Fortsätt till huvudinnehåll

Helan går


My har pratat om kräftor sen i julas. Igår var det äntligen dags.
Jag hade febrilt letat efter kräftskivegrejer under dagen. KräftskivegrejSäsongen verkade dock vara över och förbi så det fick bli ett par vanliga partyhattar,
ja ja..

Magnus äter tyvärr inte kräftor så det fick bli en ost och skinkpaj till honom. Men han var ändoch iklädd partyhatt.

Men gu va gött de va med kräftor, My och jag var alldeles svampiga om fingrarna när vi va klara. Thilde hade hunnit spy och somnat med parthatten på. Magnus tröttnade nog på oss och lukten så han gick och la sig på spikmattan i fillingarna. My hade satt partyhattarna alá Madonna och sörrplade så det ekade i köket. Och när jag satt där med en klo i munnen och partyhatten på sniskan och såg mig omkring i kaoset tänkte jag : Nu skulle det suttit fint med en snaps eller 3!

Vilken härlig familj jag har alltså:)

Partyhattarna behöll vi på under hela kvällen, Thilde fick dock dispans eftersom det va lite svårt att sova med struten på.

Jag däremot hade två strutar som flyttades runt på skallen. Och då händer det. Jag böjer mig fram för att plocka upp något och strutH-vetet slår i väggen. Dessa strutar, ska jag tala om för er, är tillverkad en ganska rustik kartong med kraftigt slipad kant. Kanten tränger in i pannskinnet och avlämnar ett svidande och rött halvmånsmärke. My skrattade så hon höll på att kissa på sig. Fasen va ont det gjorde. Hade jag bott i USA hade jag förmodligen stämt partyhattstillverkaren.

Kräftskivan var officiellt över efter Idol, då vi förövrigt tröck i oss morötter och dipp (vi försöker hålla igen lite). My gick och la sig självmant, kors i taket. Hon var så mätt och trött.

summa summarum så känner jag mig nöjd efter gårdagen.










Men du, Hedlund. (sällskapsresan)

















Kommentarer

  1. Kräftor är det underbaraste som finns nästan i matväg vill säga.))))

    My me partyhattarna toppen bild:)))

    SvaraRadera
  2. visst är det gött:)

    Ja, hon är bara för söt...

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

❤️

Ibland blöder mitt hjärta lite extra för vissa barn som jag möter i mitt arbete. Jag arbetar ju främst med barn med neuropsykiatriska funktionshinder. Ett arbete som jag verkligen brinner för. Oftast har det handlat om unga killar som jag får följa dagarna igenom årskurs efter årskurs. Jag jobbar hårt när det kommer till dessa ungdomar. Jag försöker förstå, förklara, skratta, gråta, vara arg, brottas, gömma mig för flygande inredning men framför allt så vänder  jag aldrig dessa barn ryggen. Jag kan bli kallad alla möjliga hemska glåpord men jag står där och tycker om dem så in i helvete ändå. Och jag Visar det! Jag vet att hen inte "menar" det.. Kanske i stundens hetta men mest  för att testa mig. Se om jag står kvar, Men Jag ger mig inte. Jag utväntar stormen och står där lika stadig som innan. Jag är konsekvent och tydlig med de regler jag satt upp för vårt samarbete och viker mig inte en tum. Jag är kärleksfull och omtänksam och kan ge belöningar som kanske inte är

Mutt-prutt

Sitter och tittar i min mobil och hittar ett blogginlägg som jag skrivit för en månad sen men glömt lägga in, eller så kändes det inte lämpligt att lägga in just då.. Men nu när jag läste det så skrattade jag gott och tycker att inlägget är värt att läsas! Jag och en kollega satt bakom ett rött hus, någonstans i Järna. Vi sitter och samtalar om livet. Jag uppmärksammar henne på att nu kommer det en fis. -åh nej, sa jag. Det blev en framåt-prutt. Min kollega tittade konstigt på mig, ni vet den där blicken som är helt tom men ändå full av förvåning. -ja ja, har du aldrig fått en sån, ljuger du! säger jag -vadå?, säger hon. -du vet , en sån där prutt som vandrar framåt och ibland fastnar. Så man måste gå som om man har en jättetight kjol på sig för att få bort den. Hon tittar fortfarande konstigt på mig. -Men lägg av för fan, säger jag! Ok, säger hon. Det kanske jag har, men jag har väl liksom aldrig döpt den! Haha! Oj, vad jag skrattade gott! Jag har fler namn för den där