Julen närmar sig med stormsteg, men vart är julkänslan?
I år är jag totalt utan julkänsla. Jag som älskar julen och allt vad det innebär. Den största anledningen är nog, inte nog, det är det. Att mina barn inte är hos mig under julen. Det är ju det som är själva grejen med julen. Uppesittarkvällen då granen ska kläs, dricka glögg, knäcka nötter, äta godis, rimma på julklapparna, hänga upp julstrumpor, ställa ut gröt till tomten och det sista fixet inför självaste julafton. Julaftonsmorgon med glada barn som fått paket i sina strumpor, frukost och en hel dag med nervösa förväntningar, mat, familj, paket och en massa mys. Det försvinner liksom när man inte har sina barn hemma.
Visst kan det vara mysigt att fira jul med andras barn, absolut, men det blir inte riktigt samma sak och jag vet att jag bara skulle tänka... Åh tänk om My och Thilde vore här.
Nä, så i år ska jag inte fira någon jul. Tomas har inte heller sina barn under julen så vi har bestämt att vi ska göra något mysigt, bara vi två. Och gudarna vet att vi behöver det!
Det har varit en riktigt tungt den senaste tiden med cancerbesked hit och dit och en massa andra oroligheter inom familjen. Mitt humör har väl inte varit det bästa,Och självklart tär det, det tär på vilken relation som helst. Det gäller bara att försöka bita ihop och hålla ihop till stormen lagt sig, så gott man kan, OM man kan! Och Det hoppas vi!
Ingen gran har vi heller, ja, ni som läser min blogg vet ju hur dramatiskt det brukar vara... Avsaknaden av gran beror dock inte på bristande julkänslor utan mer på platsbrist. Men snart så, snart har vi en gran på uteplatsen. Var den kom i från och hur den hamnade där blir ett helt annat blogginlägg.
Så, på återseende!
I år är jag totalt utan julkänsla. Jag som älskar julen och allt vad det innebär. Den största anledningen är nog, inte nog, det är det. Att mina barn inte är hos mig under julen. Det är ju det som är själva grejen med julen. Uppesittarkvällen då granen ska kläs, dricka glögg, knäcka nötter, äta godis, rimma på julklapparna, hänga upp julstrumpor, ställa ut gröt till tomten och det sista fixet inför självaste julafton. Julaftonsmorgon med glada barn som fått paket i sina strumpor, frukost och en hel dag med nervösa förväntningar, mat, familj, paket och en massa mys. Det försvinner liksom när man inte har sina barn hemma.
Visst kan det vara mysigt att fira jul med andras barn, absolut, men det blir inte riktigt samma sak och jag vet att jag bara skulle tänka... Åh tänk om My och Thilde vore här.
Nä, så i år ska jag inte fira någon jul. Tomas har inte heller sina barn under julen så vi har bestämt att vi ska göra något mysigt, bara vi två. Och gudarna vet att vi behöver det!
Det har varit en riktigt tungt den senaste tiden med cancerbesked hit och dit och en massa andra oroligheter inom familjen. Mitt humör har väl inte varit det bästa,Och självklart tär det, det tär på vilken relation som helst. Det gäller bara att försöka bita ihop och hålla ihop till stormen lagt sig, så gott man kan, OM man kan! Och Det hoppas vi!
Ingen gran har vi heller, ja, ni som läser min blogg vet ju hur dramatiskt det brukar vara... Avsaknaden av gran beror dock inte på bristande julkänslor utan mer på platsbrist. Men snart så, snart har vi en gran på uteplatsen. Var den kom i från och hur den hamnade där blir ett helt annat blogginlägg.
Så, på återseende!
Kommentarer
Skicka en kommentar