Fortsätt till huvudinnehåll

The helg

Ja, nu är glada helgen slut slut slut.....

Har i helgen lyckats få ut hårddisken ur datorn. Att öppna fronten på datan borde nog ha gjort för ganska länge sen insåg jag. Jag ljuger inte om jag säger att dammet som infann sig där fyllde en hel 3 liters fryspåse. Hm! kanske därför den la av konstaterade vi. Ja hur som helt så är det fixat nu och snart ska hårddisken ut och resa. Destination: Östersund!







Jag har inhandlat mig ett par nya stövlar i helgen också. Att köpa stövlar som passar mig är ingen lätt match. Själva skostorleken är det inga problem med. Det är mina feta vader som är för feta helt enkelt.
Men dessa stövlar satt helt perfekt. Likt askungen gled foten och den feta vaden i felfritt.
Lycklig skuttade jag hem och visade stolt upp dom för Magnus.
Och det var då jag såg det:




Jag som trodde att jag blivit smalare... ICKE, det var skaftet som blivit mer fetanpassat.
Ja ja, jag kommer ju knappast ha den lappen hängandes på dojjan när den ska användas.
Hellre fet än ful som jag brukar säga:)

I söndags var familjen på Bodaborg i Oxelösund.
Thilde fick dock stanna hemma med Moster Lotta. Hon hade varit glad hela dagen:)
Vi andra fem klättrade, hängde, pillade, klurade och tänkte i 6 timmar. Det var jätte kul och Vi klarade oss oskadda under dagen (kors i taket)
Det ända missödet som hände var att My inte kom ner från en höjd. Jag och Magnus befann oss instängda i ett annat rum och panik uppstod. My kom dock ut efter att personal låst upp och magnus bar ner henne. Några pussar och kramar senare var allt bra igen.




Och nu till slutklämmen, skulle dra på mig mina "smalstövlar" nu på eftermiddagen.
Guess What! Dragskedjeupppdragningsgrejen lossnade. Jag blev inte ett dugg förvånad.


Skitskor!!!!!!!!











*

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Så var det dax

Ja, idag flyttade min chef ut, så vi är numera särbos. Vi skildes åt som vänner trots att att han drog ur kabeln ur min dator precis när jag satt med ett viktigt dokument som givetvis inte sparades. kommer du slå in näsbenet på mig nu? Undrade han. Nä, nu gör vi den här separationen så bra det bara går och håller god ton mot varandra, sa jag. Han svarade – Ja, du kan ju det här med separationer, det här är min första. Jag vet inte hur jag ska betee mig. Ta bara din kartong och gå, sa jag och la baksidan av handen mot min panna bara gå.... Men Frida, ska jag inte glömma något så jag måste komma tillbaka, en orsak för att komma hit igen? Jamen lämna den där fula plast orkidèen då om det känns bättre.. Han lyfte sin kartong i ett skratt och lunkade iväg. 30 minuter senare var han tillbaka för att hämta blomman och höra hur jag mådde.. haha.. Nu vidare till en helt annan sak...en liten mer allvarlig sak. I går tog jag mod till mig att p...

Dan före dan

Idag är det da'n före skära-bort-något-från-kroppen-dagen. Är lite spänd på vad som komma skall men förhoppningsvis är det bara en kondylombakterie som blossat upp.. Nä, det är inget att skoja om, men ibland måste man se saker från den humoristiska sidan för att orka med... Helgen har passerat och den var mysig och fantastisk på alla sätt och vis. I lördags var hela familjen,och en yxa, ute i skog och mark och skövlade skog. Nä, vi betedde oss som sig bör och tog grenar och stockar som redan låg på marken som vi gick loss på med yxan. Det var ljusstaketillverkning som gällde eftersom vi tidigare i veckan varit på schurgard  och inte hittat en enda julgrej. Förutom två ljuskulor och 2 tomtar. Det andra Står väl längst in under ett bord eller liknande. Ja, då fick det bli egentillverkade grejer.. Jo då, jag Köpte lite stjärnor på rusta också till fönstren, kändes lite överkurs att sitta och göra stjärnor oxå, någon hejd får det vara. På söndagen var det bakning för hela slanten. ...
Ja, då var man singel och enastående mamma igen. Många har undrar och ja, så är det. Ibland kan man komma till insikt med att man inte var ämnade för varandra. Att den man levt ihop med kanske inte riktigt var den man trodde i slutändan. Jag är glad att det visade sig nu och inte om 5 år. Och att bli huggen i ryggen det sista man blev gjorde beslutet lättare än någonsin. Det var som att en kringresande varieté som spelade hysterisk musik och den skäggiga damen sa i gäll röst - gick du på den där, Frida.. Och så skrattade de.. Jag gav dem det längsta fingret jag har på min hand och gick med rak rygg därifrån. Det som svider är dem två små barnen som jag lämnat efter mig. De är inte mina men i hjärtat är de det❤️❤️ Men jag mår bra, bättre än jag gjort på länge faktiskt. Jag och barnen har fått en härlig och fin trea på stan, men just nu bor vi hos syrran. Trångt men mysigt! Finns det hjärterum så finns det stjärterum som man brukar säga. Ser fram emot vår framtid tillsamman...