Fortsätt till huvudinnehåll

Nu ska vi se...

Idag är alltså dagen D, dagen att starta MIN blogg, helt sjukt att jag ska börja blogga, but here we go:)

Kanske ska berätta lite om hur mitt liv ser ut. Jag har en Sambo, Magnus. Tillsammans har vi en dotter vid namn Thilde på 3 mån. Jag har sen en tidigare relation en dotter,My 9år, som förövrigt är världens smartaste lilla gullunge. Magnus har oxå fler barn sen en tidigare relation. Cassandra 14 jordsnurr och Amanda 12.

My är hos oss varannan vecka, Amanda och Cassandra är här varannan helg. Det ska tillläggas att vi bor i en 3,a på 70 kvm, vilket kan jgöra mig helt galen ibland.. men men, finns det hjärterum.. bla bla bla. JAG VILL FLYTTA!!

Iallafall så har My pappavecka den här veckan vilket innebär att jag och Thilde går i pjyamas fram till 12.00. Gött de!

När Mysan är här är vi uppe med tuppen(t o m tidigare) och är klara för att följa My till skolan som börjar 08.15, om hon inte får för sig att promenera själv eller ta bussen.

Så just nu sitter jag här med MIN blogg,en kopp kaffe ch en väldigt röd morgonrock och ser fram emot att börja mitt nya bloggarliv. Jag börjar så här så får vi se vad det blir av det...


Tjipp tjopp så länge..

Kommentarer

  1. Du är absolut härligaste Frida jag någonsin träffat på, ska bli ett sant nöje att kolla in på din fina blogg lite då å då....

    Massor me kramar från Jenny u know who...buu

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

❤️

Ibland blöder mitt hjärta lite extra för vissa barn som jag möter i mitt arbete. Jag arbetar ju främst med barn med neuropsykiatriska funktionshinder. Ett arbete som jag verkligen brinner för. Oftast har det handlat om unga killar som jag får följa dagarna igenom årskurs efter årskurs. Jag jobbar hårt när det kommer till dessa ungdomar. Jag försöker förstå, förklara, skratta, gråta, vara arg, brottas, gömma mig för flygande inredning men framför allt så vänder  jag aldrig dessa barn ryggen. Jag kan bli kallad alla möjliga hemska glåpord men jag står där och tycker om dem så in i helvete ändå. Och jag Visar det! Jag vet att hen inte "menar" det.. Kanske i stundens hetta men mest  för att testa mig. Se om jag står kvar, Men Jag ger mig inte. Jag utväntar stormen och står där lika stadig som innan. Jag är konsekvent och tydlig med de regler jag satt upp för vårt samarbete och viker mig inte en tum. Jag är kärleksfull och omtänksam och kan ge belöningar som kanske inte är

Mutt-prutt

Sitter och tittar i min mobil och hittar ett blogginlägg som jag skrivit för en månad sen men glömt lägga in, eller så kändes det inte lämpligt att lägga in just då.. Men nu när jag läste det så skrattade jag gott och tycker att inlägget är värt att läsas! Jag och en kollega satt bakom ett rött hus, någonstans i Järna. Vi sitter och samtalar om livet. Jag uppmärksammar henne på att nu kommer det en fis. -åh nej, sa jag. Det blev en framåt-prutt. Min kollega tittade konstigt på mig, ni vet den där blicken som är helt tom men ändå full av förvåning. -ja ja, har du aldrig fått en sån, ljuger du! säger jag -vadå?, säger hon. -du vet , en sån där prutt som vandrar framåt och ibland fastnar. Så man måste gå som om man har en jättetight kjol på sig för att få bort den. Hon tittar fortfarande konstigt på mig. -Men lägg av för fan, säger jag! Ok, säger hon. Det kanske jag har, men jag har väl liksom aldrig döpt den! Haha! Oj, vad jag skrattade gott! Jag har fler namn för den där