Fortsätt till huvudinnehåll

Dan före dan

Idag är det da'n före skära-bort-något-från-kroppen-dagen. Är lite spänd på vad som komma skall men förhoppningsvis är det bara en kondylombakterie som blossat upp.. Nä, det är inget att skoja om, men ibland måste man se saker från den humoristiska sidan för att orka med...

Helgen har passerat och den var mysig och fantastisk på alla sätt och vis. I lördags var hela familjen,och en yxa, ute i skog och mark och skövlade skog. Nä, vi betedde oss som sig bör och tog grenar och stockar som redan låg på marken som vi gick loss på med yxan. Det var ljusstaketillverkning som gällde eftersom vi tidigare i veckan varit på schurgard  och inte hittat en enda julgrej. Förutom två ljuskulor och 2 tomtar. Det andra Står väl längst in under ett bord eller liknande. Ja, då fick det bli egentillverkade grejer.. Jo då, jag Köpte lite stjärnor på rusta också till fönstren, kändes lite överkurs att sitta och göra stjärnor oxå, någon hejd får det vara.

På söndagen var det bakning för hela slanten. Pepparkakor och lussebullar. Det luktade så gott i vår lilla 2,a på boklids. 6 personer som bakade, julmusik, julstjärnor, ljus och en ugn på 200 grader. Alltså herre Gud! Syret tog ju slut efter andra lussebullen. Men gott blev det.

Idag när jag satt i soffan och funderade small det till vid diskbänken. Ljuskulan som hittades på schurgard, som hängde så fint i fönstret, sprack, glas överallt och batteriet till lamporna åkte rakt ner i diskvattnet. Det är knappt så jag orkar reagera.
Vilket jag inte heller gjorde i morse, knappt.

Jag kom in på parkeringen på dagis. En mamma som parkerat som ett arsle, rent ut sagt, står och tar ut sin vagn ur bagageluckan. Mot henne backar en bil, väldigt långsamt, och jag lägger märke till att bilen inte har något lyse. Den rullar och rullar och så pang! Rakt in i fronten på hennes bil. Någon hade gjort som jag brukar göra, glömt handbromsen och växel och bilen började leva sitt eget lilla liv.
Jag liksom bara såg händelsen men reagerade inte ens utan åkte till en annan parkeringsplats. När jag närmade mig grinden till dagis möttes jag av en pappa som såg smått hysterisk ut och han springer. Antagligen till sin bil som precis dockat med en annan bil...
Orkade inte stanna och fråga hur det gick.. Jag lunkade bara vidare och fick mig ett skrattanfall vid några rödljus senare på hemvägen. Konstigt!

Fy vad jag saknar min iPhone som försvann för över en vecka sedan. Önskar mig en en ny av tomten eller vem som helst som är ekonomiskt oberoende och inte vet vad dem ska göra med alla pengar i madrassen...

Nu ska jag lägga mig i sängen och lyssna på "kirurgerna" med Magnus och brasse och ladda inför morgondagen!







Kommentarer

  1. Jag slutade ta in vad som stod i texten efter "6 personer i en 2:a"!!!!!
    Hoppas "klippet" gick bra. Vill minnas det som smärtfritt men sjukt obehagligt!

    SvaraRadera
  2. Tack,"klippet" gick bra...
    Ja skönare saker har man gjort i sina da'r!

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

❤️

Ibland blöder mitt hjärta lite extra för vissa barn som jag möter i mitt arbete. Jag arbetar ju främst med barn med neuropsykiatriska funktionshinder. Ett arbete som jag verkligen brinner för. Oftast har det handlat om unga killar som jag får följa dagarna igenom årskurs efter årskurs. Jag jobbar hårt när det kommer till dessa ungdomar. Jag försöker förstå, förklara, skratta, gråta, vara arg, brottas, gömma mig för flygande inredning men framför allt så vänder  jag aldrig dessa barn ryggen. Jag kan bli kallad alla möjliga hemska glåpord men jag står där och tycker om dem så in i helvete ändå. Och jag Visar det! Jag vet att hen inte "menar" det.. Kanske i stundens hetta men mest  för att testa mig. Se om jag står kvar, Men Jag ger mig inte. Jag utväntar stormen och står där lika stadig som innan. Jag är konsekvent och tydlig med de regler jag satt upp för vårt samarbete och viker mig inte en tum. Jag är kärleksfull och omtänksam och kan ge belöningar som kanske inte är

Mutt-prutt

Sitter och tittar i min mobil och hittar ett blogginlägg som jag skrivit för en månad sen men glömt lägga in, eller så kändes det inte lämpligt att lägga in just då.. Men nu när jag läste det så skrattade jag gott och tycker att inlägget är värt att läsas! Jag och en kollega satt bakom ett rött hus, någonstans i Järna. Vi sitter och samtalar om livet. Jag uppmärksammar henne på att nu kommer det en fis. -åh nej, sa jag. Det blev en framåt-prutt. Min kollega tittade konstigt på mig, ni vet den där blicken som är helt tom men ändå full av förvåning. -ja ja, har du aldrig fått en sån, ljuger du! säger jag -vadå?, säger hon. -du vet , en sån där prutt som vandrar framåt och ibland fastnar. Så man måste gå som om man har en jättetight kjol på sig för att få bort den. Hon tittar fortfarande konstigt på mig. -Men lägg av för fan, säger jag! Ok, säger hon. Det kanske jag har, men jag har väl liksom aldrig döpt den! Haha! Oj, vad jag skrattade gott! Jag har fler namn för den där