Det är klart att du får åka med...

Hade en sen arbetsdag här i veckan. Där blev jag för det första informerad om att jag ska få nya arbetsuppgifter efter höstlovet. Känner mig riktigt taggad!!

När jag skulle åka hem förslog jag att min nya, unga kollega Fredrik skulle få åka med mig. Han bor i Nykvarn, tänkte att han skulle slippa åka kommunalt så sent på kvällen.. Glömde dock totalt en Annan kollega som också bor i Södertälje.. Dumt!

Hon som tidigare på em tom köpte en pizza till mig för att jag inte skulle hungra ihjäl... Usch vad dumt..

Hur som helst så verkade Fredrik en aning nervös redan innan vi hoppade in i bilen.. Jag frågade nämligen honom hur jag får på helljusen utan att behöva hålla in spaken hela tiden. Han skrattade lite nervöst. Efter en stunds letande hittade jag vredet för det och det visade en annan positiv upptäckt också.. Lyse i panelen.. Vilken lycka.. Jag som suttit och lyst med min mobillampa på mornarna för att se hur fort jag kör... Haha.. Fredrik tvekade verkligen inför den här resan.

Resan gick ändå bra. Min mun gick i ett, som vanligt, vi närmade oss Nykvarn. Men den syn som slog emot mig. En terrorist och gärningsman hade på vägen vid Nykvarn ställt ut koner med lampor, avspärrningsband och på toppen av isberget närmade sig ett rödljus i väldig hastigt. Jag var så lycklig över mitt automatiska helljus och började fråga Fredrik hur jag stänger av det.. Möjligen i en aning hysterisk röst då jag var oförmögen att bromsa.. Så ja, jag

Körde igenom hela vägarbetet i slalom i för ganska hög hastighet och körde mot rött. Fredrik höll sig hårt i instrumentbrädan.. Men Gud vad vi skrattade..

Fick instruktioner om hur jag skulle köra i rondellen som långsamt närmande sig...

Det gick bra...

Fredrik lämnades av hel och ren vid sin bostad runt 19.30.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Så var det dax

Ja, idag flyttade min chef ut, så vi är numera särbos. Vi skildes åt som vänner trots att att han drog ur kabeln ur min dator precis när jag satt med ett viktigt dokument som givetvis inte sparades. kommer du slå in näsbenet på mig nu? Undrade han. Nä, nu gör vi den här separationen så bra det bara går och håller god ton mot varandra, sa jag. Han svarade – Ja, du kan ju det här med separationer, det här är min första. Jag vet inte hur jag ska betee mig. Ta bara din kartong och gå, sa jag och la baksidan av handen mot min panna bara gå.... Men Frida, ska jag inte glömma något så jag måste komma tillbaka, en orsak för att komma hit igen? Jamen lämna den där fula plast orkidèen då om det känns bättre.. Han lyfte sin kartong i ett skratt och lunkade iväg. 30 minuter senare var han tillbaka för att hämta blomman och höra hur jag mådde.. haha.. Nu vidare till en helt annan sak...en liten mer allvarlig sak. I går tog jag mod till mig att p...

Läs mer

Dan före dan

Idag är det da'n före skära-bort-något-från-kroppen-dagen. Är lite spänd på vad som komma skall men förhoppningsvis är det bara en kondylombakterie som blossat upp.. Nä, det är inget att skoja om, men ibland måste man se saker från den humoristiska sidan för att orka med... Helgen har passerat och den var mysig och fantastisk på alla sätt och vis. I lördags var hela familjen,och en yxa, ute i skog och mark och skövlade skog. Nä, vi betedde oss som sig bör och tog grenar och stockar som redan låg på marken som vi gick loss på med yxan. Det var ljusstaketillverkning som gällde eftersom vi tidigare i veckan varit på schurgard och inte hittat en enda julgrej. Förutom två ljuskulor och 2 tomtar. Det andra Står väl längst in under ett bord eller liknande. Ja, då fick det bli egentillverkade grejer.. Jo då, jag Köpte lite stjärnor på rusta också till fönstren, kändes lite överkurs att sitta och göra stjärnor oxå, någon hejd får det vara. På söndagen var det bakning för hela slanten. ...

Läs mer

Ja, då var man singel och enastående mamma igen. Många har undrar och ja, så är det. Ibland kan man komma till insikt med att man inte var ämnade för varandra. Att den man levt ihop med kanske inte riktigt var den man trodde i slutändan. Jag är glad att det visade sig nu och inte om 5 år. Och att bli huggen i ryggen det sista man blev gjorde beslutet lättare än någonsin. Det var som att en kringresande varieté som spelade hysterisk musik och den skäggiga damen sa i gäll röst - gick du på den där, Frida.. Och så skrattade de.. Jag gav dem det längsta fingret jag har på min hand och gick med rak rygg därifrån. Det som svider är dem två små barnen som jag lämnat efter mig. De är inte mina men i hjärtat är de det❤️❤️ Men jag mår bra, bättre än jag gjort på länge faktiskt. Jag och barnen har fått en härlig och fin trea på stan, men just nu bor vi hos syrran. Trångt men mysigt! Finns det hjärterum så finns det stjärterum som man brukar säga. Ser fram emot vår framtid tillsamman...

Läs mer

Min Galna Hage

Leta i den här bloggen