Fredag förmiddag begav sig jag och mistluren för att hämta Lotta, nu även kallad mögelosten, inför helgens handling. I bilen på väg dit killade de till på halsen och jag trodde att det var mitt kraftiga håravfall som gjorde sig påmint. Väl framme hos Lotta visade det sig att det var en vettvillig pissmyra som klättrat på halsen och som jag viftade ner i urringningen. Den lilla terroristen bet/pissade på mig, fasen vad ont det gjorde. Och i den stunden greps jag av panik och tyckte att det kliade på hela kroppen. Jag letade hysteriskt igenom bilen efter ett bo. Utan att hitta något. Men jag höll ögonen öppna resten av bilfärden.
Det var alltså bara början….
När vi kom fram till affären gick vi fram till de där bra kundvagnarna med inbyggd babystol.
Vi pressade in femkronan i hålet och där satt den fast. Även den där flärpen som ska åka ut på baksidan satt fast. Ingenting fungerade. Vi tillkallade personal. Hon sa
- Jag ska hämta tången!
Det visade sig att man måste lämna en depositionsavgift och få en pollett till vagnen. Den lilla butiksmänniskan pekade lite uppmanade på en relativt stor skylt som vi missat… ops!
När vi handlat klart begav vi oss till Mc Donald men kön var för lång så vi backade ut och åkte till apoteken Röda näsan i istället. Kling klong!
Det fick bli MAX istället efter det, det var första gången för oss båda så vi brände förbi själva "beställningspinnen" och fick backa tillbaka. Och till vår stora förvåning hade dom inte Big Mac på placet. Vår beställning tog ca 10 min att framföra och rösten i pinnen blev ”lite” irriterad och sa
– Bestäm er nu!
Och vi bara skrattade. Måste ha ekat fint inne i beställningsbåset (eller va de nu kan heta).
Eftersom vi ofta hamnar i konstiga situationer i trafiken så ställde Lotta sig frågan
- Undra hur många vi har varit nära att dö utan att veta om det?
Varpå jag svarar.
- ja, vi har nog fler näradöden-upplevelser än vi anar.
Och precis i det ögonblicket mina vänner, glider det upp en likbil bakom oss. Ni förstår att det hysteriska skrattanfallet var ett faktum.
Det hände så mycket mer den dagen men….. Vi pratar inte mer om eländet!!!
På återseende
Ps. Telefonen funkar igen:)
Det var alltså bara början….
När vi kom fram till affären gick vi fram till de där bra kundvagnarna med inbyggd babystol.
Vi pressade in femkronan i hålet och där satt den fast. Även den där flärpen som ska åka ut på baksidan satt fast. Ingenting fungerade. Vi tillkallade personal. Hon sa
- Jag ska hämta tången!
Det visade sig att man måste lämna en depositionsavgift och få en pollett till vagnen. Den lilla butiksmänniskan pekade lite uppmanade på en relativt stor skylt som vi missat… ops!
När vi handlat klart begav vi oss till Mc Donald men kön var för lång så vi backade ut och åkte till apoteken Röda näsan i istället. Kling klong!
Det fick bli MAX istället efter det, det var första gången för oss båda så vi brände förbi själva "beställningspinnen" och fick backa tillbaka. Och till vår stora förvåning hade dom inte Big Mac på placet. Vår beställning tog ca 10 min att framföra och rösten i pinnen blev ”lite” irriterad och sa
– Bestäm er nu!
Och vi bara skrattade. Måste ha ekat fint inne i beställningsbåset (eller va de nu kan heta).
Eftersom vi ofta hamnar i konstiga situationer i trafiken så ställde Lotta sig frågan
- Undra hur många vi har varit nära att dö utan att veta om det?
Varpå jag svarar.
- ja, vi har nog fler näradöden-upplevelser än vi anar.
Och precis i det ögonblicket mina vänner, glider det upp en likbil bakom oss. Ni förstår att det hysteriska skrattanfallet var ett faktum.
Det hände så mycket mer den dagen men….. Vi pratar inte mer om eländet!!!
På återseende
Ps. Telefonen funkar igen:)
Skönt va att telefonen funkar...jag förstår inte att allt händer dig..och tur är väl det för jag vill inte dela alla dina upplevelser det är ju för tokstolligt...men jättekula att läsa om...kramizar/Karin
SvaraRaderaNi är ju otroliga att ni vågar er ut tillsammans hahhahahhhah puss puss / Ida
SvaraRadera