God morgon
Vilken dag det blev igår. Jag och T tog en promenad till min syster som bor ca 2.5 km från oss. T låg i vagnen och snackade med Bamse och grabbarna nästan hela vägen. Väl framme hos syster började T pröva sina stämmband...hon blev skit förbannad rent ut sagt. Hon skrek (förutom en liten sovstund) ända tills vi gick hem. Vi vyssade,vankade,sjöng,men ICKE!
Jag och syrran försökte se på dokumentären "the secret" som jag förövrigt rekomenderar alla att se. Den handlar om att tänka positivt och hur våra tankar styr vår vardag. När man ser den inser man hur jä*** neggo man är hela tiden. Så nu ska jag tänka positivt, eller rättare sagt försöka.. kan säga att det inte var så lätt med en skrikande T i örat.. men huvudsaken är väl ändå att man försöker.
På väg hem var T nöjd, nöjd att återse sina polare, Bamse och lilleskutt. Hon var nöjd när vi kom en en stund också tills min vän Ida kom på besök och visade upp 9,an.. jaha, då var cirkusen igång igen. vilka röstresurser den lilla damen har alltså. Hon BRUKAR faktiskt inte låta så här! hörde jag mig själv säga. Låter precis som min mamma när hon ska försvara sina skällande hundar som ALLTID skäller.
Skrikandet pågick tills hon somnade på pappas smutsiga arbetsklädersarm vid 19.00 tiden.
Man måste ju vara helt slut efter att ha skrikit hela dagen, det skulle iallafall jag vara. Å andra sidan så var jag det ändå och sjönk ner i soffan som en värsta Biggest loser.
Tänkte faktiskt anmäla mig och syrran till programmet men såg i går att vi, tro det eller ej, är FÖR smala. Det är typ första gången i livet jag får använda den frasen. Dessutom hade vi nog blivit diskade för att vi skrattat för mycket. Skrattat åt oss själva OCH åt andra. Vi gör det inte för att vara elaka, det bara blir så. Våra skratt går inte heller helt obemärkt förbi, om jag säger så. Vi skrattar högt och innerligt och det går inte att stoppa. Dessutom hade vi blivit diskade för att dom hittat oss stå tjuvrökandes bakom ladan. Så, så här i efterhand var det väl tur att jag inte anmälde oss.
Thilde slog upp sina vackra blåa ögon samtidigt med Magnus väckarklocka i morse,kl 06.00. Hon log med hela ansiktet. pratade, skrattade och sög på sina små nävar och helt plötsligt.... AHHHH!!! så började hon skrika... igen.
POSITIVA TANKAR, POSITIVA TANKAR.
Så nu ser jag fram emot att T ska vakna glad och nöjd efter sin lilla morgontupplur som pågår för fullt:) :/
I kväll ska jag hänga med My på hennes första karatelektion, spännade!
Idag är en bra dag:)
Bonzai frida-san
Vilken dag det blev igår. Jag och T tog en promenad till min syster som bor ca 2.5 km från oss. T låg i vagnen och snackade med Bamse och grabbarna nästan hela vägen. Väl framme hos syster började T pröva sina stämmband...hon blev skit förbannad rent ut sagt. Hon skrek (förutom en liten sovstund) ända tills vi gick hem. Vi vyssade,vankade,sjöng,men ICKE!
Jag och syrran försökte se på dokumentären "the secret" som jag förövrigt rekomenderar alla att se. Den handlar om att tänka positivt och hur våra tankar styr vår vardag. När man ser den inser man hur jä*** neggo man är hela tiden. Så nu ska jag tänka positivt, eller rättare sagt försöka.. kan säga att det inte var så lätt med en skrikande T i örat.. men huvudsaken är väl ändå att man försöker.
På väg hem var T nöjd, nöjd att återse sina polare, Bamse och lilleskutt. Hon var nöjd när vi kom en en stund också tills min vän Ida kom på besök och visade upp 9,an.. jaha, då var cirkusen igång igen. vilka röstresurser den lilla damen har alltså. Hon BRUKAR faktiskt inte låta så här! hörde jag mig själv säga. Låter precis som min mamma när hon ska försvara sina skällande hundar som ALLTID skäller.
Skrikandet pågick tills hon somnade på pappas smutsiga arbetsklädersarm vid 19.00 tiden.
Man måste ju vara helt slut efter att ha skrikit hela dagen, det skulle iallafall jag vara. Å andra sidan så var jag det ändå och sjönk ner i soffan som en värsta Biggest loser.
Tänkte faktiskt anmäla mig och syrran till programmet men såg i går att vi, tro det eller ej, är FÖR smala. Det är typ första gången i livet jag får använda den frasen. Dessutom hade vi nog blivit diskade för att vi skrattat för mycket. Skrattat åt oss själva OCH åt andra. Vi gör det inte för att vara elaka, det bara blir så. Våra skratt går inte heller helt obemärkt förbi, om jag säger så. Vi skrattar högt och innerligt och det går inte att stoppa. Dessutom hade vi blivit diskade för att dom hittat oss stå tjuvrökandes bakom ladan. Så, så här i efterhand var det väl tur att jag inte anmälde oss.
Thilde slog upp sina vackra blåa ögon samtidigt med Magnus väckarklocka i morse,kl 06.00. Hon log med hela ansiktet. pratade, skrattade och sög på sina små nävar och helt plötsligt.... AHHHH!!! så började hon skrika... igen.
POSITIVA TANKAR, POSITIVA TANKAR.
Så nu ser jag fram emot att T ska vakna glad och nöjd efter sin lilla morgontupplur som pågår för fullt:) :/
I kväll ska jag hänga med My på hennes första karatelektion, spännade!
Idag är en bra dag:)
Bonzai frida-san
Karate, va kul :) haha, jag vet tilde skriker typ 24-7
SvaraRaderaVill höra allt om karaten!
SvaraRaderaKram/Syrran