Fortsätt till huvudinnehåll

Helan går


My har pratat om kräftor sen i julas. Igår var det äntligen dags.
Jag hade febrilt letat efter kräftskivegrejer under dagen. KräftskivegrejSäsongen verkade dock vara över och förbi så det fick bli ett par vanliga partyhattar,
ja ja..

Magnus äter tyvärr inte kräftor så det fick bli en ost och skinkpaj till honom. Men han var ändoch iklädd partyhatt.

Men gu va gött de va med kräftor, My och jag var alldeles svampiga om fingrarna när vi va klara. Thilde hade hunnit spy och somnat med parthatten på. Magnus tröttnade nog på oss och lukten så han gick och la sig på spikmattan i fillingarna. My hade satt partyhattarna alá Madonna och sörrplade så det ekade i köket. Och när jag satt där med en klo i munnen och partyhatten på sniskan och såg mig omkring i kaoset tänkte jag : Nu skulle det suttit fint med en snaps eller 3!

Vilken härlig familj jag har alltså:)

Partyhattarna behöll vi på under hela kvällen, Thilde fick dock dispans eftersom det va lite svårt att sova med struten på.

Jag däremot hade två strutar som flyttades runt på skallen. Och då händer det. Jag böjer mig fram för att plocka upp något och strutH-vetet slår i väggen. Dessa strutar, ska jag tala om för er, är tillverkad en ganska rustik kartong med kraftigt slipad kant. Kanten tränger in i pannskinnet och avlämnar ett svidande och rött halvmånsmärke. My skrattade så hon höll på att kissa på sig. Fasen va ont det gjorde. Hade jag bott i USA hade jag förmodligen stämt partyhattstillverkaren.

Kräftskivan var officiellt över efter Idol, då vi förövrigt tröck i oss morötter och dipp (vi försöker hålla igen lite). My gick och la sig självmant, kors i taket. Hon var så mätt och trött.

summa summarum så känner jag mig nöjd efter gårdagen.










Men du, Hedlund. (sällskapsresan)

















Kommentarer

  1. Kräftor är det underbaraste som finns nästan i matväg vill säga.))))

    My me partyhattarna toppen bild:)))

    SvaraRadera
  2. visst är det gött:)

    Ja, hon är bara för söt...

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Så var det dax

Ja, idag flyttade min chef ut, så vi är numera särbos. Vi skildes åt som vänner trots att att han drog ur kabeln ur min dator precis när jag satt med ett viktigt dokument som givetvis inte sparades. kommer du slå in näsbenet på mig nu? Undrade han. Nä, nu gör vi den här separationen så bra det bara går och håller god ton mot varandra, sa jag. Han svarade – Ja, du kan ju det här med separationer, det här är min första. Jag vet inte hur jag ska betee mig. Ta bara din kartong och gå, sa jag och la baksidan av handen mot min panna bara gå.... Men Frida, ska jag inte glömma något så jag måste komma tillbaka, en orsak för att komma hit igen? Jamen lämna den där fula plast orkidèen då om det känns bättre.. Han lyfte sin kartong i ett skratt och lunkade iväg. 30 minuter senare var han tillbaka för att hämta blomman och höra hur jag mådde.. haha.. Nu vidare till en helt annan sak...en liten mer allvarlig sak. I går tog jag mod till mig att p...

Dan före dan

Idag är det da'n före skära-bort-något-från-kroppen-dagen. Är lite spänd på vad som komma skall men förhoppningsvis är det bara en kondylombakterie som blossat upp.. Nä, det är inget att skoja om, men ibland måste man se saker från den humoristiska sidan för att orka med... Helgen har passerat och den var mysig och fantastisk på alla sätt och vis. I lördags var hela familjen,och en yxa, ute i skog och mark och skövlade skog. Nä, vi betedde oss som sig bör och tog grenar och stockar som redan låg på marken som vi gick loss på med yxan. Det var ljusstaketillverkning som gällde eftersom vi tidigare i veckan varit på schurgard  och inte hittat en enda julgrej. Förutom två ljuskulor och 2 tomtar. Det andra Står väl längst in under ett bord eller liknande. Ja, då fick det bli egentillverkade grejer.. Jo då, jag Köpte lite stjärnor på rusta också till fönstren, kändes lite överkurs att sitta och göra stjärnor oxå, någon hejd får det vara. På söndagen var det bakning för hela slanten. ...
Ja, då var man singel och enastående mamma igen. Många har undrar och ja, så är det. Ibland kan man komma till insikt med att man inte var ämnade för varandra. Att den man levt ihop med kanske inte riktigt var den man trodde i slutändan. Jag är glad att det visade sig nu och inte om 5 år. Och att bli huggen i ryggen det sista man blev gjorde beslutet lättare än någonsin. Det var som att en kringresande varieté som spelade hysterisk musik och den skäggiga damen sa i gäll röst - gick du på den där, Frida.. Och så skrattade de.. Jag gav dem det längsta fingret jag har på min hand och gick med rak rygg därifrån. Det som svider är dem två små barnen som jag lämnat efter mig. De är inte mina men i hjärtat är de det❤️❤️ Men jag mår bra, bättre än jag gjort på länge faktiskt. Jag och barnen har fått en härlig och fin trea på stan, men just nu bor vi hos syrran. Trångt men mysigt! Finns det hjärterum så finns det stjärterum som man brukar säga. Ser fram emot vår framtid tillsamman...