Fortsätt till huvudinnehåll

En sömnlös natt med många tankar



Varit hos lilla pappa idag och nu
Är det inte bra. När jag var hos honom i fredags var han lite varm och skakig och det visade sig att Han hade ett infektionsvärde på över 400. 
Jag försökte både att ringa och smsa under lördagen men hans mobil var avstäng. Idag när jag och syrran var där så såg jag till att
Ordna mobilstrulet.. Till min stora sorg såg jag att pappa försökt ringa mamma några gånger. Stackarn. Jag bröt ihop totalt när vi gick därifrån. Han längtar så efter mamma!

Vi har ju länge undrat hur länge pappa ska orka hänga i.. Sist när vi trodde att det
Var "dags" fick jag ett sms med innehållet. "Släpp alla planer, gubben är på benen igen."
Han är seg som kola min pappa men nu ser det verkligen mörkt ut. 

Åkte på en riktig stressreaktion efter det, somnade och vaknade sen för att kräkas. 
Hur länge ska kroppen orka med den här bergodalbanan.. Plus det andra som händer utanför det. 

Utanför det pågår alltså mitt liv.. Det har varit lite kaos även där. Känslor som slagits på och av och jag har varit väldigt ledsen för det faktiskt. Men nu får jag se även det som historia och gå vidare.. Igen. 
Egentligen vill jag inte men valen är inte så många.

Idag kom mina små älsklingar hem. Och genast lägger sig lugnet i magen. Vi ska ha en mysig sista semestervecka och önskemålen är många. Grönan ska
Vi till iallafall. Jag gillar inte att åka karuseller men lustiga huset och skattkammaren ska jag ta mig in i iallafall. Och en langos!



Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

❤️

Ibland blöder mitt hjärta lite extra för vissa barn som jag möter i mitt arbete. Jag arbetar ju främst med barn med neuropsykiatriska funktionshinder. Ett arbete som jag verkligen brinner för. Oftast har det handlat om unga killar som jag får följa dagarna igenom årskurs efter årskurs. Jag jobbar hårt när det kommer till dessa ungdomar. Jag försöker förstå, förklara, skratta, gråta, vara arg, brottas, gömma mig för flygande inredning men framför allt så vänder  jag aldrig dessa barn ryggen. Jag kan bli kallad alla möjliga hemska glåpord men jag står där och tycker om dem så in i helvete ändå. Och jag Visar det! Jag vet att hen inte "menar" det.. Kanske i stundens hetta men mest  för att testa mig. Se om jag står kvar, Men Jag ger mig inte. Jag utväntar stormen och står där lika stadig som innan. Jag är konsekvent och tydlig med de regler jag satt upp för vårt samarbete och viker mig inte en tum. Jag är kärleksfull och omtänksam och kan ge belöningar som kanske inte är

Mutt-prutt

Sitter och tittar i min mobil och hittar ett blogginlägg som jag skrivit för en månad sen men glömt lägga in, eller så kändes det inte lämpligt att lägga in just då.. Men nu när jag läste det så skrattade jag gott och tycker att inlägget är värt att läsas! Jag och en kollega satt bakom ett rött hus, någonstans i Järna. Vi sitter och samtalar om livet. Jag uppmärksammar henne på att nu kommer det en fis. -åh nej, sa jag. Det blev en framåt-prutt. Min kollega tittade konstigt på mig, ni vet den där blicken som är helt tom men ändå full av förvåning. -ja ja, har du aldrig fått en sån, ljuger du! säger jag -vadå?, säger hon. -du vet , en sån där prutt som vandrar framåt och ibland fastnar. Så man måste gå som om man har en jättetight kjol på sig för att få bort den. Hon tittar fortfarande konstigt på mig. -Men lägg av för fan, säger jag! Ok, säger hon. Det kanske jag har, men jag har väl liksom aldrig döpt den! Haha! Oj, vad jag skrattade gott! Jag har fler namn för den där