Fortsätt till huvudinnehåll

Håll in magen så jag kommer förbi och fram

Idag har jag burit en gördel, men va fan är det för något????

Den satt ju jätte bra första 30 min men sen....

Om man googlar på gördel finner man detta:
Gördel är ett klädesplagg som täcker en persons höfter och eventuellt formar mage, lår och stjärt.

Jag köpte en gördel just för den sakens skull och för att den ska dra in eventuella häng.
Jag köpte en sån där som slutar straxt under brösten.
För det första så flyttades fettet uppåt vilket resulterade i att jag hade 4 bröst, och det vara bara på framsidan. Hade typ lika många bröst på baksidan, ryggen alltså.
Men jag tröck ner och begav mig ner på stan.
Efter att ha fällt ihop barnvagnen, lyft in den i bilen hade gördeln långsamt börjat rulla ner. När jag satte mig i bilen satt den i midjan, ja som ni förstår så var det det som fick bägaren att rinna över. Bildligt talat.
Då såg min kroppsform värre ut än den gjorde utan och innan gördel. Värsta barbapappa.

Jag gick och slet och drog i den där gördeln hela vistelsen på stan och den satt så hårt också så efter ett tag fick jag ont i höfterna. Den tröck liksom in fööör mycket och tröck ut fööör mycket också för den delen.

Varm var den också, ingen vidare air-condition på den där prylen. Har man på sig den en hel dag får man nog svamp i varenda plogfåra man har man har på mellankroppen. Så en helkväll på dansgolvet med en gördel är nog inte att rekomendera... Jag vill bo i en svamp....

Fattar inte riktigt??

Alla pratar om att en gördel är så bra för smalheten, jag tycker att den mer bidrog till fetheten.

Så mr görrrdel ligger nu i en plastpåse någonstans i sverige. För på min kropp kommer han aldrig mer få sitta.

Gördel = Gör Del

Kommentarer

  1. Jag har sagt det förr och jag säger det igen:

    Du borde skriva en bok så roligt som du skriver!!! Du är grym!!

    // S

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

❤️

Ibland blöder mitt hjärta lite extra för vissa barn som jag möter i mitt arbete. Jag arbetar ju främst med barn med neuropsykiatriska funktionshinder. Ett arbete som jag verkligen brinner för. Oftast har det handlat om unga killar som jag får följa dagarna igenom årskurs efter årskurs. Jag jobbar hårt när det kommer till dessa ungdomar. Jag försöker förstå, förklara, skratta, gråta, vara arg, brottas, gömma mig för flygande inredning men framför allt så vänder  jag aldrig dessa barn ryggen. Jag kan bli kallad alla möjliga hemska glåpord men jag står där och tycker om dem så in i helvete ändå. Och jag Visar det! Jag vet att hen inte "menar" det.. Kanske i stundens hetta men mest  för att testa mig. Se om jag står kvar, Men Jag ger mig inte. Jag utväntar stormen och står där lika stadig som innan. Jag är konsekvent och tydlig med de regler jag satt upp för vårt samarbete och viker mig inte en tum. Jag är kärleksfull och omtänksam och kan ge belöningar som kanske inte är

Mutt-prutt

Sitter och tittar i min mobil och hittar ett blogginlägg som jag skrivit för en månad sen men glömt lägga in, eller så kändes det inte lämpligt att lägga in just då.. Men nu när jag läste det så skrattade jag gott och tycker att inlägget är värt att läsas! Jag och en kollega satt bakom ett rött hus, någonstans i Järna. Vi sitter och samtalar om livet. Jag uppmärksammar henne på att nu kommer det en fis. -åh nej, sa jag. Det blev en framåt-prutt. Min kollega tittade konstigt på mig, ni vet den där blicken som är helt tom men ändå full av förvåning. -ja ja, har du aldrig fått en sån, ljuger du! säger jag -vadå?, säger hon. -du vet , en sån där prutt som vandrar framåt och ibland fastnar. Så man måste gå som om man har en jättetight kjol på sig för att få bort den. Hon tittar fortfarande konstigt på mig. -Men lägg av för fan, säger jag! Ok, säger hon. Det kanske jag har, men jag har väl liksom aldrig döpt den! Haha! Oj, vad jag skrattade gott! Jag har fler namn för den där