Mysan-san

Jag och Magnus fick för oss, igår, att Thilde behöver någon rolig,ny lekasak. Hon kanske behöver mer stimuli, tänkte vi.
Vi begav oss i väg till leksaksaffären och inhandlade en boll som låter,lyser,blinkar. Dessutom rullar den liksom av sig själv på något vis. Jätte bra! Thilde gav inte en blick åt den där bollen när vi kom hem, hon ville hellre vara i pappas famn, ligga där i hans stora armar och mysa och äta en skvätt mat. Jag tyckte ändå att Thildes humör var något bättre under dagen.. positiva tankar!




Framåt kvällskvisten åkte jag för att beskåda Mys första träning på karaten. Lilla gumman. Hon kämpade tappert och fick väl lära sig en och annan spark. Hon var dock inte lika gynnsamt inställd till karate när vi åkte hem, men hon ska pröva en gång till sa hon. Nästa träning är på lördag, så vi får väl se hur hennes karatekarriär fortskrider.

Den här härliga dagen började kl 07.00 med att Thilde låg och joddlade i sin säng, tänk att man kan vakna och bara vara så lycklig.
Hon hade inte heller några större protester på att jag klev upp och gjorde kaffe INNAN hon fick sin morgonvälling.

Idag har vi varit nere på den stora staden. Vi mötte min syster och vi käkade lunch ihop, vi pratade, skrattade och hostade omvart annat.
Lite större kläder till T behövde handlas ,så det hann vi med oxå innan vi skulle till Bvc, första sprutan för Thilde. Det var ju inte bara en spruta tyvärr utan två.

Jag kan ju bara säga så här: Om Thilde var arg i förrgår så var det ingenting mot nu. Hon skrek så tavlorna skakade och bvc-tanten blev helt förskräckt. Vi var tvugna att lämna stället, hon var helt gaaaalen.
Bvc tanten trodde att det kanske skulle bli bättre om hon fick hålla i Thilde en stund.. skulle inte tro de. T tittade ilsket på henne och skrek ännu mer. Så vi gick där ifrån helt enkelt, de andra mammorna i väntrummet såg lite bekymrade ut när vi kom.
Undra vad dom hade gjort om jag skrikit något i stil med: Så här kan ni väl för fan inte göra! barnmisshandlare! Det kanske hade blivit tomt i väntrummet. Jag skulle ha gjort de...

Hur som haver så är vi hemma nu, Thilde ligger helt utslagen med två små plåster på varje lår och snarkar. Hoppas hon drömmer om något fint.

Själv sitter jag här i soffan med en kopp kaffe och en uppäten schweisernöt och ser att jag skulle behöva raka mina ben, ja ja, det får bli en annan gång.