Fortsätt till huvudinnehåll

En historia från 2008




Jag och min bror var och fiskade i en sjö som inte är större än två fotbollsplaner. Jag kommer aldrig mer bada där...
Ungarna skrek och grannarna i skogen har fått något att tala om för sina barn och barnbarn. För eftersom vi inte hade motorsågen med oss (den fick inte plats i systempåsen med metreven i), så la vi fångsten på taket av bilen och surrade fast den med en kättning innan vi for hem till stugan där mamma grävde en grop på 4 x 2 meter. Här skulle rökas fisk!


Det hade förstås varit gott med inkokt fisk, men det fanns inte vatten i brunnen så det räckte till. Inte heller någon kastrull stor nog för ändamålet. Och eftersom min vän Terese praktiskt taget skrek att det var strängeligen förbjudet att såga i vår fisk så fanns det inga alternativ. Det svenska rekordet skulle inte gälla då enligt henne.


Men till slut fick våra vänner och familj veta det, som ni med öga för detaljer säkert redan noterat och uppmärksammat; Jag och brorsan är ett par riktigt fula fiskar...med humor dessutom.


På återseende


/Eder egen
Frida "flötet" Fiskrensson


Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

❤️

Ibland blöder mitt hjärta lite extra för vissa barn som jag möter i mitt arbete. Jag arbetar ju främst med barn med neuropsykiatriska funktionshinder. Ett arbete som jag verkligen brinner för. Oftast har det handlat om unga killar som jag får följa dagarna igenom årskurs efter årskurs. Jag jobbar hårt när det kommer till dessa ungdomar. Jag försöker förstå, förklara, skratta, gråta, vara arg, brottas, gömma mig för flygande inredning men framför allt så vänder  jag aldrig dessa barn ryggen. Jag kan bli kallad alla möjliga hemska glåpord men jag står där och tycker om dem så in i helvete ändå. Och jag Visar det! Jag vet att hen inte "menar" det.. Kanske i stundens hetta men mest  för att testa mig. Se om jag står kvar, Men Jag ger mig inte. Jag utväntar stormen och står där lika stadig som innan. Jag är konsekvent och tydlig med de regler jag satt upp för vårt samarbete och viker mig inte en tum. Jag är kärleksfull och omtänksam och kan ge belöningar som kanske inte är

Mutt-prutt

Sitter och tittar i min mobil och hittar ett blogginlägg som jag skrivit för en månad sen men glömt lägga in, eller så kändes det inte lämpligt att lägga in just då.. Men nu när jag läste det så skrattade jag gott och tycker att inlägget är värt att läsas! Jag och en kollega satt bakom ett rött hus, någonstans i Järna. Vi sitter och samtalar om livet. Jag uppmärksammar henne på att nu kommer det en fis. -åh nej, sa jag. Det blev en framåt-prutt. Min kollega tittade konstigt på mig, ni vet den där blicken som är helt tom men ändå full av förvåning. -ja ja, har du aldrig fått en sån, ljuger du! säger jag -vadå?, säger hon. -du vet , en sån där prutt som vandrar framåt och ibland fastnar. Så man måste gå som om man har en jättetight kjol på sig för att få bort den. Hon tittar fortfarande konstigt på mig. -Men lägg av för fan, säger jag! Ok, säger hon. Det kanske jag har, men jag har väl liksom aldrig döpt den! Haha! Oj, vad jag skrattade gott! Jag har fler namn för den där