Fortsätt till huvudinnehåll

Hej då 2013

2013 är snart förbi, åh herre Gud sen, vilket år. Det har varit det värsta året i mitt liv och samtidigt mitt lyckligaste. En riktig känslomässig berg och dalbana som jag hoppade på i början av 2013.

Allt började med min kära mamma som fick cancer och gudarna ska veta att hon har kämpat det här året.
Mysan, min älskade lilla mysan,som kämpat med sin värk. Mysan som måste injicera sig själv med cellgifter och har dem senaste lördagarna mått illa och ibland kräkts sig till sömns.
Pappa som i slutet av året också fick cancer och kämpar i detta nu för att bli av med skiten. Vi hejar på dig pappa!
Och så Jag, som i januari ska operera mig för mina cellförändringar.

Mitten av mars träffade jag Tomas, mannen i mitt liv, min själsfrände. Åh, vad mycket roligt vi har gjort tillsammans. Tack Tomas för att du kämpat med mig det här året! Det har inte varit lätt, jag vet!

Men nu väntar 2014 och jag ser med spänning fram emot vad det har att erbjuda.
Jag har en del idéer som ska förverkligas och har fått lite nya och roliga arbetsuppgifter på jobbet.
Det enda nyårslöftet jag har för 2014 är att hålla mig frisk och må så bra jag kan och ta hand om mig själv och det mina.


Så välkommen 2014 och hej då 2013.

Kommentarer

  1. Gott nytt Frida med familj! Hoppas 2014 blir friskare och bättre! Kram BigL

    SvaraRadera
  2. Fantastiskt att du har hittat en själsfrände i min son. Det gäller att gilla the hole paccets. Alla har vi både bra och inte så bra sidor. Jag välkomnar dig in till vår familj. :-)

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

❤️

Ibland blöder mitt hjärta lite extra för vissa barn som jag möter i mitt arbete. Jag arbetar ju främst med barn med neuropsykiatriska funktionshinder. Ett arbete som jag verkligen brinner för. Oftast har det handlat om unga killar som jag får följa dagarna igenom årskurs efter årskurs. Jag jobbar hårt när det kommer till dessa ungdomar. Jag försöker förstå, förklara, skratta, gråta, vara arg, brottas, gömma mig för flygande inredning men framför allt så vänder  jag aldrig dessa barn ryggen. Jag kan bli kallad alla möjliga hemska glåpord men jag står där och tycker om dem så in i helvete ändå. Och jag Visar det! Jag vet att hen inte "menar" det.. Kanske i stundens hetta men mest  för att testa mig. Se om jag står kvar, Men Jag ger mig inte. Jag utväntar stormen och står där lika stadig som innan. Jag är konsekvent och tydlig med de regler jag satt upp för vårt samarbete och viker mig inte en tum. Jag är kärleksfull och omtänksam och kan ge belöningar som kanske inte är

Mutt-prutt

Sitter och tittar i min mobil och hittar ett blogginlägg som jag skrivit för en månad sen men glömt lägga in, eller så kändes det inte lämpligt att lägga in just då.. Men nu när jag läste det så skrattade jag gott och tycker att inlägget är värt att läsas! Jag och en kollega satt bakom ett rött hus, någonstans i Järna. Vi sitter och samtalar om livet. Jag uppmärksammar henne på att nu kommer det en fis. -åh nej, sa jag. Det blev en framåt-prutt. Min kollega tittade konstigt på mig, ni vet den där blicken som är helt tom men ändå full av förvåning. -ja ja, har du aldrig fått en sån, ljuger du! säger jag -vadå?, säger hon. -du vet , en sån där prutt som vandrar framåt och ibland fastnar. Så man måste gå som om man har en jättetight kjol på sig för att få bort den. Hon tittar fortfarande konstigt på mig. -Men lägg av för fan, säger jag! Ok, säger hon. Det kanske jag har, men jag har väl liksom aldrig döpt den! Haha! Oj, vad jag skrattade gott! Jag har fler namn för den där