Fortsätt till huvudinnehåll
Måste bara tala om att Thilde blev jätte dålig av sprutan igår, feber och allmänt hängig. Men med lite alvedon och pussar så klarade vi natten galant:)

Nu på morgonen har vi varit och fikat hos min vän T och hennes gulliga lilla H på 1 år. H hade förövrigt nummer 11 under näsan när vi kom, så vi får väl hoppas att Thilde inte blir förkyld nu. Dom leker ju inte precis med varandra så det ska nog inte vara någon större fara.

Min vän T är mitt uppe i en separation och har mycket att stå i, sälja hus,packa,må dåligt,ta hand om H osv osv. Det är tur att hon är en sån stark person och att hon är så fokuserad på att komma vidare i livet.
Jag försöker hjälpa henne så gott jag kan. Det blir mest på det känslomässiga planet eftersom vi kan verkligen prata om allt. Jag tror att det är det bästa sättet att komma vidare, att säga det man känner och sen släppa det, eller rättare sag, försöka.
Men jag tror på T! Hon kommer fixa det här och komma ut på andra sidan som en mycket starkare, stabilare person med mer glädje i sitt liv.
Jag kommer att finnas vid hennes sida, nu och föralltid.

Vi fick oss ett gott skratt i eländet också, T är nämligen världens största perfektionist. Vet ni att hon fortfarande har kvar kartonger som hon köpte sina glas i för 10-15 år sen, som hon nu snyggt och smidigt kan packa ner dom i. En annan står och packar in allt i tidningspapper eller rullar in glasen i örngott när det är dax att flytta. För kartongen till mina glas går sönder bara jag öppnar dom, hysteriskt.
Jag lovar att hon har lyckats packa ner hela vardagsrummet, typ nu, med en snorande H på armen. Hon är driftig den där kvinnan:)

Imorgon kommer My och Amanda hem. Cassandra ska vara kvar hos sin mamma.
Hon och Magnus har lite delade meningar om saker och ting just nu. Cassandra är en bestämd tjej som aldrig viker sig för vad hon tycker och tänker. Och jag behöver knappast tala om hur karlar är?? nä, precis. Då förstår ni kanske:)
Jag tycker det är jätte tråkigt att hon inte vill komma, men vi kan ju inte tvinga henne.

Nu ska jag dra fram dammsugaren. Vi får väl se om jag använder den eller om jag bara ska titta på den.

Kommentarer

  1. Hej Frida!
    Vad roligt att du börjat blogga! :)
    Kram!
    Veronica

    SvaraRadera
  2. Jag ska ha emma och Matilda här. Men bestämd tjej och då har du verkligen rätt i, du glömde bara envis :)

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

❤️

Ibland blöder mitt hjärta lite extra för vissa barn som jag möter i mitt arbete. Jag arbetar ju främst med barn med neuropsykiatriska funktionshinder. Ett arbete som jag verkligen brinner för. Oftast har det handlat om unga killar som jag får följa dagarna igenom årskurs efter årskurs. Jag jobbar hårt när det kommer till dessa ungdomar. Jag försöker förstå, förklara, skratta, gråta, vara arg, brottas, gömma mig för flygande inredning men framför allt så vänder  jag aldrig dessa barn ryggen. Jag kan bli kallad alla möjliga hemska glåpord men jag står där och tycker om dem så in i helvete ändå. Och jag Visar det! Jag vet att hen inte "menar" det.. Kanske i stundens hetta men mest  för att testa mig. Se om jag står kvar, Men Jag ger mig inte. Jag utväntar stormen och står där lika stadig som innan. Jag är konsekvent och tydlig med de regler jag satt upp för vårt samarbete och viker mig inte en tum. Jag är kärleksfull och omtänksam och kan ge belöningar som kanske inte är

Mutt-prutt

Sitter och tittar i min mobil och hittar ett blogginlägg som jag skrivit för en månad sen men glömt lägga in, eller så kändes det inte lämpligt att lägga in just då.. Men nu när jag läste det så skrattade jag gott och tycker att inlägget är värt att läsas! Jag och en kollega satt bakom ett rött hus, någonstans i Järna. Vi sitter och samtalar om livet. Jag uppmärksammar henne på att nu kommer det en fis. -åh nej, sa jag. Det blev en framåt-prutt. Min kollega tittade konstigt på mig, ni vet den där blicken som är helt tom men ändå full av förvåning. -ja ja, har du aldrig fått en sån, ljuger du! säger jag -vadå?, säger hon. -du vet , en sån där prutt som vandrar framåt och ibland fastnar. Så man måste gå som om man har en jättetight kjol på sig för att få bort den. Hon tittar fortfarande konstigt på mig. -Men lägg av för fan, säger jag! Ok, säger hon. Det kanske jag har, men jag har väl liksom aldrig döpt den! Haha! Oj, vad jag skrattade gott! Jag har fler namn för den där