Fortsätt till huvudinnehåll

Hej då 2013

2013 är snart förbi, åh herre Gud sen, vilket år. Det har varit det värsta året i mitt liv och samtidigt mitt lyckligaste. En riktig känslomässig berg och dalbana som jag hoppade på i början av 2013.

Allt började med min kära mamma som fick cancer och gudarna ska veta att hon har kämpat det här året.
Mysan, min älskade lilla mysan,som kämpat med sin värk. Mysan som måste injicera sig själv med cellgifter och har dem senaste lördagarna mått illa och ibland kräkts sig till sömns.
Pappa som i slutet av året också fick cancer och kämpar i detta nu för att bli av med skiten. Vi hejar på dig pappa!
Och så Jag, som i januari ska operera mig för mina cellförändringar.

Mitten av mars träffade jag Tomas, mannen i mitt liv, min själsfrände. Åh, vad mycket roligt vi har gjort tillsammans. Tack Tomas för att du kämpat med mig det här året! Det har inte varit lätt, jag vet!

Men nu väntar 2014 och jag ser med spänning fram emot vad det har att erbjuda.
Jag har en del idéer som ska förverkligas och har fått lite nya och roliga arbetsuppgifter på jobbet.
Det enda nyårslöftet jag har för 2014 är att hålla mig frisk och må så bra jag kan och ta hand om mig själv och det mina.


Så välkommen 2014 och hej då 2013.

Kommentarer

  1. Gott nytt Frida med familj! Hoppas 2014 blir friskare och bättre! Kram BigL

    SvaraRadera
  2. Fantastiskt att du har hittat en själsfrände i min son. Det gäller att gilla the hole paccets. Alla har vi både bra och inte så bra sidor. Jag välkomnar dig in till vår familj. :-)

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Så var det dax

Ja, idag flyttade min chef ut, så vi är numera särbos. Vi skildes åt som vänner trots att att han drog ur kabeln ur min dator precis när jag satt med ett viktigt dokument som givetvis inte sparades. kommer du slå in näsbenet på mig nu? Undrade han. Nä, nu gör vi den här separationen så bra det bara går och håller god ton mot varandra, sa jag. Han svarade – Ja, du kan ju det här med separationer, det här är min första. Jag vet inte hur jag ska betee mig. Ta bara din kartong och gå, sa jag och la baksidan av handen mot min panna bara gå.... Men Frida, ska jag inte glömma något så jag måste komma tillbaka, en orsak för att komma hit igen? Jamen lämna den där fula plast orkidèen då om det känns bättre.. Han lyfte sin kartong i ett skratt och lunkade iväg. 30 minuter senare var han tillbaka för att hämta blomman och höra hur jag mådde.. haha.. Nu vidare till en helt annan sak...en liten mer allvarlig sak. I går tog jag mod till mig att p...

Dan före dan

Idag är det da'n före skära-bort-något-från-kroppen-dagen. Är lite spänd på vad som komma skall men förhoppningsvis är det bara en kondylombakterie som blossat upp.. Nä, det är inget att skoja om, men ibland måste man se saker från den humoristiska sidan för att orka med... Helgen har passerat och den var mysig och fantastisk på alla sätt och vis. I lördags var hela familjen,och en yxa, ute i skog och mark och skövlade skog. Nä, vi betedde oss som sig bör och tog grenar och stockar som redan låg på marken som vi gick loss på med yxan. Det var ljusstaketillverkning som gällde eftersom vi tidigare i veckan varit på schurgard  och inte hittat en enda julgrej. Förutom två ljuskulor och 2 tomtar. Det andra Står väl längst in under ett bord eller liknande. Ja, då fick det bli egentillverkade grejer.. Jo då, jag Köpte lite stjärnor på rusta också till fönstren, kändes lite överkurs att sitta och göra stjärnor oxå, någon hejd får det vara. På söndagen var det bakning för hela slanten. ...
Ja, då var man singel och enastående mamma igen. Många har undrar och ja, så är det. Ibland kan man komma till insikt med att man inte var ämnade för varandra. Att den man levt ihop med kanske inte riktigt var den man trodde i slutändan. Jag är glad att det visade sig nu och inte om 5 år. Och att bli huggen i ryggen det sista man blev gjorde beslutet lättare än någonsin. Det var som att en kringresande varieté som spelade hysterisk musik och den skäggiga damen sa i gäll röst - gick du på den där, Frida.. Och så skrattade de.. Jag gav dem det längsta fingret jag har på min hand och gick med rak rygg därifrån. Det som svider är dem två små barnen som jag lämnat efter mig. De är inte mina men i hjärtat är de det❤️❤️ Men jag mår bra, bättre än jag gjort på länge faktiskt. Jag och barnen har fått en härlig och fin trea på stan, men just nu bor vi hos syrran. Trångt men mysigt! Finns det hjärterum så finns det stjärterum som man brukar säga. Ser fram emot vår framtid tillsamman...