Fortsätt till huvudinnehåll

Dö då förihelvete tomtejävel!

Då så, då närmar sig julen. Det är 3 dagar kvar. Det här kan nog vara den värsta julen sen min barndom. Barnen är hos sin pappa. Ingen mamma att åka till och bli bjuden på kassler och gorgonzolasås, det som mamma och jag haft sen tradition sen jag blev ensamstående och vägrat fira jul utan mina barn. Inte heller någon pappa som jag kan åka till och provsmaka världens bästa Jansson, inlagd strömming och sill. Det finns liksom inget.. Ju mer julen närmar sig ju mer blir jag påmind om mamma och pappa, att de faktiskt inte finns längre. Har varit på vippen att ringa både mamma och pappa flera gånger men kommit på i sista stund... Usch!

Så det här året blir det att åka till fjälls med min kära syster. Igår var vi och köpte det sista inför vår 3,dagars. Köpte ett par goggles och lite annat. Men vad fasen har hänt med skidglasögonen nu för tiden?
De är så stora! Både breda och tjocka! De såg ut som om vi skulle åka tur och retur till månen i de där jävla glajerna. Men efter att ha gräft, provat och skrattat åt alla, och då menar jag ALLA skidglasögon i hyllan hittade vi tillslut ett par som var okej.. Så det fick bli de.
Det blir avfärd tidigt på onsdagmorgon! Ett stopp på närmaste bolag och sen vidare till  lägenheten vi hyrt i detta skidimperium. Utrustning ska finna på plats när vi kommer.
Jag har inte stått på ett par skidor sen 2008 så det ska bli riktigt spännande. Lotta, ja när hon stod på skidor senast har jag ingen aning om.. 1980?
Lotta och jag har dessutom inhandlat kameror till årets händelse. Så det kan ju bli en riktigt upplevelse det här... Som vi sent kommer att glömma.

Det viktigaste för mig är att jag glömmer att det är julafton, glömmer att jag inte har mina barn, mina föräldrar och allt annat tjafs som hör denna jul till.
Lotta och jag gör det här till våran ICKEjul... På skidor i våra goggles och med en goöl i backen. Förhoppningsvis kommer vi både upp och ner i backen utan större problem och med ett glatt humör. För fy fasen Lotta, vad roligt vi ska ha det!
Tack för att du finns och tack för att vi kan göra detta tillsammans!

Och glöm nu inte, trycket på dalskidan!




Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

❤️

Ibland blöder mitt hjärta lite extra för vissa barn som jag möter i mitt arbete. Jag arbetar ju främst med barn med neuropsykiatriska funktionshinder. Ett arbete som jag verkligen brinner för. Oftast har det handlat om unga killar som jag får följa dagarna igenom årskurs efter årskurs. Jag jobbar hårt när det kommer till dessa ungdomar. Jag försöker förstå, förklara, skratta, gråta, vara arg, brottas, gömma mig för flygande inredning men framför allt så vänder  jag aldrig dessa barn ryggen. Jag kan bli kallad alla möjliga hemska glåpord men jag står där och tycker om dem så in i helvete ändå. Och jag Visar det! Jag vet att hen inte "menar" det.. Kanske i stundens hetta men mest  för att testa mig. Se om jag står kvar, Men Jag ger mig inte. Jag utväntar stormen och står där lika stadig som innan. Jag är konsekvent och tydlig med de regler jag satt upp för vårt samarbete och viker mig inte en tum. Jag är kärleksfull och omtänksam och kan ge belöningar som kanske inte är

Mutt-prutt

Sitter och tittar i min mobil och hittar ett blogginlägg som jag skrivit för en månad sen men glömt lägga in, eller så kändes det inte lämpligt att lägga in just då.. Men nu när jag läste det så skrattade jag gott och tycker att inlägget är värt att läsas! Jag och en kollega satt bakom ett rött hus, någonstans i Järna. Vi sitter och samtalar om livet. Jag uppmärksammar henne på att nu kommer det en fis. -åh nej, sa jag. Det blev en framåt-prutt. Min kollega tittade konstigt på mig, ni vet den där blicken som är helt tom men ändå full av förvåning. -ja ja, har du aldrig fått en sån, ljuger du! säger jag -vadå?, säger hon. -du vet , en sån där prutt som vandrar framåt och ibland fastnar. Så man måste gå som om man har en jättetight kjol på sig för att få bort den. Hon tittar fortfarande konstigt på mig. -Men lägg av för fan, säger jag! Ok, säger hon. Det kanske jag har, men jag har väl liksom aldrig döpt den! Haha! Oj, vad jag skrattade gott! Jag har fler namn för den där