Fortsätt till huvudinnehåll

Sorg på boklidsvägen!:(




Kära Frida och Tomas ,

Jag är väldigt ledsen att behöva säga detta men jag har lämnat er och stuckit iväg med min nya pojkvän till marella. Spriten flödar och el vino es fantástico. Vi lyxkryssar i Puerto Banus, gu vilka Goa sniglar som glider omkring i hamnen! 
Jag har funnit den sanna kärleken och han är helt underbar - speciellt hans tentakler, slem, snygga glidspår och hans stora snäcka!
Men det är inte bara det - Jag och Achmed ska också ha barn, jag är redan i fjärde månaden. Vi kommer att bli lyckliga i hans husvagn, och han säger att han vill ha fler barn med mig.
Jag har också förstått att marijuana inte alls är farligt snarare tvärt om eftersom det även används inom sjukvården.
Vi odlar det i gläntan bakom husvagnen till oss själva och till hans vänner. I gengäld får vi från dem hur mycket ecstasy och andra piller som helst.
Vi hoppas dock att medicinforskningen snart hittar ett botemedel mot AIDS så att Achmed kan bli bättre - han är värd det.
Ni behöver inte oroa er för pengar - Achmeds vänner, Andrej och mr Stanislav är i filmbranschen och har ordnat så att jag ska bli skådespelare... Den första filmen går under titeln "heta växlar i formel 1" det kommer bli succé :)

Hälsa Perre att jag är ledsen att jag bara drog, men som man säger på spanska; hay una diferencia entre el pene y el pene!
Du kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta, Perre!

Vi ses till våren då jag återvänder till Sverige för att lösa ut mitt socialbidrag.

Vi hörs vidare.

Kram Gittan!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

❤️

Ibland blöder mitt hjärta lite extra för vissa barn som jag möter i mitt arbete. Jag arbetar ju främst med barn med neuropsykiatriska funktionshinder. Ett arbete som jag verkligen brinner för. Oftast har det handlat om unga killar som jag får följa dagarna igenom årskurs efter årskurs. Jag jobbar hårt när det kommer till dessa ungdomar. Jag försöker förstå, förklara, skratta, gråta, vara arg, brottas, gömma mig för flygande inredning men framför allt så vänder  jag aldrig dessa barn ryggen. Jag kan bli kallad alla möjliga hemska glåpord men jag står där och tycker om dem så in i helvete ändå. Och jag Visar det! Jag vet att hen inte "menar" det.. Kanske i stundens hetta men mest  för att testa mig. Se om jag står kvar, Men Jag ger mig inte. Jag utväntar stormen och står där lika stadig som innan. Jag är konsekvent och tydlig med de regler jag satt upp för vårt samarbete och viker mig inte en tum. Jag är kärleksfull och omtänksam och kan ge belöningar som kanske inte är

Mutt-prutt

Sitter och tittar i min mobil och hittar ett blogginlägg som jag skrivit för en månad sen men glömt lägga in, eller så kändes det inte lämpligt att lägga in just då.. Men nu när jag läste det så skrattade jag gott och tycker att inlägget är värt att läsas! Jag och en kollega satt bakom ett rött hus, någonstans i Järna. Vi sitter och samtalar om livet. Jag uppmärksammar henne på att nu kommer det en fis. -åh nej, sa jag. Det blev en framåt-prutt. Min kollega tittade konstigt på mig, ni vet den där blicken som är helt tom men ändå full av förvåning. -ja ja, har du aldrig fått en sån, ljuger du! säger jag -vadå?, säger hon. -du vet , en sån där prutt som vandrar framåt och ibland fastnar. Så man måste gå som om man har en jättetight kjol på sig för att få bort den. Hon tittar fortfarande konstigt på mig. -Men lägg av för fan, säger jag! Ok, säger hon. Det kanske jag har, men jag har väl liksom aldrig döpt den! Haha! Oj, vad jag skrattade gott! Jag har fler namn för den där