05.30 och en lång gurka!

GSå var det dax igen... att jobba, knega, slava, arbeit.

8 veckors ledighet har nu nått sitt slut och vilken sommar det har varit sen då.. Ingen rast och ro precis, men på sitt sätt fantastisk.

Har precis packat väskan inför till thildes första dag på dagis efter semestern och börjat kolla vad det är jag behöver med mig till jobbet imorgon...

Har också börjat fundera på vilken tid jag brukade ställa klockan för uppvaknande, vilken tid jag brukar åka hemifrån, när brukar jag lämna Thilde på dagis unt so vajter!

Dagen idag har farit fram med olika känslor i för morgondagen. Samtidigt som det ska bli skönt känns det lite ångestfyllt att påbörja den där "vardagen" igen med allt vad det innebär. Å andra sidan så är min "vardag" inte den samma som den var innan sommaren... Nu har jag ju Tomas i mitt liv.

Igår hade vi samkväm här på baksidan. Vi åt och drack gott med Tomas mor och far, syster med sambo och deras barn. Det var riktigt trevligt.. Gittan kom förbi och sa hej en . Tomas pappa blev glad, han har ett gott öga till henne nämligen!

En annan god nyhet är att thildes pappa beslutat sig för att komma hem till Sverige igen. Vilket innebär att Thilde återigen får vara med sin pappa på halvtid. Jag är glad för thildes skull, men ingen är gladare än just.... Thilde!

Så nu ska jag, efter en stunds betänketid, ställa klockan på 05.30 och snart krypa ner i sängen och inta horisontalt läge. Sömn har nämligen varit en bristvara under semestern och vinet dess raka motsats!

Barnen trodde att dem satt och tittade på Po i kung-fu panda imorse vid frukostbordet, besvikelsen var stor när dem insåg att så var inte fallet.. Det var bara en trött mamma... Med mörka ringar under ögonen.

Så nu blir det gurka på ögonlocken... Har hört att det ska funka...

Gittan!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Så var det dax

Ja, idag flyttade min chef ut, så vi är numera särbos. Vi skildes åt som vänner trots att att han drog ur kabeln ur min dator precis när jag satt med ett viktigt dokument som givetvis inte sparades. kommer du slå in näsbenet på mig nu? Undrade han. Nä, nu gör vi den här separationen så bra det bara går och håller god ton mot varandra, sa jag. Han svarade – Ja, du kan ju det här med separationer, det här är min första. Jag vet inte hur jag ska betee mig. Ta bara din kartong och gå, sa jag och la baksidan av handen mot min panna bara gå.... Men Frida, ska jag inte glömma något så jag måste komma tillbaka, en orsak för att komma hit igen? Jamen lämna den där fula plast orkidèen då om det känns bättre.. Han lyfte sin kartong i ett skratt och lunkade iväg. 30 minuter senare var han tillbaka för att hämta blomman och höra hur jag mådde.. haha.. Nu vidare till en helt annan sak...en liten mer allvarlig sak. I går tog jag mod till mig att p...

Läs mer

Dan före dan

Idag är det da'n före skära-bort-något-från-kroppen-dagen. Är lite spänd på vad som komma skall men förhoppningsvis är det bara en kondylombakterie som blossat upp.. Nä, det är inget att skoja om, men ibland måste man se saker från den humoristiska sidan för att orka med... Helgen har passerat och den var mysig och fantastisk på alla sätt och vis. I lördags var hela familjen,och en yxa, ute i skog och mark och skövlade skog. Nä, vi betedde oss som sig bör och tog grenar och stockar som redan låg på marken som vi gick loss på med yxan. Det var ljusstaketillverkning som gällde eftersom vi tidigare i veckan varit på schurgard och inte hittat en enda julgrej. Förutom två ljuskulor och 2 tomtar. Det andra Står väl längst in under ett bord eller liknande. Ja, då fick det bli egentillverkade grejer.. Jo då, jag Köpte lite stjärnor på rusta också till fönstren, kändes lite överkurs att sitta och göra stjärnor oxå, någon hejd får det vara. På söndagen var det bakning för hela slanten. ...

Läs mer

Ja, då var man singel och enastående mamma igen. Många har undrar och ja, så är det. Ibland kan man komma till insikt med att man inte var ämnade för varandra. Att den man levt ihop med kanske inte riktigt var den man trodde i slutändan. Jag är glad att det visade sig nu och inte om 5 år. Och att bli huggen i ryggen det sista man blev gjorde beslutet lättare än någonsin. Det var som att en kringresande varieté som spelade hysterisk musik och den skäggiga damen sa i gäll röst - gick du på den där, Frida.. Och så skrattade de.. Jag gav dem det längsta fingret jag har på min hand och gick med rak rygg därifrån. Det som svider är dem två små barnen som jag lämnat efter mig. De är inte mina men i hjärtat är de det❤️❤️ Men jag mår bra, bättre än jag gjort på länge faktiskt. Jag och barnen har fått en härlig och fin trea på stan, men just nu bor vi hos syrran. Trångt men mysigt! Finns det hjärterum så finns det stjärterum som man brukar säga. Ser fram emot vår framtid tillsamman...

Läs mer

Min Galna Hage

Leta i den här bloggen