte. Jag utväntar stormen och står där lika stadig som innan. Jag är konsekvent och tydlig med de regler jag satt upp för vårt samarbete och viker mig inte en tum. Jag är kärleksfull och omtänksam och kan ge belöningar som kanske inte är

Mutt-prutt

Sitter och tittar i min mobil och hittar ett blogginlägg som jag skrivit för en månad sen men glömt lägga in, eller så kändes det inte lämpligt att lägga in just då.. Men nu när jag läste det så skrattade jag gott och tycker att inlägget är värt att läsas! Jag och en kollega satt bakom ett rött hus, någonstans i Järna. Vi sitter och samtalar om livet. Jag uppmärksammar henne på att nu kommer det en fis. -åh nej, sa jag. Det blev en framåt-prutt. Min kollega tittade konstigt på mig, ni vet den där blicken som är helt tom men ändå full av förvåning. -ja ja, har du aldrig fått en sån, ljuger du! säger jag -vadå?, säger hon. -du vet , en sån där prutt som vandrar framåt och ibland fastnar. Så man måste gå som om man har en jättetight kjol på sig för att få bort den. Hon tittar fortfarande konstigt på mig. -Men lägg av för fan, säger jag! Ok, säger hon. Det kanske jag har, men jag har väl liksom aldrig döpt den! Haha! Oj, vad jag skrattade gott! Jag har fler namn för den där