Fortsätt till huvudinnehåll

Dö då förihelvete tomtejävel!

Då så, då närmar sig julen. Det är 3 dagar kvar. Det här kan nog vara den värsta julen sen min barndom. Barnen är hos sin pappa. Ingen mamma att åka till och bli bjuden på kassler och gorgonzolasås, det som mamma och jag haft sen tradition sen jag blev ensamstående och vägrat fira jul utan mina barn. Inte heller någon pappa som jag kan åka till och provsmaka världens bästa Jansson, inlagd strömming och sill. Det finns liksom inget.. Ju mer julen närmar sig ju mer blir jag påmind om mamma och pappa, att de faktiskt inte finns längre. Har varit på vippen att ringa både mamma och pappa flera gånger men kommit på i sista stund... Usch!

Så det här året blir det att åka till fjälls med min kära syster. Igår var vi och köpte det sista inför vår 3,dagars. Köpte ett par goggles och lite annat. Men vad fasen har hänt med skidglasögonen nu för tiden?
De är så stora! Både breda och tjocka! De såg ut som om vi skulle åka tur och retur till månen i de där jävla glajerna. Men efter att ha gräft, provat och skrattat åt alla, och då menar jag ALLA skidglasögon i hyllan hittade vi tillslut ett par som var okej.. Så det fick bli de.
Det blir avfärd tidigt på onsdagmorgon! Ett stopp på närmaste bolag och sen vidare till  lägenheten vi hyrt i detta skidimperium. Utrustning ska finna på plats när vi kommer.
Jag har inte stått på ett par skidor sen 2008 så det ska bli riktigt spännande. Lotta, ja när hon stod på skidor senast har jag ingen aning om.. 1980?
Lotta och jag har dessutom inhandlat kameror till årets händelse. Så det kan ju bli en riktigt upplevelse det här... Som vi sent kommer att glömma.

Det viktigaste för mig är att jag glömmer att det är julafton, glömmer att jag inte har mina barn, mina föräldrar och allt annat tjafs som hör denna jul till.
Lotta och jag gör det här till våran ICKEjul... På skidor i våra goggles och med en goöl i backen. Förhoppningsvis kommer vi både upp och ner i backen utan större problem och med ett glatt humör. För fy fasen Lotta, vad roligt vi ska ha det!
Tack för att du finns och tack för att vi kan göra detta tillsammans!

Och glöm nu inte, trycket på dalskidan!




Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Så var det dax

Ja, idag flyttade min chef ut, så vi är numera särbos. Vi skildes åt som vänner trots att att han drog ur kabeln ur min dator precis när jag satt med ett viktigt dokument som givetvis inte sparades. kommer du slå in näsbenet på mig nu? Undrade han. Nä, nu gör vi den här separationen så bra det bara går och håller god ton mot varandra, sa jag. Han svarade – Ja, du kan ju det här med separationer, det här är min första. Jag vet inte hur jag ska betee mig. Ta bara din kartong och gå, sa jag och la baksidan av handen mot min panna bara gå.... Men Frida, ska jag inte glömma något så jag måste komma tillbaka, en orsak för att komma hit igen? Jamen lämna den där fula plast orkidèen då om det känns bättre.. Han lyfte sin kartong i ett skratt och lunkade iväg. 30 minuter senare var han tillbaka för att hämta blomman och höra hur jag mådde.. haha.. Nu vidare till en helt annan sak...en liten mer allvarlig sak. I går tog jag mod till mig att p...

Dan före dan

Idag är det da'n före skära-bort-något-från-kroppen-dagen. Är lite spänd på vad som komma skall men förhoppningsvis är det bara en kondylombakterie som blossat upp.. Nä, det är inget att skoja om, men ibland måste man se saker från den humoristiska sidan för att orka med... Helgen har passerat och den var mysig och fantastisk på alla sätt och vis. I lördags var hela familjen,och en yxa, ute i skog och mark och skövlade skog. Nä, vi betedde oss som sig bör och tog grenar och stockar som redan låg på marken som vi gick loss på med yxan. Det var ljusstaketillverkning som gällde eftersom vi tidigare i veckan varit på schurgard  och inte hittat en enda julgrej. Förutom två ljuskulor och 2 tomtar. Det andra Står väl längst in under ett bord eller liknande. Ja, då fick det bli egentillverkade grejer.. Jo då, jag Köpte lite stjärnor på rusta också till fönstren, kändes lite överkurs att sitta och göra stjärnor oxå, någon hejd får det vara. På söndagen var det bakning för hela slanten. ...
Ja, då var man singel och enastående mamma igen. Många har undrar och ja, så är det. Ibland kan man komma till insikt med att man inte var ämnade för varandra. Att den man levt ihop med kanske inte riktigt var den man trodde i slutändan. Jag är glad att det visade sig nu och inte om 5 år. Och att bli huggen i ryggen det sista man blev gjorde beslutet lättare än någonsin. Det var som att en kringresande varieté som spelade hysterisk musik och den skäggiga damen sa i gäll röst - gick du på den där, Frida.. Och så skrattade de.. Jag gav dem det längsta fingret jag har på min hand och gick med rak rygg därifrån. Det som svider är dem två små barnen som jag lämnat efter mig. De är inte mina men i hjärtat är de det❤️❤️ Men jag mår bra, bättre än jag gjort på länge faktiskt. Jag och barnen har fått en härlig och fin trea på stan, men just nu bor vi hos syrran. Trångt men mysigt! Finns det hjärterum så finns det stjärterum som man brukar säga. Ser fram emot vår framtid tillsamman...