Fortsätt till huvudinnehåll

Farväl

Ja, idag var det dax för begravning nr 3 på 3 månader... Och det var min kära pappas begravning.
Det var väldigt fint och stämningsfullt. 
Jag hade båda barnen med mig. det är svårt att samtidigt trösta sina älskade, gråtande barn samtidigt som man ska hand om sin egen sorg, men det gick ändå ganska bra. Jag Är glad att vi var där tillsammans. 
Det blev en dubbel sorg för saknaden och tomheten av mamma gjorde sig påmind.
Vi var ju trots allt i samma kapell och tröstevisan hade ju båda på sin begravning. 
Hela pappas arbetsplats, Danas plåt och smide, var där och det blev väldigt känslomässigt. Vissa av de människorna lagade mina hopprep när jag när Var liten och följde med pappa till jobbet. Stora, manliga och varma kramar gjorde att jag
Kände mig liten igen. Ja fy vad jag har gråtit idag. Sen var det dags för kaffe och smörgåstårta ute på kiholmen. 
Sen åkte jag och tjejerna hem. Jag
Kände i bilen på väg hem att allt
Bara tog slut... Energin liksom rann ur
Mig och jag var tvungen att lägga mig när vi kom hem. Tjejerna förstod nog att jag
Var trött för de lät mig sova.
Sen åt vi någon slags middag som bara
Växte i munnen... Nä, nu är jag helt slut alltså och det känns som jag Aldrig mer kommer att orka resa mig något mer. Hemsk känsla. Jag är så trött och slut efter allt som hänt trodde jag skulle känna en lättnad efter idag men inte då....
Men den känslan kanske kommer imorgon...
Jag hoppas det, jag
Hoppas det så in i bengen...
Tack för alla sms, inlägg och kommentarer på fb och insta. Tack

Nu ska jag somna om och hoppas på en bättre känsla i kropp och själ imorgon.


Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Så var det dax

Ja, idag flyttade min chef ut, så vi är numera särbos. Vi skildes åt som vänner trots att att han drog ur kabeln ur min dator precis när jag satt med ett viktigt dokument som givetvis inte sparades. kommer du slå in näsbenet på mig nu? Undrade han. Nä, nu gör vi den här separationen så bra det bara går och håller god ton mot varandra, sa jag. Han svarade – Ja, du kan ju det här med separationer, det här är min första. Jag vet inte hur jag ska betee mig. Ta bara din kartong och gå, sa jag och la baksidan av handen mot min panna bara gå.... Men Frida, ska jag inte glömma något så jag måste komma tillbaka, en orsak för att komma hit igen? Jamen lämna den där fula plast orkidèen då om det känns bättre.. Han lyfte sin kartong i ett skratt och lunkade iväg. 30 minuter senare var han tillbaka för att hämta blomman och höra hur jag mådde.. haha.. Nu vidare till en helt annan sak...en liten mer allvarlig sak. I går tog jag mod till mig att p...
En kommentar
Läs mer

Dan före dan

Idag är det da'n före skära-bort-något-från-kroppen-dagen. Är lite spänd på vad som komma skall men förhoppningsvis är det bara en kondylombakterie som blossat upp.. Nä, det är inget att skoja om, men ibland måste man se saker från den humoristiska sidan för att orka med... Helgen har passerat och den var mysig och fantastisk på alla sätt och vis. I lördags var hela familjen,och en yxa, ute i skog och mark och skövlade skog. Nä, vi betedde oss som sig bör och tog grenar och stockar som redan låg på marken som vi gick loss på med yxan. Det var ljusstaketillverkning som gällde eftersom vi tidigare i veckan varit på schurgard  och inte hittat en enda julgrej. Förutom två ljuskulor och 2 tomtar. Det andra Står väl längst in under ett bord eller liknande. Ja, då fick det bli egentillverkade grejer.. Jo då, jag Köpte lite stjärnor på rusta också till fönstren, kändes lite överkurs att sitta och göra stjärnor oxå, någon hejd får det vara. På söndagen var det bakning för hela slanten. ...
2 kommentarer
Läs mer
Ja, då var man singel och enastående mamma igen. Många har undrar och ja, så är det. Ibland kan man komma till insikt med att man inte var ämnade för varandra. Att den man levt ihop med kanske inte riktigt var den man trodde i slutändan. Jag är glad att det visade sig nu och inte om 5 år. Och att bli huggen i ryggen det sista man blev gjorde beslutet lättare än någonsin. Det var som att en kringresande varieté som spelade hysterisk musik och den skäggiga damen sa i gäll röst - gick du på den där, Frida.. Och så skrattade de.. Jag gav dem det längsta fingret jag har på min hand och gick med rak rygg därifrån. Det som svider är dem två små barnen som jag lämnat efter mig. De är inte mina men i hjärtat är de det❤️❤️ Men jag mår bra, bättre än jag gjort på länge faktiskt. Jag och barnen har fått en härlig och fin trea på stan, men just nu bor vi hos syrran. Trångt men mysigt! Finns det hjärterum så finns det stjärterum som man brukar säga. Ser fram emot vår framtid tillsamman...
Skicka en kommentar
Läs mer