Fortsätt till huvudinnehåll

Im singing in the rain

Vaknade vid 04.00 av att regnet slog mot fönstret. Det var tydligen inte bara jag som vaknat av oväsendet. Thilde var också vaken. Hon har dessutom kommit på hur man får ut ena foten genom splälorna på sängen.
Så i ca 30 min låg jag och petade in den där lilla foten som letade sig ut.
Tillslut blev hon arg och ville ha välling.

Mysan hade bestämt sig för att gå till skolan idag, och det var enbart för att få ta med sig nya mobilen tilll skolan. Hon får bara ta med sig mobilen om hon ska promenera till skolan nämligen.
Så på med gummistövlar, regnjacka och paraply. Mobilen stoppade hon i fickan och hon rinde mig precis när hon skuttat ner för dom tre lååånga trapporna 30 sekunder senare:)

Igår hade jag tvättstugan, hann allt torka i det helt värdelösa torksåpet? Nej! Så nu ser vårat hem ut som en klädesbutik. Det hänger kläder överallt, t o m på kökslampan, så inga spontanbesök hit idag tack.
Dessutom är luftfuktigheten ungefär på 90% här inne, lite vakna-i-tält känsla över det hela. Det passar ju bra eftersom spisen gick sönder igår, kanske ska leta fram ett stormkök så blir campingfeelingen riktigt hög här.



Varför ska allt gå sönder samtidigt, undrar jag, nu när jag sitter i soffan och hör att tvättmaskinsh-vetet stannat där inne. Måste gå och kolla......

Japp, kaputt! Ahhhhhhh!!!!

Måste göra något åt det här nu... *skrattanfall*

tjipp
*

Kommentarer

  1. Jag tror jag skrattar ihjäl mig. Är det inte det ena så är det det andra. Men "se positivt" på det. Eller var det inte så det var???hade inte tvääten hängt där så kanske du hade haft alldeles för torr luft i lägenheten, tänk oxå på att det är bra med dämpad belysning i köket, man kan ju få fel på ögonen vid för ljust ljus,,bla. kläderna blir oxå genomluftade. kram kram/Karin

    SvaraRadera
  2. japp precis Karin:) Positiva tankar:)

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Så var det dax

Ja, idag flyttade min chef ut, så vi är numera särbos. Vi skildes åt som vänner trots att att han drog ur kabeln ur min dator precis när jag satt med ett viktigt dokument som givetvis inte sparades. kommer du slå in näsbenet på mig nu? Undrade han. Nä, nu gör vi den här separationen så bra det bara går och håller god ton mot varandra, sa jag. Han svarade – Ja, du kan ju det här med separationer, det här är min första. Jag vet inte hur jag ska betee mig. Ta bara din kartong och gå, sa jag och la baksidan av handen mot min panna bara gå.... Men Frida, ska jag inte glömma något så jag måste komma tillbaka, en orsak för att komma hit igen? Jamen lämna den där fula plast orkidèen då om det känns bättre.. Han lyfte sin kartong i ett skratt och lunkade iväg. 30 minuter senare var han tillbaka för att hämta blomman och höra hur jag mådde.. haha.. Nu vidare till en helt annan sak...en liten mer allvarlig sak. I går tog jag mod till mig att p...

Dan före dan

Idag är det da'n före skära-bort-något-från-kroppen-dagen. Är lite spänd på vad som komma skall men förhoppningsvis är det bara en kondylombakterie som blossat upp.. Nä, det är inget att skoja om, men ibland måste man se saker från den humoristiska sidan för att orka med... Helgen har passerat och den var mysig och fantastisk på alla sätt och vis. I lördags var hela familjen,och en yxa, ute i skog och mark och skövlade skog. Nä, vi betedde oss som sig bör och tog grenar och stockar som redan låg på marken som vi gick loss på med yxan. Det var ljusstaketillverkning som gällde eftersom vi tidigare i veckan varit på schurgard  och inte hittat en enda julgrej. Förutom två ljuskulor och 2 tomtar. Det andra Står väl längst in under ett bord eller liknande. Ja, då fick det bli egentillverkade grejer.. Jo då, jag Köpte lite stjärnor på rusta också till fönstren, kändes lite överkurs att sitta och göra stjärnor oxå, någon hejd får det vara. På söndagen var det bakning för hela slanten. ...
Ja, då var man singel och enastående mamma igen. Många har undrar och ja, så är det. Ibland kan man komma till insikt med att man inte var ämnade för varandra. Att den man levt ihop med kanske inte riktigt var den man trodde i slutändan. Jag är glad att det visade sig nu och inte om 5 år. Och att bli huggen i ryggen det sista man blev gjorde beslutet lättare än någonsin. Det var som att en kringresande varieté som spelade hysterisk musik och den skäggiga damen sa i gäll röst - gick du på den där, Frida.. Och så skrattade de.. Jag gav dem det längsta fingret jag har på min hand och gick med rak rygg därifrån. Det som svider är dem två små barnen som jag lämnat efter mig. De är inte mina men i hjärtat är de det❤️❤️ Men jag mår bra, bättre än jag gjort på länge faktiskt. Jag och barnen har fått en härlig och fin trea på stan, men just nu bor vi hos syrran. Trångt men mysigt! Finns det hjärterum så finns det stjärterum som man brukar säga. Ser fram emot vår framtid tillsamman...