MY

Den 29 augusti 2001 åkte jag och pappa in till bb, förväntansfulla över vad som var på väg att hända. Vårt barn, vårt första barn skulle äntligen komma till världen och till oss. Efter många års kämpande för att bli gravida var tiden inne för att få se dig, träffa dig, hålla dig, pussa dig. 

Både jag och pappa var helt övertygade om att du var en Oscar. Pappa var också helt övertygad om att du skulle ha harmynt, varför vet jag inte. 

Du kom till världen med pompa och ståt. Lite orolig förlossning som slutade med sugklocka och en pappa som svimmat och satt och andades i en papperspåse.

Chocken var total när vi såg att du var en flicka, pappa drog en suck av lättnad i papperpåsen över att du inte hade harmynt.

Du var så otroligt fin, vi döpte dig till Cocoon. Vi hade inga flicknamn på lager och din huvudform var som en Cocoon efter sugklockan så då det fick bli Cocoon, så länge.

Hela kvällen, hela natten låg jag och tittade på dig, mitt underverk. Jag räknade dina fingrar och tår säkert 100 gånger. Tittade på ditt perfekta lilla ansikte. Hela du var perfekt och jag grät av lycka flera gånger under natten.

Jag hade längtat så länge efter dig och känslan av att få ha dig i min famn var obeskrivlig.

Men helt plötsligt blev du sjuk. Det blev ilfart till Huddinge och neonatalen. Du hade svalt en massa fostervatten och hade lunginflammation. En vecka låg vi på neonatalen, det var hemskt. Vi var så oroliga jag och pappa men allt gick bra till slut och vi fick äntligen ta med dig hem.

My,

Du är en fantastisk människa. Dina tankar, ord, känslor och ditt handlande är unikt. Du är så otroligt omtänksam och bryr dig alltid om andra och andras känslor.

Du har gett mig så många skratt genom åren och tänk vad roligt vi har haft, du och jag. 

Du har också haft en del jobbiga och tuffa stunder men starkare har du tagit dig ur det. 

Du har alltid haft din otroliga klokhet som har förbluffat många i din närhet. När du var 3 år väckte du mig mitt i natten och sa;  Mamma, när jag blir stor ska jag titta in i folk hjärnor för att se hur dem tänker.

Jag satte mig upp, tände lampan och tittade dig i ögonen och sa; bra my, det är jätte bra. 

Jag är så otroligt tacksam att jag får äran att vara din mamma. Genom att du finns är jag en bättre människa.

Vad än du tar dig an, vad du än gör ,vad du än tycker så kommer jag alltid att älska dig. Jag kommer inte alltid tycka som du eller hålla med dig men jag kommer alltid att finnas för dig och hjälpa dig genom livet så gott jag kan.

Både du och jag vet att livet inte alltid är lätt, men med ditt stora hjärta och ditt öppna sinne kommer du att ta dig igenom livet med bravur

Du börjar bli stor nu Mysan, 12 år... 12 år, jag kan knappt förstå att det är så. Men För mig kommer du alltid att vara min lilla tjej.....min Cocoon.

Så Mysan,

Grattis på din födelsedag.

Puss mamma.