I söndags bestämde vi oss för att ta med barnen ut och grilla... Jag ordnade med kaffe medans Tomas åkte iväg och köpte korv och engångsgrill. Jag klädde på småbarnen och vi tog Soppåsen och gick mot bilen. Som vanlig låste jag upp soprummet och vi gick in. In gick vi i samlad trupp för att gemensamt kasta soporna, som vi alltid gör. Klart, ut och så igen med dörren och låsa... Jag låste och skulle dra ut nyckeln, men icke! Den satt benhårt i låset. Jag slet och jag drog men det gick inte. Jag svor och skrattade om vart annat!
Jag ringde Tomas som Stog med korv och grill på Ica och berättade vad som hade hänt
-alltså, det där har aldrig hänt förut, utbrast han. Jag kommer snart!
Ungarna började frysa och jag slet i mitt armod svett för att få loss den där satans nyckeln men utan att lyckas.
Tomas kom och försökte göra en insats med 556, men den satt likt kung Arthurs svärd i sin sten. Roland, Boklidsvägens hustomte kom till förstärkning med låsolja och hammare men icke.. Den hade beslutat sig för att sitta där! Kanske för evigt!
Hur som helst så blev den sittandes där medan vi och korven åkte mot nya äventyr. Barnen var glada och vi likaså. Fram med grillen, bort med kartongen som omslöt hela grillen och så tände vi..
Voff!
Så var det över... Inte en låga i grillen så långt ögat nådde. Vi gjorde våra försök att antända grillen med kartongbitar, men Nix. Så Tomas for iväg för att köpa tändvätska. Väl framme på affären talade han om vilka dåliga grillar dem hade för personalen och att han ville köpa tändvätska till skiten! Han inser just i den stunden att han inte hade någon plånbok med sig.. Så han lämnade affären med snabba och hårda steg.. Utan tändvätska...
Samtidigt på en strand en bit därifrån skriker barnen efter korv. En kvinna i 36 års åldern springer runt med en engångsgrill för att finna lä. I sina försök att lyckas hade hon nog kommit upp i en promenad på 2 km. Hon försöker få fjutt på alla möjliga sätt.. Kartong, kvitton, löv och gräs, och tänkte för en kort sekund tända eld på sin egen mössa för att få fyr. Men nej, hon var ju tvungen att behålla lugnet framför barnen. Hennes tumme var öm efter att försökt tända en tändare 478 gånger i storm! Barnen blev kissnödiga, hungriga och kalla. Och kvinnan såg sig själv sittandes i ett rum med äggkartonger och en skjorta med spännen på ryggen om hon inte slutade snart så..
Tillslut gav hon upp och började leka kull med barnen i stället!
Då kommer Tomas som varit hemma och hämtat den sista fjuttiga lilla droppen tändvätska som fanns kvar från sommarens härliga grillkvällar. Nu gick allt väldigt fort. Grilla korv, äta, dricka, i speed.. Vi liksom grillade korven i lågorna...Innan vi visste ordet av satt vi i bilen, proppmätta, på väg till brandstationen för att värma våra frusna kroppar i bastun.
Riktigt skönt och mysigt var det.. Thilde mös och kunde nog ha bastat hela kvällen om hon fick välja. Eller "pasta" som Thilde själv sa.
När vi kom hem satt nyckeln kvar i sopdörrens lås och alla 6 familjemedlemmar skrattade gott när vi passerade den.
I morse när alla skulle i väg satt den fortfarande kvar och när jag kom hem så var både nyckel och lås borta...ett stort hål bara.. Tänk vad jag kan lyckas med det mesta.
Behöver faktiskt gå och kasta lite sopor nu när jag tänker efter... Eller så får Tomas göra det när han kommer hem... Det är nog säkrast!
Jag ringde Tomas som Stog med korv och grill på Ica och berättade vad som hade hänt
-alltså, det där har aldrig hänt förut, utbrast han. Jag kommer snart!
Ungarna började frysa och jag slet i mitt armod svett för att få loss den där satans nyckeln men utan att lyckas.
Tomas kom och försökte göra en insats med 556, men den satt likt kung Arthurs svärd i sin sten. Roland, Boklidsvägens hustomte kom till förstärkning med låsolja och hammare men icke.. Den hade beslutat sig för att sitta där! Kanske för evigt!
Hur som helst så blev den sittandes där medan vi och korven åkte mot nya äventyr. Barnen var glada och vi likaså. Fram med grillen, bort med kartongen som omslöt hela grillen och så tände vi..
Voff!
Så var det över... Inte en låga i grillen så långt ögat nådde. Vi gjorde våra försök att antända grillen med kartongbitar, men Nix. Så Tomas for iväg för att köpa tändvätska. Väl framme på affären talade han om vilka dåliga grillar dem hade för personalen och att han ville köpa tändvätska till skiten! Han inser just i den stunden att han inte hade någon plånbok med sig.. Så han lämnade affären med snabba och hårda steg.. Utan tändvätska...
Samtidigt på en strand en bit därifrån skriker barnen efter korv. En kvinna i 36 års åldern springer runt med en engångsgrill för att finna lä. I sina försök att lyckas hade hon nog kommit upp i en promenad på 2 km. Hon försöker få fjutt på alla möjliga sätt.. Kartong, kvitton, löv och gräs, och tänkte för en kort sekund tända eld på sin egen mössa för att få fyr. Men nej, hon var ju tvungen att behålla lugnet framför barnen. Hennes tumme var öm efter att försökt tända en tändare 478 gånger i storm! Barnen blev kissnödiga, hungriga och kalla. Och kvinnan såg sig själv sittandes i ett rum med äggkartonger och en skjorta med spännen på ryggen om hon inte slutade snart så..
Tillslut gav hon upp och började leka kull med barnen i stället!
Då kommer Tomas som varit hemma och hämtat den sista fjuttiga lilla droppen tändvätska som fanns kvar från sommarens härliga grillkvällar. Nu gick allt väldigt fort. Grilla korv, äta, dricka, i speed.. Vi liksom grillade korven i lågorna...Innan vi visste ordet av satt vi i bilen, proppmätta, på väg till brandstationen för att värma våra frusna kroppar i bastun.
Riktigt skönt och mysigt var det.. Thilde mös och kunde nog ha bastat hela kvällen om hon fick välja. Eller "pasta" som Thilde själv sa.
När vi kom hem satt nyckeln kvar i sopdörrens lås och alla 6 familjemedlemmar skrattade gott när vi passerade den.
I morse när alla skulle i väg satt den fortfarande kvar och när jag kom hem så var både nyckel och lås borta...ett stort hål bara.. Tänk vad jag kan lyckas med det mesta.
Behöver faktiskt gå och kasta lite sopor nu när jag tänker efter... Eller så får Tomas göra det när han kommer hem... Det är nog säkrast!
Kommentarer
Skicka en kommentar