Fortsätt till huvudinnehåll

Det är klart att du får åka med...

Hade en sen arbetsdag här i veckan. Där blev jag för det första informerad om att jag ska få nya arbetsuppgifter efter höstlovet. Känner mig riktigt taggad!!

När jag skulle åka hem förslog jag att min nya, unga kollega Fredrik  skulle få åka med mig. Han bor i Nykvarn, tänkte att han skulle slippa åka kommunalt så sent på kvällen.. Glömde dock totalt en Annan kollega som också bor i Södertälje.. Dumt!
Hon som tidigare på em tom köpte en pizza till mig för att jag inte skulle hungra ihjäl... Usch vad dumt..

Hur som helst så verkade Fredrik en aning nervös redan innan vi hoppade in i bilen.. Jag frågade nämligen honom hur jag får på helljusen utan att behöva hålla in spaken hela tiden. Han skrattade lite nervöst. Efter en stunds letande hittade jag vredet för det och det visade en annan positiv upptäckt också.. Lyse i panelen.. Vilken lycka.. Jag som suttit och lyst med min mobillampa på mornarna för att se hur fort jag kör... Haha.. Fredrik tvekade verkligen inför den här resan. 

Resan gick ändå bra. Min mun gick i ett, som vanligt, vi närmade oss Nykvarn. Men den syn som slog emot mig. En terrorist och gärningsman hade på vägen vid Nykvarn ställt ut koner med lampor, avspärrningsband och på toppen av isberget närmade sig ett rödljus i väldig hastigt. Jag var så lycklig över mitt automatiska helljus och började fråga Fredrik hur jag stänger av det.. Möjligen i en aning hysterisk röst då jag var oförmögen att bromsa.. Så ja, jag
Körde igenom hela vägarbetet i slalom i för ganska hög hastighet och körde mot rött. Fredrik höll sig hårt i instrumentbrädan.. Men Gud vad vi skrattade..
Fick instruktioner om hur jag skulle köra i rondellen som långsamt närmande sig...
Det gick bra...

Fredrik lämnades av hel och ren vid sin bostad runt 19.30.



Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

❤️

Ibland blöder mitt hjärta lite extra för vissa barn som jag möter i mitt arbete. Jag arbetar ju främst med barn med neuropsykiatriska funktionshinder. Ett arbete som jag verkligen brinner för. Oftast har det handlat om unga killar som jag får följa dagarna igenom årskurs efter årskurs. Jag jobbar hårt när det kommer till dessa ungdomar. Jag försöker förstå, förklara, skratta, gråta, vara arg, brottas, gömma mig för flygande inredning men framför allt så vänder  jag aldrig dessa barn ryggen. Jag kan bli kallad alla möjliga hemska glåpord men jag står där och tycker om dem så in i helvete ändå. Och jag Visar det! Jag vet att hen inte "menar" det.. Kanske i stundens hetta men mest  för att testa mig. Se om jag står kvar, Men Jag ger mig inte. Jag utväntar stormen och står där lika stadig som innan. Jag är konsekvent och tydlig med de regler jag satt upp för vårt samarbete och viker mig inte en tum. Jag är kärleksfull och omtänksam och kan ge belöningar som kanske inte är

Mutt-prutt

Sitter och tittar i min mobil och hittar ett blogginlägg som jag skrivit för en månad sen men glömt lägga in, eller så kändes det inte lämpligt att lägga in just då.. Men nu när jag läste det så skrattade jag gott och tycker att inlägget är värt att läsas! Jag och en kollega satt bakom ett rött hus, någonstans i Järna. Vi sitter och samtalar om livet. Jag uppmärksammar henne på att nu kommer det en fis. -åh nej, sa jag. Det blev en framåt-prutt. Min kollega tittade konstigt på mig, ni vet den där blicken som är helt tom men ändå full av förvåning. -ja ja, har du aldrig fått en sån, ljuger du! säger jag -vadå?, säger hon. -du vet , en sån där prutt som vandrar framåt och ibland fastnar. Så man måste gå som om man har en jättetight kjol på sig för att få bort den. Hon tittar fortfarande konstigt på mig. -Men lägg av för fan, säger jag! Ok, säger hon. Det kanske jag har, men jag har väl liksom aldrig döpt den! Haha! Oj, vad jag skrattade gott! Jag har fler namn för den där